28 min ren kärlek

Jag är tillbaka på jobbet med massa ny energi! Det är så härligt. Ryggen är bättre, jag är piggare och jag har den sista veckan klarat mig helt utan morfin. Nu vill jag bara bli av med de förbaskade sömntabletterna också. Jag har kunnat öka på träningsdosen och är nu uppe i 28 min löpning på raken. Vilken grym känsla! Jag körde samma upplägg 4 pass förra veckan. Med tanke på att vi kom hem sent tisdag kväll så blev det intensivt. Denna veckan har jag kört 5 min löpintervaller med 5 min promenad mellan seten.

Ni kan nog inte i er vildaste fantasi förstå vilken galet skön känsla det är att kunna springa så länge utan smärta. Att få träna och svettas! De flesta skrattar åt ett pass på 28 minuter men för mig som inte ens kunde springa 1 minut utan toksmärta är detta en jättestor seger. Under de sista månaderna har jag ökat på ett par minuter varje vecka. Jag kommer ihåg att det inte var länge sedan jag var tokglad för att jag kunde springa 8 min utan smärta. Ja, allt är verkligen relativt.

Lukas är dessvärre hemma sjuk med feber och halsont. Jag har också lite känningar i halsen men vägrar att bli sjuk nu. Det går ju bara inte. Proppar i oss kiwi och en massa andra antioxidanter. Bort med alla virus!

Helgen är på ingång, på söndag är det Lucia och jag ska försöka ha en riktigt mysig helg med Lukas. Idag när jag kom hem från jobbet mötte han mig i dörren med en varm kram och orden ”jag älskar dig”. Det finns ingen bättre känsla.

Herregud, igår kväll fick jag bara en feeling att jag skulle kolla vem som öppnade gymet idag. Upptäckte till min stora förskräckelse att jag missat att schemalägga någon på öppningspasset. Det var helt enkelt bara att pallra sig upp kl 04:45 imorse och öppna gymet. Vilken himla tur att jag såg det igår kväll så inte våra stackars medlemmar hade stått där idag och inte kunnat komma in på centret. Nu är det ordning på torpet igen. Jag har dubbelkollat alla skift denna månaden så det känns tryggt.

Nu ska jag titta lite film och sedan släcka lampan. Over and out.

 

 

Varför är det så svårt att vara lycklig?

Lycka handlar inte bara om att må bra. Isåfall hade narkotikamissbrukare varit de lyckligaste människorna i världen. Vår strävan i att må bra kan i själva verket leda till mycket olycka. Det är ingen slump att heroinmissbrukare kallar en injektion för en ”fix” – man försöker på kemisk väg ”fixa” det som inte fungerar.

Jag tror att vi alla har det i oss, att vi försöker fixa våra liv, fixa vår lycka.

Föreställ dig att du är en av de första människorna en jägare, en samlare. Det viktigaste behoven för att kunna överleva och fortplanta dig är : mat, vatten, tak över huvudet och sex. Men allt det saknar betydelse om du är död. Den högsta prioriteten för den primitiva hjärnan var därför att hålla utkik efter allt som kunde skada henne – och undvika det. Idag, hundratusentals år senare är den mänskliga hjärna fortfarande ständigt på vakt och värderar och bedömer allt vi stöter på; är det bra eller dåligt? Farligt eller ofarligt? Nyttigt eller skadligt? Men numera är det inte en sabeltandad tiger eller mammut som våra hjärnar varslar oss om. Istället handlar det om att bli av med jobbet, bli avvisad, att göra bort sig, bli lämnad, få cancer och en miljon andra orosmoment. Vi oroar oss för massa saker som med största sannolikhet inte kommer att inträffa.

En annan avgörande faktor för det första människorna, var att tillhöra en grupp. Om någon stöttes bort från sin stam blev man snart mat till vargarna. Hur kunde du då skydda dig från att bli utstött från din grupp? Jo, genom att jämföra dig med andra medlemmar i stammen: Passar jag in? Gör jag rätt? Är jag lika bra som de andra?

