Tankar inför att bygga en campervan

Jag är rädd. Jag har en miljon frågor i mitt huvud som snurrar just nu…

Ska jag verkligen göra detta? Jag kan ju ingenting om bilar. Jag är inte särskilt händig. Tänk om det är läskigt att bo ensam tjej i bilen? Hur ska det funka med gas, el osv? Tänk om bilen går sönder? Kommer jag verkligen åka iväg själv? Har jag verkligen råd? Tänk om jag ångrar mig? Är detta bara en fix idé jag har just nu?

Hjärnspöken kallas det. Ni vet den där hemska rösten som gör att inte saker blir av. Som gör att du glömmer bort dina drömmar pga rädsla. Fuck it säger jag! Kan andra, kan väl jag. Jag får väl helt enkelt lära mig. Det finns massa saker jag lärt mig som jag inte kunde ett smack om innan. Vad är det värsta som kan hända liksom? Jag måste inte kunna allt själv heller, det finns massor av duktiga hantverkare, bilkunniga, elektriker mm som man kan ta hjälp av om det krisar.

Detta är något jag verkligen vill. Det är ingen fix idé. Jag har länge tittat på tiny houses, älskar hur smart man kan bygga ett attefallshus. Egentligen är det helknäppt. Jag som kommer från en megastor sekelskifteslägenhet i Vasastan på 150 kvm. Vad hände? Rösten inom mig som vill skala bort allt onödigt. Komma närmare naturen. Längtan inombords.

Jag beräknar att detta bygget kanske tar 2 år. Först måste jag läsa på. Förbereda mig och funderar på vad jag vill med min bil. Det är ju i första hand en bil för att kunna göra kortare resor och inte bo permanent (även om det hade varit häftigt att kunna göra det)

Jag har ju mitt boende tillsammans med familjen så i första hand ska det vara en campervan för att resa i och bo kortare perioder. Man får fundera på sitt eget behov när det gäller byggandet av van tex:

  • Hur många sängplatser behöver jag?
  • Kommer jag att jobba under tiden jag reser? Dvs behöver jag ett arbetsbord?
  • Behöver jag toalett? Dusch?
  • Hur mycket vattenförvaring behöver jag? Bästa sätt för att lösa det?
  • Vill jag laga mat inom eller utomhus? Båda?
  • Behöver jag förvaring för gas? Ventilation?
  • Hur mycket förvaring behöver jag för privata ägodelar?

Jag ska börja med att rita upp en modell av hur jag vill att min van ska se ut. Det finns  bra kostnadsfria 3D-program för att designa din egen campervan som tex SketchUp

På Instagram, FB och Pinterest finns hur mycket inspiration som helst. Viktigaste för mig är mysfaktorn. Jag har alltid älskat kojor så jag vill ha mer mys än stilrent om ni förstår hur jag tänker :-)

Nedan bilder ger en bra känsla av hur jag vill ha min campervan. Tjejen som har denna ljuvliga campervan hittar du på Instagram under namnet @the_wayward_blonde

Skärmavbild 2020-03-16 kl. 12.36.37

Skärmavbild 2020-03-16 kl. 12.37.21

Vanlife

Jag har helt snöat in på att skaffa mig en van och bygga om den till ett rullande hem :-) Drömmer om att packa bilen och dra iväg över helgen med hundarna. Bo nära naturen. Någon gång kanske tom göra en längre resa. Simple Living.

Varken Johan eller Lukas är övertygade så om denna dröm ska bli verklighet får jag jobba på själv. Johan är ju snickare så han kan ju absolut hjälpa mig att förverkliga drömmen. Han har sagt att han kan hjälpa mig med att bygga själva inredningen som att klä bilen med tak, väggar, golv, kök och säng mm. Men allt annat med el, vatten osv måste jag fixa själv. Det finns så många som har byggt en campervan så nog sjutton ska väl jag klara av det. Jag får helt enkelt lära mig :-)

Först måste jag hitta rätt bil. Känns nästan som om valet av bil är det svåraste. Jag vill inte att den ska vara ca 6 m och ha bra takhöjd så att man kan stå raklång när man lagar mat. Gärna så fyrkantig som möjligt för att ge bästa utrymme för inredning.

