Bakslag

Så kom då ett litet bakslag med ryggen. Igår fick jag så tokont igen på jobbet. Kontaktade Niklas, min osteopat och fick komma på en akuttid. Det hjälpte mycket och smärtan är nu mycket mindre och ryggen har mindre ”låsning” 

Alltid när jag har ryggproblem så blir min sömn lidande eftersom jag har svårt att sova med värk. Vaknade kl 03:30 och har inte lyckats somna om. 


Så nu ligger jag här och skriver. Jag ska snart gå upp för jag öppnar gymet idag kl 06:00. Det kommer bli en låång dag. Idag ska jag även på mammografi och göra uppföljning på en cysta jag har i höger bröst. Jag går på regelbunden undersökning för att säkerställa att den inge utvecklas negativt. 

Ja men det är väl bara att upp och hoppa då. Tjohoo! Vem myntade uttrycket ”morgonstund har guld i mun?” 

Snark. 

Dåligt med sömn. Igen.

Igår hade jag tokont i ryggen igen och har sovit väldigt dåligt inatt. Senast jag kollade på klockan var den 03:30 och då hade jag fortfarande inte somnat. Klockan ringde sedan kl 06:00 och jag känner mig nu helt död. Jag gick upp och gjorde i ordning Lukas för att gå till skolan och sedan tog jag mig ut på en morgonpromenad i Slottskogen. Idag hade de tömt Säldammen på vatten och rengjorde den. Inte bara jag som känner mig lite vilsen..

Skärmavbild 2015-11-12 kl. 09.31.34

Efteråt körde jag ett PT pass tillsammans med Christel och idag klarade jag att göra armhävningar på knäna samt stående planka. Det har jag inte klarat sedan jag fick mitt diskbråck så det kändes som en liten seger. Detta är sista veckan på PT Challenge! Jag kan inte fatta att det gått 10 veckor redan. Otroligt! Jag kommer såklart fortsätta träna. Jag har hittat en bra rutin nu och dessutom är det ett måste för att ryggen ska bli bättre.

Igår hade jag och Lukas en väldigt fin kväll. Jag följde med honom till träningen och under tiden han tränade kung-fu så promenerade jag 90 minuter. Sedan gick vi hem tillsammans så det blev nog en promenad på 2 timmar. Skönt! Vi pratade mycket om vad som hade hänt och avslutade sedan kvällen med att titta på filmen ”Home Alone” tillsammans.

Thats what friends are for.

Det blev en stilla dag igår. Jag hade inte kraft att träna utan jag tog det lugnt hemma hela dagen. I oktober och december kommer jag att arbeta 80 % och göra lite kortare arbetsdagar. Det blir skönt eftersom jag inte har samma marginal längre. Jag behöver bli bättre på att lyssna på kroppen. Ett första tecken för mig när jag har kört för hårt lite för länge är att jag nästan blir folkskygg. Jag orkar inte vara i sociala sammanhang, blir ljudkänslig och vill knappt prata med människor eller i telefon. Inte en superbra kombo när man är chef och arbetar med service. Jobbet ger mig massa energi och jag hade absolut inte mått bättre av att vara hemma sjukskriven. Jag måste bara ta det lite försiktigt och stanna upp de dagar ryggen känns sämre.

Skära bort alla ”måsten”, ta och påverka där jag kan göra en skillnad. Dessa är förändringarna jag tagit tag i hittills. Jag förstår att jag måste ändra mitt beteende om jag vill ha ett annat resultat.

  • Tränar regelbundet och kör mkt rehab med pilatesbollen. Gör mina övningar för ryggen
  • Äter mer hälsosamt. Håller energin bättre över dagen.
  • Dricker ingen alkohol
  • Jobbar 80 % from 1 oktober.
  • Lämnar över stafettpinnen som teamledare för BNI Avenyn from 1 okt. Ev tar jag en paus helt med BNI en månad.
  • Dragit ned kraftigt på medicinering. Tar endast tramadol och sömntabletter i absoluta nödfall.
  • Jobbar mindre hemifrån på kvällarna. Mailen får vänta tills nästa dag om jag gått hem för dagen.