Våra moderna hjärnor varnar oss ständigt för att bli avvisade och jämför oss med vår omgivning. Det är inte konstigt att vi lägger så mycket tid på att oroa oss för vad andra tycker och vara omtyckta! För flera hundratusen år sedan hade vi bara ett fåtal att jämföra oss med. Men nuförtiden behöver vi bara kasta en snabb blick i en tidning för att möta massor av människor som är smartare, rikare, smalare, sexigare eller mer framgångsrika än vad vi själva är.  Den generella regeln för en stenåldersmänniska var: skaffa dig mer och bli bättre. Ju bättre vapen du har, desto mer mat kan du få tag på. Ju större matförråd, desto större chans att överleva. Ju bättre boningsplats, desto bättre skydd för väder och vind. Det är inte konstigt att våra hjärnor söker efter mer och bättre: mer pengar, ett bättre jobb, högre status, en snyggare kropp, mer kärlek, en bättre partner.

Evolutionen har alltså format våra hjärnor så att vi är programmerade för att jämföra, värdera och kritisera oss själva, för att fokusera på det vi saknar och för att snabbt bli missnöjda med det vi har. Det är inte konstigt att vi har så svårt att vara lyckliga!

Vad är lycka egentligen?

För mig handlar det inte bara om att må bra. För mig handlar det om att leva att rikt och meningsfullt liv. När jag får göra något som verkligen betyder något för mig, när jag strävar åt ett håll som känns sunt och klokt, när jag klargör för mig själv vad som är viktigt här i livet och handlar i mening med det. Då upplever jag livskraft. Det är en känsla av att leva sitt liv på ”rätt” sätt. Men även ett sådan liv innehåller sorg, rädsla och ilska. Lidandet är också en del av livet.

Jag håller just nu på att skapa mig ett liv som är värdefullt för mig. Att skapa ett liv som är värt att leva är en stor och viktig uppgift. Det måste få ta lite tid.

Happiness-Is...header

 

Fri att vilja och välja.

Vi får lätt för oss att de är de drastiska valen som räknas. Att flytta utomlands. Att göra karriär. Att bryta upp. Att byta jobb. Att flytta ihop. Skaffa barn. Men det aktiva valet kan lika gärna vara stillsamt och osynligt för alla utom dig själv. ”Jag väljer det här. Det räcker”

Vi väljer ju ständigt våra liv. ”Ska jag göra det eller det?” ”Ska jag köpa eller ska jag inte?” ”Vad ska jag laga till middag?” ”Ska jag gå ut en sväng, träna eller kolla på tv?”

Faktum är, att löjligt många av dessa vardagsaktiviteter innebär en livsriktning i sig, eftersom de faktiskt för dig närmare eller längre ifrån det liv du vill leva. Den som ingenting väljer, har heller ingenting.

Jag kan börja med mig själv. Som nu tex.. jag har nästan jobbat ihjäl mig sista tiden och så pratar jag om att ta hand om sig själv och dra ned på tempot. Jag går med tankar som att det alltid finns något jag kan göra bättre. Vara en bättre kollega, en bättre vän, en bättre chef, en bättre mamma, en bättre partner. Hur ska jag kunna inspirera någon om jag själv inte lever som jag lär?

Här har jag den finaste av vänner, som alltid lyfter mig i dessa lägen. ”Men det gör du ju. Du tar ju ansvar och gör val. Visst är det lite körigt just nu, men du är ju medveten och du försöker ju alltid göra det bästa av situationen. Se det inte som ett misslyckande

Ja, det är verkligen inte perfekta omständigheter just nu. Men jag gör i alla fall medvetna val. Det är ju så livet fungerar, oväntade situationer dyker upp och måste hanteras och det är faktiskt något jag är himla grym på. Jag kan inte vänta med att göra det jag verkligen vill tills omständigheterna är perfekta för då kommer det aldrig att hända. Om det är det enkla livet jag söker kan jag inte skjuta upp det tills jag hittat lugnet. Kanske just utmaningen är att inte känna sig misslyckad för att jag inte hittat min plats ännu, utan söka det enkla i det jag har omkring mig. Så här sitter jag nu igen – ensam med världens finaste son. Med tankar om varför jag inte lyckas rodda ihop livet.

Är jag körd?

Nej, absolut inte. Jag har valt det. Jag lever som jag lär. Jag försöker verkligen. Jag väljer medvetet i varenda lilla vardagssak just nu. Jag försöker fokusera på allt bra jag gjort istället för det jag inte lyckats med. Jag äter nyttigt och tar långa promenader. Jag äter frukost med vänner som gör mig glad. Jag tar ett varmt bad och läser böcker. Jag försöker stärka hela systemet så att det kan bära de tröttare delarna av mig för en tid, tills det finns plats för vila.

