Valp bortskänkes

Igår var Sally pain in the ass hela kvällen. Jag vet inte varför hon var särskilt jobbig igår, men hon ville bita i ben och händer konstant. Inget funkade och hon lyssnade inte alls, utan hon var helt enkelt skitjobbig. Ordet ”nej” förstår hon inte ännu, utan triggar henne bara mer. Jag försökte avleda med annat men det var inte alls intressant. Om någon har tips så tar jag tacksamt emot all input. Jag antar att det är en valpgrej som hon kommer att växa ifrån. I fredags fyllde hon 11 veckor.

Varje dag tränar vi mental träning en kort stund. Det kan vara att hon får leta godis, träna kontaktsökande eller olika kommandon. Igår började vi även träna ensamhetsträning. Dvs, jag lade in henne i en liten inhängnad samtidigt som jag var kvar i samma rum. I början gnydde hon såklart eftersom hon vill vara med mig, men efter ett tag så kom hon till ro och somnade. Jag passade på att städa och samla ihop alla valpleksaker som ligger utspridda över 150 kvm. För mig som är minimalist och gillar ordning & reda är det nog bara att vänja sig.

Skärmavbild 2017-07-02 kl. 07.51.43.png

Det är ett väldans spring in och ut för att träna henne att bli rumsren. Bara att gå ut när hon ätit, lekt och sovit, det blir ca varannan timme. Nu har vi varit ute tre gånger redan – 03.30, 06.30 och nu 08.00. Nu sover hon efter att hon ätit frukost och vi lekt en stund. Jag hade gjort i ordning en kopp kaffe men den får vänta. Jag är också trött så ska se om jag också kan somna om en stund.

Hej svejs så länge!

Trött på att vara trött.

Fy fasiken vad jag är trött på att vara trött nu och jag är så förbannat trött på att vara ledsen. Det är bra att jag känner så här för ur det brukar det komma något bra. Det är då jag tvingas rycka upp mig och ta tag i saker igen.

Idag har jag promenerat 90 min i Slottskogen och kört PT på eftermiddagen. Träningen hjälper och lindrar. Idag hade jag väldigt ont i ryggen under promenaden. Jag hatar min rygg just nu. Idag kändes den väldigt sned och det är en jobbig känsla. Jag gick där på den jäkla promenaden och tårarna bara rann. Det känns så hopplöst och ibland tvivlar jag på att det ska bli bra. Jag kommer nästan inte ihåg hur det kändes att sova en hel natt eller att gå en dag utan värk.

Men det ska bli bra. Jag gör nu allt som jag kan för att påverka det i rätt riktning. Jag vilar, tränar och kör mycket rehab. Mer än så kan jag inte göra.

Jag är uttråkad och rastlös. Det är inte konstigt eftersom jag är vanligtvis är otroligt aktiv på jobbet, nätverkar i BNI och jobbar ofta hemifrån. Men nu gör jag INGENTING. Jag har lagt allt görande på is. Just nu försöker jag bara ta en dag i taget och vara istället för att göra. Jag har inte orken att vara produktiv, inspirerande eller kreativ. Min hjärna behöver vila. Jag sover fortsatt dåligt och det stressar mig att det inte blir bättre. Inatt somnade jag runt 02 och vaknade vid 06 (med sömntablett) Det suger. Imorgon ska jag tillbaka till läkaren och förlänga min sjukskrivning 2 veckor till med 100 %. Tanken var att jag skulle börja jobba nu på måndag 50 % men jag är tyvärr inte redo. Jag är alldeles för sliten.

Lukas har höstlov så jag ska försöka hitta på något kul med honom dessa dagar. På söndag flyttar Sanna och hennes mamma kommer hit till helgen för att hjälpa till att packa hennes saker. Det blir också en omstart på sätt och vis. Det var länge sedan jag bodde själv eftersom vi delat boende i 4 år.

Skärmavbild 2015-10-28 kl. 19.10.48