Jag har fina vänner & kollegor. Åh, vilka ljuvliga underbara vänner jag har. De finns här för mig och alla säger att det är klokt att ta det lugnt. Inte en kollega som höjt på ögonbrynet över att jag ska gå ned i arbetstid en period utan snarare tvärtom; bara hejarop! Alla tycker att det är sunt att lyssna på kroppen signaler. Det är jag tacksam för. Det hade varit ännu tuffare utan omgivningens förståelse.

En dag i taget. Andas. Tålamod. Acceptans. Även om jag ibland har god lust att be ryggen dra åt helvete! Vi är inte vänner just nu.

IMG_5411

Goodbye February.

Tiden går fort. Januari och februari svischade förbi. Det har varit en tuff period mentalt och fysiskt. I fredags var jag hos ortopeden men blev återigen hemskickad med ett eget litet apotek; dicuflenac, tramadol, gabapentin, sömntabletter och alvedon 1 g. Känns helt galet att stoppa i mig så mycket skit i kroppen men enligt honom finns det tyvärr inte så mycket man kan göra för att disken ska läka snabbare. Jag fortsätter gå på behandlingar hos Niklas på Ortopedmedicinska Institutet och tar mina dagliga promenader. Även om träningen inte hjälper kroppen att läka snabbare så mår jag bättre mentalt.

Idag känner jag mig lite starkare. Jag försöker känna in vad jag behöver och ta en dag i taget. Jag hade inget inplanerat i helgen och igår blev det en tur till Nääs Fabriker på brunch.

Jag skulle egentligen åkt till Stockholm och läst kommunikologi denna veckan men känner att jag får stanna hemma eftersom ryggen inte är 100. Jag är inte på ett ställe där jag kan vara helt närvarande utan behöver kunna dra mig undan. Det funkar ganska bra på jobbet och jag känner att jag har ett team som är förstående. Nu ska jag hoppa in i duschen – det finns en dag att fånga!

I have a lot.

Jag behöver en förändring. Big time. Det finns många olika anledningar till det, men framför allt mår jag inte så bra med mig själv just nu med ryggen. Jag äter mycket smärtstillande medicin nu och jag gillar verkligen inte att stoppa i mig en massa skit. Men nu är det som det är, så det är bara att gilla läget. MEN jag tänker försöka påverka det jag kan!

Jag vet några saker som gör att jag mår bättre. Kost. Vila. Aktivitet. Jag vet också att du kan påverka ditt eget mående med hjälp av tankens kraft. Ryggen är verkligen kass nu och läkaren har sagt att det kan bli aktuellt med en operation. Jag ska träffa en ortoped 27 februari men vill göra allt som står i min makt för att slippa det. Det finns så mycket teorier om vad som är bra för diskbråck men jag tror att i de flesta fall så läker det av sig själv och du kan hjälpa till med rätt typ av rehab.

Jag ska ge det 100 dagar. Under dessa dagar ska jag göra allt jag kan för att påverka det i rätt riktning. Dags att ta mig ut på min dagliga promenad! Jag förstår verkligen människor som blir deprimerade av att leva med konstant värk. Det är så himla lätt att börja identifiera sig som sjuk istället för att fokusera på allt som faktiskt är bra! Det gäller att skapa sig ett nytt sammanhang och mening. Jag ser det som tre faser att leva med långvarig smärta.

Fas 1. För mig har det varit så otroligt svårt att acceptera. Jag tänkte att det var något tillfälligt och att det skulle bli bättre. I samband med detta började jag stressa upp mig själv när jag märkte att det inte gick åt rätt håll. Min självbild hotades och jag försökte dölja problemet. Det blev svårare att klara av vissa arbetsuppgifter men jag kämpade på så gott det gick. Det tar otroligt mycket på energin av att ha konstant ont och jag orkade inte hålla samma tempo. Varken fysiskt eller psykiskt.