Visste du att ett flygplan som tar sig från A till B är ur kurs 98 % av tiden på grund av vindar, förändringar i luften och dylikt. Ändå kommer det så gott som alltid fram till rätt destination. Så försöker jag se på livet också. Ganska trösterikt, tycker jag.

When you get what you want but not what you need.

Jag älskar Coldplays låt ”Fix You”. Den texten slår verkligen an hos mig. Jag vet att jag har skrivit om det tidigare men jag skriver den igen.

When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste

High up above or down below
When you’re too in love to let it go
But if you never try you’ll never know
Just what you’re worth

Jag känner att detta kommer att bli ett långt inlägg. Alla människor vill ha ett meningsfullt liv. Frågar vi människor omkring oss, vilket som spelar störst roll i deras liv; familjen eller att tjäna pengar svarar de allra flesta utan att tveka: familjen såklart! Men om vi tittar på hur våra liv verkligen ser ut, så lever många inte alls efter ovanstående värdering. Frågar vi människor med vad de vill så svarar de: ”Det enda jag vill är att vara lycklig”

Jag tror dem. Jag tror att de flesta av oss arbetar svinhårt för att kunna vara lyckliga. Vi köper självhjälpsböcker, vi reser utomlands, vi jobbar med vår personliga utveckling, vi bildar familj mm. Men trots det så känner vi oss inte lyckliga. Hur kommer det sig; att trots att vi har allt vi vill, ändå inte är lyckliga? Begär vi för mycket av livet?

Är lycka något som inte är meningen att vi ska uppnå? Något vi alltid kommer att jaga? Alltid vilja ha lite mer? Eller kan det vara så att det är möjligt att leva ett lyckligt liv men att vi jagar efter fel saker?

Oscar Wilde skrev: ”In this world there are only two tragedies. One is not getting what one wants, and the other is getting it”

Han vill varna oss för att det spelar ingen roll hur hårt vi arbetar för att bli framgångsrika, eftersom framgång inte kommer göra oss lyckliga. När vi väl kommit fram kommer vi inse hur mycket vi kanske behövt försaka för att känna oss lyckade. Vi kommer inse att framgång inte var det vi behövde. Det spelar ingen roll hur hårt vi arbetar för att bli populära eller hur bra vi är på det vi gör, det verkar som om vi ändå aldrig kan nå känslan av att vila av att vi är på rätt plats i livet.

Vi startar nya projekt som vi hoppas ska lugna vår hungriga själ, vi håller oss upptagna med olika saker men ändå känner vi oss aldrig nöjda. Vår själ längtar inte efter framgång, trygghet, rikedom eller makt. Vår själ längtar efter mening. En känsla av att vi räknat ut vad vi är ämnade att göra med våra liv, så vi kan lämna denna planet något finare än innan vi kom.

Jag läste Carl Jungs bok ”Modern Man in search of a soul” och den träffar verkligen rakt i hjärtat. Det gav mig en känsla av att en man som levde långt innan jag ens var född, kände mig bättre än mig själv. Första stycket skriver han ”About a third of my cases are suffering from no clinically definable neurosis, but from the senselessness and emptiness of their lives. This can be described as the general neurosis of our time”

Jag måste hålla med om han har rätt. Han har lika rätt på 2000-talet som han hade på 30-talet när han skrev dessa meningar. Vad som frustrerar oss, är att vi inte hittar meningen med livet. Våra dagar flyter på dag för dag. De kan vara fyllda med glädje eller sorg. Men ger de oss mening?

Det måste finnas mer i livet än att just bara leva – äta, sova, arbeta och fortplanta oss? Skiljer vi oss inte mer från djuren än förmågan att ställa frågan: Vad är meningen med livet?

”Vad är meningen med livet?” En otroligt svår fråga att besvara men ännu svårare att undvika att svara på. De flesta av oss kan undvika att svara på den frågan eftersom vi distraherar oss med att utbilda oss, göra karriär och bilda familj men förr eller senare kommer vi komma till frågan: Vad ska jag göra med mitt liv så att det känns meningsfullt?

Jag är framgångsrik inom mitt område. Jag når alla mina mål och mer därtill men ändå har jag en känsla av tomhet. Det min chef, samhället och vissa vänner uppskattar och gärna applåderar får min egen inre röst om att något är på tok, stilla sig och tystna.

