28 min ren kärlek

Jag är tillbaka på jobbet med massa ny energi! Det är så härligt. Ryggen är bättre, jag är piggare och jag har den sista veckan klarat mig helt utan morfin. Nu vill jag bara bli av med de förbaskade sömntabletterna också. Jag har kunnat öka på träningsdosen och är nu uppe i 28 min löpning på raken. Vilken grym känsla! Jag körde samma upplägg 4 pass förra veckan. Med tanke på att vi kom hem sent tisdag kväll så blev det intensivt. Denna veckan har jag kört 5 min löpintervaller med 5 min promenad mellan seten.

Ni kan nog inte i er vildaste fantasi förstå vilken galet skön känsla det är att kunna springa så länge utan smärta. Att få träna och svettas! De flesta skrattar åt ett pass på 28 minuter men för mig som inte ens kunde springa 1 minut utan toksmärta är detta en jättestor seger. Under de sista månaderna har jag ökat på ett par minuter varje vecka. Jag kommer ihåg att det inte var länge sedan jag var tokglad för att jag kunde springa 8 min utan smärta. Ja, allt är verkligen relativt.

Lukas är dessvärre hemma sjuk med feber och halsont. Jag har också lite känningar i halsen men vägrar att bli sjuk nu. Det går ju bara inte. Proppar i oss kiwi och en massa andra antioxidanter. Bort med alla virus!

Helgen är på ingång, på söndag är det Lucia och jag ska försöka ha en riktigt mysig helg med Lukas. Idag när jag kom hem från jobbet mötte han mig i dörren med en varm kram och orden ”jag älskar dig”. Det finns ingen bättre känsla.

Herregud, igår kväll fick jag bara en feeling att jag skulle kolla vem som öppnade gymet idag. Upptäckte till min stora förskräckelse att jag missat att schemalägga någon på öppningspasset. Det var helt enkelt bara att pallra sig upp kl 04:45 imorse och öppna gymet. Vilken himla tur att jag såg det igår kväll så inte våra stackars medlemmar hade stått där idag och inte kunnat komma in på centret. Nu är det ordning på torpet igen. Jag har dubbelkollat alla skift denna månaden så det känns tryggt.

Nu ska jag titta lite film och sedan släcka lampan. Over and out.

 

 

Diskbråck vs Föda Barn = 1-0

Idag när jag var ute och gick på stan hände det igen. Akut ryggsmärta! Det gör fruktansvärt ont och jag jämställer det med smärtan att föda barn. När de värsta attackerna sätter in vill jag bara dö. När man föder barn så vet man ju att det kommer något positivt, men vid ryggsmärta gäller det bara att härda ut. Jag lyckades med hjälp av Filip ta mig hemåt och fick trycka i mig tramadol för att sedan bli liggandes på golvet. Nu ett par timmar senare börjar jag känna mig OK igen.

Aldrig trodde jag att ryggont skulle kunna vara så här fruktansvärt. Nu vet jag. Igår pratade jag med min läkare och har även fått svar från röntgen. Som tur är har det inget med skelettet att göra, utan det är ett diskbråck. Diskbråck kan man i bästa fall träna bort och det är vad jag ska försöka göra nu. För mig handlar det nu bara att stärka upp bål och sätemuskelatur. Jag kommer att köra mina rehab-övningar morgon och kväll samt försöka promenera mycket. Promenader och simning är skonsam och bra träning vid ryggont. Jag har ju även min pilatesboll som är perfekt för bålstabilitet.

För mig kom det så plötsligt. Jag har aldrig tidigare haft ryggproblem eller ryggsmärta. Jag är aktiv och snittar på mellan 15.000-20.000 steg per dag. På lördagen var jag ute och löptränade. På söndagen skulle jag knyta skorna och det var då det ”small” till. Det var ett tag sedan nu och sedan dess har jag haft problem som ibland varit bättre och ibland sämre. Sista veckan har det varit som allra sämst. Nu är det jag och bollen! Det ska bli bra!