Några bilar jag spanat in är Peugeot Boxer, Fiat Ducato, Citroen Jumper, WV Caravelle, WV Crafter, Renault Master, Ford Transit mm. En djungel för mig som inte kan ett skit om bilar :-(

Skärmavbild 2020-03-15 kl. 22.18.59

Skärmavbild 2020-03-15 kl. 22.19.34

Skärmavbild 2020-03-15 kl. 22.19.08

Skärmavbild 2020-03-15 kl. 22.18.49

Skärmavbild 2020-03-15 kl. 21.49.37

Project 333.

Dagarna rullar på som de oftast gör :-) Köpstoppet funkar bra, även om jag såklart får tänka till lite nu och då för att inte handla något onödigt. Det gäller ju även när jag är i matbutiken. Hittills i månaden har jag handlat mat för under 500 kr så det är ju toppen. Jag har planerat mina måltider och ätit mycket vegetariskt. Jag har heller inte ännu varit på café eller restaurang.

Jag fortsätter att rensa hemma och föll över ett Project333 som många har hakat på. Initiativtagare är Courtney med bloggen ”Be more with less”. Under 3 månader ska du klara dig med 33 plagg. I dessa plagg ska alla kläder, skor och ytterkläder samt accessoarer ingå. Undantaget är underkläder, sovkläder, myskläder och träningskläder.Tanken är att välja ut en perfekt garderob som ska funka både både till vardags och fest och att hänga undan resten av garderoben i 3 månader. Jag tyckte att det kändes som en kul utmaning så ska försöka haka på den :-)

Här kan du inspireras av Courtneys lista. Under veckan ska jag börja att packa ned de kläder jag vill lägga undan dessa 3 månader. Jag har börjat fila på min garderob men är ännu inte klar:

  • 2 par jeans
  • 1 par svarta leggings
  • 2 tunikor
  • 2 hoodtröjor
  • 3 svarta byxor
  • 3 långärmade tröjor
  • 2 linnen
  • svart ryggsäck
  • brun väska
  • svart kappa
  • vinterjacka
  • bruna vinterskor
  • par vantar
  • mössa
  • armband

 

Skärmavbild 2017-01-09 kl. 09.08.20.png

Livet på landet

Nu har vi kommit hem efter ett par dagar på landet. Ljuvligt! Jag älskar att vara där. Stilla, tyst och en perfekt plats för återhämtning och vila. Vi har plockat massor av hallon, blåbär, svamp och vinbär. Det är så skönt att vakna, öppna dörren och ha naturen precis utanför knuten. Runt huset är det bara öppna fält och skog så långt ögat kan nå.

Att leva så här är verkligen simple living och på något sätt tycker jag så himla mycket om det. Enkelheten, att skrutta runt osminkad i ett par mysbyxor och tofflor.

Men då det inte finns rinnande vatten är det såklart lite meckigt att sköta hygienen och jag ska inte sticka under stolen med att det var underbart att ta en lång varm dusch och tvätta håret efter tre dagar.

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.13.23

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.13.37

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.13.52

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.14.07

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.14.25

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.14.37

Skärmavbild 2016-08-05 kl. 20.14.51

Inte konstigt att vi är så trötta.

Jag har precis kommit hem från en lång skön promenad i Slottskogen. Ljuvligt! Jag läste en så bra artikel om dagens samhälle och det är inte konstigt att vi är så trötta.

Jag är så trött.

När jag var barn under 80-talet satt mammorna under fläkten på en pall. De rökte, hade blå mascara som enda make-up och var enastående vackra med sitt permanentade hår. De köpte Big Pack till ungarnas kalas. Saft fick man dricka ur vita plastmuggar med räfflor på.

När mammorna skickade iväg sina egna barn till födelsedagsfester så låg det en slant i ett igenslickat kuvert och så var presenten fixad. Lekarna kom barnen på själva medan de vuxna tog en till cigarett och diskuterade senaste avsnittet av Dallas.