Jag vet inte hur många gånger jag valt att jobba istället för att spendera tid tillsammans med min son. Jag kommer ihåg att jag läste en intervju med en framgångsrik säljare där han delade sin hemlighet för framgång.

”Jag behandlar alla som kommer till mig som om de vore mina allra bästa vänner. Jag tar reda på vad hon/han är intresserad av, vad de arbetar med och oavsett vad det är så låtsas jag vara intresserad och ber henne/honom att berätta mer. När vi är klara med det så vill alla köpa av mig”

Jag kände ett sting av sorg. Hur hemskt det måste vara att låtsas tycka om alla människor du möter så du till slut glömmer av hur det verkligen känns att genuint tycka om att spendera tid med en riktig vän och inte bara en potentiell kund. Att ersätta känslan av ”Vad ska jag känna nu?” till en genuin sann känsla istället ”Hur känner jag för den här personen?”

Det allra värsta är att samhället vill ha det precis så här eftersom vi då gör en större nytta. Precis som den tränade jakthunden har lärt sig att komma tillbaka med bytet utan att själv ta en tugga, har vi lärt oss att vara användbara för vårt samhälle genom att förneka våra egna hälsosamma instinkter om vad som är rätt och fel.

Detta fenomen fascinerar mig otroligt mycket. Jag är själv en i skaran som trots att jag verkligen har allt jag kan önska mig – en underbar våning i centrala Göteborg, ett utvecklande arbete med bra lön, fina vänner, kärlek, en ljuvlig son, möjlighet att resa – så känner jag mig ofta tom inombords. Det spelar ingen roll att jag lyckas gå i mål med alla mina projekt, jag känner mig sällan nöjd utan jagar nya utmaningar. Jag lyckas aldrig vila och njuta av vad jag åstadkommit.

Jag befinner mig just nu i mitten av livet och kalla det 40-års kris men mer än någonsin måste jag fråga mig själv  ”Är detta verkligen vad jag vill ha ut av mitt liv?” Ibland är svaret ett rungande ja och ibland ett nej. Oavsett så vill jag landa i hur jag vill spendera resten av min tid och vad jag ska lägga energi på. När jag var 20 var jag upptagen av att festa och resa, i 30-års åldern planerade jag för ett familjeliv, mellan 30 och 40 har jag fortsatt att utbilda mig, göra karriär och att utveckla mig själv. Nu när jag fyllt 40 kämpar jag med att hitta en balans i livet. Jag kämpar med tankar och insikter om att några av mina drömmar aldrig slog in eller kommer att slå in. De flesta av mina frågor har blivit besvarade men jag känner mig trygg med att livet har mer att erbjuda. Jag vill fortsätta att växa och utvecklas. Men de djupa stormar som fanns inom mig när jag var yngre har lagt sig något, men behovet att spendera min tid mer meningsfullt pockar fortfarande på full uppmärksamhet.

Att älska livet mer än dess mening

Jag läser en intressant bok och började just reflektera. Poängen är ju inte bara att läsa intressanta texter utan att koppla det man läser till sitt eget liv. Jag läser inte för att lära mig något nytt, utan för att fördjupa det jag redan vet.

Jag ska därför under 7 veckor göra ett par reflektionsövningar , med start på söndag. Det första handlar om att uppmärksamma något. Det andra är att reflektera över vad man sett eller påmint mig om och fråga vad det betyder för mig i mitt personliga liv. Det tredje är att handla.

Vecka 1. Tema: Att älska livet mer än dess mening.

Första veckan ska jag träna mig mer på att vara mer närvarande i mitt liv.

Söndag – Ansiktets dag

Jag älskar att vara själv. Men det som gör att vi utvecklas är samtal och dialoger. Först när vi blir lyssnade till blir vi tydliga för oss själva. Trots allt tal om att ”ensam är stark” förblir vi beroende av relationer, att se och blir bekräftade.

Uppmärksamma: nyanserna i några av mina medmänniskors ansikten när vi möts. Igenkännande leenden, eller snabba ögonkast.

Reflektera: över att det just är det mänskliga mötet som fördjupar och berikar livet. Utan dem ingen dialog eller riktigt liv.

Handla: När jag idag frågar någon: ”Hur är det?” ska jag aktivt lyssna till svaret.