Fas 2. Jag började bearbeta det emotionellt. Den självklara allians som tidigare funnits mellan min självuppfattning och kroppens förmåga (vad jag vill och vad kroppen kan) har störts och måste återupprättas. Jag jobbar för att hitta nya strategier för att klara av vardagen. Att promenera regelbundet är en strategi för att hålla värken borta.

Fas 3. Det börjar nu bli en rutinmässig anpassning. Jag försöker balansera kroppens speciella villkor med andra behov i livet som att orka upprätthålla sociala kontakter eller klara av arbetet. Jag har inte samma ork eller lust att träffa vänner eller familj. Jag försöker ta en dag i taget.

Jag är fortfarande inte där. Jag HATAR att min kropp inte klarar av att göra det jag vill. Det är så otroligt svårt för mig att acceptera, för det blir så påtagligt varje dag, speciellt eftersom jag arbetar med hälsa och träning. Jag är fortfarande i tänk som ”det kan jag inte göra för ryggen” istället för att tänka på allt jag faktiskt kan göra. Jag skäms också för att jag känner så här. Herregud, det kunde verkligen vara 100 gånger värre. Jag kunde haft cancer, reumatism, suttit i rullstol, varit handikappad. Jag kan komma på en miljon saker som kunde varit mycket värre än att ha diskbråck.

Nu ska jag hoppa in i duschen och ta mig ut på en promenad. Jag har mycket att vara tacksam för. Det ska få mitt fokus resten av dagen.

thankful

 

Min dag.

Idag har jag haft mycket ont i ryggen. Tog mig ut på en promenad i Slottskogen tillsammans med Lukas. Jag ska försöka att köra dagliga promenader som en del i mitt rehab-program. Den 27 februari har jag fått tid för att träffa ortopeden. Känns skönt att ta det ett steg vidare.

2015/02/img_5146.jpg

2015/02/img_5147.jpg

På eftermiddagen kom Therese över på lite mat. Jag grillade lite smörgåsar med mozarella, kalkon och tomat. Till kaffet slängde jag ihop ett par croissanter med nougatfyllning. Så himla enkelt att göra men smarrigt goda! Lukas gillar Therese tokmycket. Jag förstår verkligen att alla älskar henne för hon är DÄR. På riktigt engagerar hon sig, lyssnar och är intresserad av den hon umgås med. Vem gillar inte att få den uppmärksamheten och bekräftelsen. Hon är en otroligt fin vän.

2015/02/img_5145.jpg

 

Diskbråck vs Föda Barn = 1-0

Idag när jag var ute och gick på stan hände det igen. Akut ryggsmärta! Det gör fruktansvärt ont och jag jämställer det med smärtan att föda barn. När de värsta attackerna sätter in vill jag bara dö. När man föder barn så vet man ju att det kommer något positivt, men vid ryggsmärta gäller det bara att härda ut. Jag lyckades med hjälp av Filip ta mig hemåt och fick trycka i mig tramadol för att sedan bli liggandes på golvet. Nu ett par timmar senare börjar jag känna mig OK igen.

Aldrig trodde jag att ryggont skulle kunna vara så här fruktansvärt. Nu vet jag. Igår pratade jag med min läkare och har även fått svar från röntgen. Som tur är har det inget med skelettet att göra, utan det är ett diskbråck. Diskbråck kan man i bästa fall träna bort och det är vad jag ska försöka göra nu. För mig handlar det nu bara att stärka upp bål och sätemuskelatur. Jag kommer att köra mina rehab-övningar morgon och kväll samt försöka promenera mycket. Promenader och simning är skonsam och bra träning vid ryggont. Jag har ju även min pilatesboll som är perfekt för bålstabilitet.

För mig kom det så plötsligt. Jag har aldrig tidigare haft ryggproblem eller ryggsmärta. Jag är aktiv och snittar på mellan 15.000-20.000 steg per dag. På lördagen var jag ute och löptränade. På söndagen skulle jag knyta skorna och det var då det ”small” till. Det var ett tag sedan nu och sedan dess har jag haft problem som ibland varit bättre och ibland sämre. Sista veckan har det varit som allra sämst. Nu är det jag och bollen! Det ska bli bra!