Man hade hört talas om kostcirkeln, men brydde sig inte nämnvärt. Grönsaker var lika med tomat och isbergssallad. Det åt man kanske på helgerna. Ungarna skulle överleva och de gjorde barnen på falukorv och limpsmörgås. O`boy. Frosties.

Nu är makeup inte längre blå mascara utan mineralpuder, coversticks, fransförlängning, och silikonläppar för den som vill betala lite extra.

Kalas är hemmagjorda tårtor där antalet dekorationer med sugarpaste för tankarna till Amerika de lux. Alla är sin egen konditor. Big Pack vågar man inte andas längre. Och sedan kommer den förbeställda clownen till partyt och the show must go on. Presenterna ska pimpas – har du hört talas om hur fint paketen slås in i Japan? Så gör vi! Det finns instruktionsfilmer på Youtube.

Man ska anstränga sig. Göra lite extra. Vara-duktig-mammakvinna.

Alla mammor tränar och då ska det tränas på riktigt. En motionär är ingen motionär förrän Vasaloppet är avklarat – minst. Den kvinna som närmar sig fyrtio och inte sprungit något motionslopp är pinsamt ute.

Jag känner igen det så väl. Mina tankar om hur jag ska vara effektiv, nyttja tiden väl, vara högpresterande och duktig och plugga under tiden jag jobbar. Samtidigt som jag får dåligt samvete, dåligt samvete och dåligt samvete.

I mailkorgen ligger påminnelser om allt som ska göras. I kalendern deadlines efter deadlines efter deadlines. Inte konstigt att jag är trött.

Självklart romantiserar jag 80-talet nu men det känns ändå som om det var lite enklare då. Lite mindre stress. Det är bara upp till mig, man måste inte hänga på tempot – göra mer eller vara mer.

Nu ska jag stänga ute världen ett tag och gå ner i varv.

Vi har alla svaren inom oss.

Jag har precis sett en mycket sevärd film som jag varmt rekommenderar.

Kumaré är en amerikansk dokumentärfilm regisserad av Vikram Gandhi. Från tidig ålder ifrågasatte han betydelsen av religion när han mötte gurus som påstod sig vara på ett högre andligt plan. När han började filma dessa gurus för en dokumentär, upptäckte han att de var inte mer andliga än någon annan. Om han kunde hitta på och skapa en egen guru, skulle det inte bevisa att vi alla bara är illusioner som vi själva skapar?

För att bevisa detta, beslutar Vikram att förvandla sig till en av dem: Sri Kumaré, en guru. Han reser till Arizona där han får riktiga anhängare och förändrar deras liv. I slutet av filmen visar han sitt sanna jag, och avslöjar för sina anhängare vem han är och vad han har gjort för att få de att inse att de är sin egen mästare.

Vi letar ofta utanför oss själva när det gäller att hitta lyckan. Vi har alla svaren inom oss men ibland kanske man bara måste tysta bruset för att höra svaren. Jag hade en tuff uppväxt och redan i unga år var jag en sökare ( det är jag på sätt och vis fortfarande ) och brottades med frågor som ”Vad är meningen med livet”? och ”Vad är mitt syfte?” 

I unga år sökte jag mig till alla olika typer av religioner för att hitta en känsla av tillhörighet, och vara i balans. Jag sökte svar hos Svenska Kyrkan, jag besökte buddister och Hare Krishna anhängare, jag reste till Indien och besökte ashram. Jag har utbildat mig inom beteendevetenskap, certifierat mig till samtalsterapeut, ICC Coach, KBT/ ACT coach. Jag har tagit diplomkurser inom salutogent ledarskap, gestaltterapi och kommunikologi. Jag har läst flera hundratals böcker inom psykologi och personlig utveckling.

Idag vet jag att jag har alla svar inom mig. Jag behöver inte en enda jäkla utbildning till för att känna att jag duger. Jag är bra precis som jag är. Jag är trygg med vad jag kan. Jag är trygg med vem jag är och vem jag vill vara.