What you seek is seeking you.

Jag skriver ofta om själen. Jag använder det ordet eftersom jag inte funnit något jag tycker passar bättre. För mig är själen den flod av energi som ger liv åt vår personlighet.

Ibland tror jag vi gör livet krångligare än det behöver vara. Kanske vi behöver ett nytt förhållningssätt att använda för att lösa utmaningar och problem. Tänk om vi kan se det som ”läxor att lära”? Själen kommer till jorden för att lära sig läxor. Inte för att hålla ihop ett äktenskap, eller för att arbeta med det ena eller andra. Frågan blir därför aldrig om du ska stanna kvar i en relation, på ett arbete, göra ditten eller datten. Tänk dig om du istället formulerar frågan så här: ”Vilken läxa vill din själ lära?”

Den frågan kan ge en ny innebörd. En ny riktning. Jag tror att det handlar om att finna den röst som är min egen och att lita på den. Mina vänner har andra läxor. Min partner har en egen läxa att lära sig. Många tror att det är viktigt att sitta stilla i båten men jag tror det som är viktigt här i livet är att lära sig ”själens läxor”. Jag har lagt märke till att mycket av det vi sysslar med varje dag egentligen är ett sätt att slippa lyssna till själens djupa och lugna röst.

För ett tag sedan fick jag en diskskada på ryggen. Just den händelsen har förändrat en del i mitt liv. Framför allt min attityd till saker och ting. Jag fick släppa allt. Inga planer, inga förhoppningar om vad min kropp skulle kunna klara av när det gäller träning.

Jag arbetar med träning så det är en stor del av mitt liv. Jag är också en mycket driftig person och det var svårt för mig att förhålla mig till min ”nya kropp”. Jag förstod att om jag ska kunna återhämta mig och bli bättre i ryggen behöver jag släppa taget om min självbild. Men jag fick också upp ögonen för all kärlek och skönhet som finns här i världen när du släpper ditt ego.

Din attityd avgör vem du är och ditt sinnestillstånd beror på din attityd. Oavsett vad som sker i livet är det du som väljer hur du ska hantera det. Jag har alltid haft en positiv grundsyn men den har verkligen blivit kantstött sista tiden. Det är påfrestande att ha ont varje dag. REHAB. Bara ordet får mig att rysa.

Från löpträning till promenader i lätt lutning. Det är inte supersexigt. Men så jäkla bra för mig just nu, för det är precis vad jag behöver. Ett långsammare tempo.

Inget kommer gratis i livet. Du kommer att stöta på problem, men när du har fått en smäll, ställ dig upp och börja om. Får du en till smäll, ställ dig upp igen, för det är det som gör dig stark i slutändan. Jag vara nära att strunta i träningen helt. Det har tagit mig 4 månader att komma över tröskeln och förhålla mig till träningen på ett annat sätt. Långsamt istället för intensivt.

Det som medvetandet inte berättar kommer ödet att förmedla till oss.

 

Att slå ut i blom

… och dagen kom då det var farligare att förbli i knopp än att slå ut i blom.

För mig slår den här meningen an. Den väcker något inom mig. Jag tänker att mitt hjärta är rosenknoppen och att det längtar efter något. Tiden är inne. Det är dags att ta reda på vad jag verkligen vill göra med mitt liv – inte vad min partner vill att jag ska göra, inte vad jag tror att min son behöver, inte vad min mamma förväntar sig, inte vad samhällsnormen anser vara bra eller dåligt. Tiden är inne för mig att ta steget in i livets mittfåra, med alla faror och möjligheter det innebär. Att förbli sluten som en blomknopp känns inte längre behagligt. Tiden är inne att slå ut i blom.

Livet är föränderligt även om de flesta människor till naturen oftast är emot all förändring. För mig har förändring olika skede. Jag befinner mig just nu i första skedet.

Första skedet när du märker en diffus rastlöshet eller återkommande dragning i riktning mot något nytt. Eller så är du fullt upp i en förändringsperiod och nu vet du inte alls vart du är på väg. Kanske har du nyligen kommit upp till ytan igen efter en kris, beredd att ta nya tag och staka ut vägen. Eller så har du kanske blivit medveten om det självklara; att saker som kroppen, relationer, barnen, arbeten, städer, länder och tom planeten vi lever på är föränderlig och dynamiska system som hämtar sin energi ur förändringens källa.