Som alla människor, har jag såklart bättre och sämre dagar. Vissa dagar känner jag mig som ett kraftfullt lejon som klarar av alla möjliga faror och hinder. Andra dagar känner jag mig som en trött och rädd liten kattunge. Men det är OK. Jag är trygg med att visa mig skör ibland, vara i kontakt med mig själv och lyfta det som är jobbigt och gör ont.

Frivillig enkelhet & Köpstopp

Jag är så otroligt inspirerad av människor som väljer enkelhet att jag har beslutat mig för att själv prova detta. Jag vill äga mindre prylar och istället äga min egen tid.

Vad är frivillig enkelhet?

Frivillig enkelhet är en översättning av det amerikanska livsstilsbegreppet ”Voluntary Simplicity”. Frivillig enkelhet handlar först och främst om att själv ta ställning till frågor om hur man vill leva sitt liv och inte följa strömmen. Vi säger ofta att vi har ont om tid, men på den punkten råder det rättvisa: vi har alla resten av livet kvar. Om vi upplever att vi har ont om tid beror det nog på att vi har tryckt in för mycket, och kanske även fel saker, på varje dygn. Frivillig enkelhet är ingen formel att leva efter, men följande fyra ideal beskriver väl vad det handlar om:

    • materiell enkelhet
    • god gemenskap
    • göra det man älskar att göra
    • leva i nuet

Ovanstående ideal passar väldigt bra med mina egna tankar så därför kommer jag själv prova på köpstopp och blogga om det här på sidan. Det kommer bli en riktig utmaning för mig eftersom jag idag slösar bort en massa tusenlappar varje månad på nöjen. Jag kommer även gå ner i arbetstid och vara ledig varje fredag under augusti och september månad! Härligt!

Varför frivillig enkelhet & köpstopp?

Vi har alla våra skäl. Det kan handla om miljön, vissa älskar utmaningar och någon har ett köpstopp efter en shoppingrunda som gick över styr. Oavsett orsak borde alla testa på det. För mig handlar det om att jag är extremt trött på att så mycket i våra liv styrs av konsumtion. Varenda gång när jag varit ute och rest har jag mått som allra bäst. Inte en enda gång har jag saknat mina kläder, väskor, skor, prylar etc. Jag har älskat enkelheten, leva i nuet, vara utan telefon och internet. Att få stänga av omvärlden en liten stund. Det är något som jag vill föra in mer i mitt liv och jag måste inte göra en fysisk resa för att få den känslan. Istället ska jag göra det på mitt sätt. Jag vill skala av allt onödigt och komma närmare mina egna värderingar. Jag tar in så väldigt mycket intryck och jag känner nästan dagligen att jag inte är gjord för detta konsumtionssamhälle.

För mig är ett 8-17 jobb inte det självklara valet och det har jag känt länge. Där den ekonomiska pumpen måste hållas igång för att upprätthålla en livsstil där vi konsumerar.Jag vill inte hamna i detta ekorrhjul. Genom att ha färre utgifter krävs också mindre inkomster. Mindre inkomster innebär att jag inte behöver arbeta lika mycket och helt enkelt har tid över till de saker som jag värderar högst.

Kostnader jag kommer stryka helt under kommande 6 månader.

  • Comhem TV abonnemang
  • Alla tidningar
  • Bil (sålt bilen för länge sedan och nyligen köpt en cykel)
  • Behandlingar som massage, manikyr och ansiktsbehandlingar
  • Resor
  • Inredning till hemmet
  • SPA vistelser
  • Äta ute på lunchen

Kostnader jag kommer minska drastiskt

  • Kläder, skor och väskor
  • Prylar till Lukas (köper gärna böcker eller andra värdefulla saker)
  • Smink och hudvård
  • Bredband (väljer ett billigare abonnemang)
  • Prenumerationer (jag har kvar Spotify)
  • Fika och restaurangbesök

Under mitt köpstopp har jag följande undantag

  • förbrukningsvaror som toapapper, rengöringsmedel mm
  • hygienartiklar som schampo, tvål, tandkräm etc
  • presenter till vänner och familj
  • Lukas har en förutbestämd budget varje månad för tex kung-fu träning.
  • Jag fyller 40 i slutet av augusti och om jag får pengar eller presentkort får dessa användas till valfritt inköp.

Jag kommer även att amortera mer aggressivt på mina lån vilket gör att jag kan vara helt skuldfri december 2015. Jag har redan lyckats att betala av mitt CSN studielån, har i stort sett inga krediter kvar heller men tog ett banklån för ca 4 år sedan på 250.000 kr och har idag kvar 99.000 kr. Vanligtvis reser jag ett par gånger per år. De senaste 12 månaderna har jag gjort 4 resor – Krakow 5 dagar, USA 3 veckor, Makedonien 5 dagar, Kroatien 3 veckor. Det är klart att det kostar pengar! Ca 70.000 kr skulle jag tippa på. Här finns mycket att spara för att kunna leva ett enklare liv!

Ser fram emot ett par spännande månader! Eftersom jag fyller 40 år kommer jag ha en fest för 50 vänner och det kostar såklart en slant, men jag har redan sparat undan pengar till festen. Av familjen ska jag önska mig presentkort på tex Åhléns eller andra butiker så jag inte samlar på mig fler onödiga prylar som jag inte behöver. Köp av sommarstuga får vänta! Målet är att vara helt skuldfri nyårsafton 2015 – Vilken underbar frihetskänsla det hade varit! Då hade jag känt mig rik på riktigt!

Målet är att även att halvera antalet prylar här hemma istället för att fortsätta att fylla på i skåp och lådor. En enkel regel blir därför 1 sak in innebär 1 sak ut. Jag kommer att påbörja en rensning av mitt hem och minimera antalet ägodelar.

Jag är ganska övertygad om att de flesta människor skulle må bättre om en enklare livsstil blev normen. Dessutom skulle moder jord också kunna fortsätta vara sådär fantastisk.

Att släppa taget.

I morse läste jag något som kändes så rätt för mig. Det är på inget sätt någon raketforskning men det blev så sant. Så uppenbart. Jag läste följande inlägg av Annelie Pompe

Under resorna har jag aldrig saknat överflödet hemma. Jag har aldrig saknat internet. Jag har aldrig längtat till en riktig dusch, en stor säng eller massa rena kläder att välja mellan. Snarare tvärtom. När jag kommit hem har det känns som att det fanns för mycket grejor överallt. Svårt att andas. Jag har länge vetat att jag inte blir lyckligare av mer saker.

Jag har alltid älskat att resa och har gjort flera långresor under mina år. Många har ifrågasatt min längtan efter att komma bort. Men det har aldrig handlat om det. För mig har det handlat om längtan att komma till.

Friheten i att släppa taget.

Anneli beskriver det så fint ovan. Det hade kunnat vara jag själv som skrev de raderna. Jag vet ju att det är så här jag känner. Ändå har jag valt att bosätta mig i en dyr bostad på 150 kvm i Vasastan. Den sidan finns nämligen också hos mig. Jag är en komplex individ :-) Ibland drömmer jag om att jag bodde i en husbil med bara några få ägodelar. Redo att förflytta mig vart jag ville. Fri i sinnet.

Saker och ting förändras när man får barn. Inte lika lätt att leva enkelt. Närheten till skolan blir viktig. Stanna kvar blir viktigt. Tryggheten tar över.

Det är nog det som är svårast för mig i mitt föräldraskap. Att inte kunna släppa taget. Dra till Indien i ett par månader om jag känner för det. Nej, det är klart att det inte skulle funka. Men jag blev så otroligt inspirerad nu att jag i all fall ska ta första steget.

Mycket sitter i huvudet. Vi inbillar oss att saker inte går. Att vi behöver ditten och datten för att vara lyckliga. Det är bullshit. Så dags att tokrensa! Nu ska jag skänka bort alla prylar, böcker, kläder etc som jag inte behöver.

Att välja bort pengar för tid.

Varenda tidning har hakat på fenomenet  ”downshifting” eller ”simple living”. Vi har fått följa familj X som sålde allt och flyttade till Karibien, den framgångsrika mediepersonen som blev lika framgångsrik bagare och familjen Y som flyttade ut på landet och renoverade en fantastisk jättekåk.

Att byta till en softare livsstil när man säljer ett företag för flera miljoner är lätt. Att byta till en småsunkig vardag när man har dåligt med stålar är supermodigt. Respekt till alla ensamstående mammor/pappor och familjer som väljer att trappa ner för att få mer tid till det som verkligen är viktigt.

Jag försöker och det är f-n inte lätt. Jag har alltid varit på väg, alltid på gång. Arbetat, studerat, haft eget företag, spenderat, rest och konsumerat. Jag befann mig konstant i en torktumlare. Jag vill tacka min terapeut som vid ett tillfälle sade ”Du måste dra ner rullgardinen! Våga hoppa av tåget. Du måste inte hinna med och uppleva allt konstant” Du behöver träna dig på att vara mer human being än human doing” Detta var 2003 och Lukas var ännu inte född. Mina viktigaste beslut handlade då om vilka klubbpremiärer jag skulle hinna med kommande vecka och vilken outfit som var mest passande. Det har tagit mig många år att inse vad som är viktigt och att dra ner på takten, även om jag jag under dessa år har tagit små steg på vägen till det jag idag tycker är simple living. Det är förbaskat läskigt att hoppa av tåget, att välja bort det som inte är viktigt. Att välja bort vänner som bara tar istället för att ge.

Downshifting is a social behavior or trend in which individuals live simpler lives to escape from the rat race of obsessive materialism and to reduce the “stress, overtime, and psychological expense that may accompany it. It emphasizes finding an improved balance between leisure and work and focusing life goals on personal fulfillment and relationship building instead of the all-consuming pursuit of economic success

För mig handlar simple living om att dra ner på takten och spendera min tid mer meningsfullt. Det innebär också att jag spenderar mindre pengar på onödiga saker. För mig handlar det om frihet, att ha en inre rikedom. Inte tjäna mer utan minska utgifterna. Att välja bort pengar för tid.

Men för mig innebär ett enklare liv inte nödvändigtvis ett liv med mindre arbete. Men däremot blir det enklare om jag har ett meningsfullt arbete och en vardag där jag får vara kreativ. Jag älskar att arbeta, om jag får arbeta med det jag vill hålla på med. Nästa år har jag arbetat i träningsbranschen i 20 år! Jag har flera års studier bakom mig  och ibland funderar jag på om jag borde hitta på något annat som kanske är mer relevant för min utbildning. Men till bekostnad av vad?

Jag älskar mitt jobb för det ger mig frihet. Frihet till att vara mig själv men också att kunna bestämma själv! Att arbeta med något jag verkligen brinner för. Det är en fantastisk känsla att se en människa gå från trött och överviktig till tränad och livsglad! Jag får höra så många härliga historier om hur träning har förändrat mina medlemmars liv.

Jag vill att min och Lukas tillvaro ska betyda något. Därför blir ekvationen mer tid och mindre arbete omöjlig för mig. För att nå detta krävs nämligen hårt arbete och turboplanering. Men framför allt arbete utifrån min familjs behov. Det innebär att jag tex har valt att jobba kortare dagar när jag har Lukas så jag kan hämta honom tidigare på skolan. Men det gör att jag blir ”tvungen” att jobba längre pass de dagar jag inte har Lukas. Det innebär också att jag aktivt väljer bort fester och andra inbjudningar de dagar jag har Lukas. För mig är inte detta några problem alls. Jag skaffar inte barnvakt och trixar fram och tillbaka Jag har bara Lukas varannan vecka och de dagarna är heliga.

Vi är så många som jobbar långa arbetsdagar och som belöning köper fina saker. Vem vill frivilligt sänka sin materiella standard?  I min utmaning 101 drömmar/1001 dagar – att inte spendera pengar på en vecka fick jag mig en intressant tankeställare där jag fick tänka om till ”hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket kan jag spendera?”

Visst kan man maxa om man vill men på något sätt ska det ju betalas. Oftast med mindre frihet. Hus, bil, båt och konsumtion kostar. Det är en pengamaskin som ska dras runt varje månad. För mig är det inte simple living.