Så stannade tiden ett slag

Sista veckorna har varit bland de värsta i mitt liv. Från full kontroll till noll kontroll. Allt började med ett virus, Covid 19. I början trodde jag inte att det skulle ha så stor påverkan på mig eller på samhället men nu sitter vi här och hela världen befinner sig i karantän. Helt ofattbart. Verksamheter som går omkull, i konkurs, personal som lämnas i kaos.

På mitt jobb har jag varit tvingad att korttidspermitterat alla anställa, vilket i praktiken innebär att alla anställda jobbar 40 % (16 tim)  och får betalt för 92,5 %. Det suger. Vissa kanske tycker det är superhärligt att vara ledig och ha betalt men för mig som driver klubben känns det som ett slag i magen. Jag är glad och tacksam för varje dag det inte blir en lockdown i Sverige. Jag vet inte hur länge vi skulle klara oss då. Men jag är hoppfull. Jag ska kämpa in i det sista.

Personalen är magiska. Stöttar, peppar och förstår. Ibland vill jag bara sätta mig ned och lipa. Det har jag också gjort. Jag har gråtit massor. Jag har mått skit, haft fruktansvärt ont i nacken (förmodligen pga läget och all stress det medfört). Jag har nu haft ont i nacken snart 2 veckor vilket inte känns som en vanlig nackspärr :-(

Jag har försökt vara ledig i helgen och vila från telefon, dator och pandemi. Istället har jag varit ute i trädgården och gjort vårfint. Så underbart att få stoppa händerna i jorden. Det är verkligen läkande.

Skärmavbild 2020-04-06 kl. 07.42.29

Skärmavbild 2020-04-06 kl. 07.42.17

Jag läste en så oerhört vacker text av Micke Gunnarsson, och jag kan bara instämma och hålla med.

”Coronaviruset angriper våra lungor och kanske det är ett tecken på att vi ska ta vara på vår andning mera. Att vi verkligen kommer i kontakt med vårt inre för att sluta den nödvändiga fred som finns där. Och när detta sker kommer detta också visa sig i det yttre. Just nu skulle man kunna säga att planeten får lov att genom viruset ta sitt extra nödvändiga andetag och läka. Vår Moder Jord, platsen vi får lov att så vackert låna, ber oss om att andas just nu. Att finna frid. Fram tills nu har vi drivit oss själva i en slags inre panik och rädsla. Detta har sedan resulterat i en stressad värld där vi inte längre är medvetna. Utan snarare kopplat loss oss allt mer från varandra och vår planet. Jag tror det är dags att vi alla försöker hitta hem igen. Att ställa oss frågor som ”Vem är jag?”, ”Varför är jag här?” ”och vad betyder ordet LIV för mig?”

Det finns en planet och ett liv som längtar efter oss. Den nya versionen av människan. Den som inte längre behöver styras utifrån sitt ego, rädsla, makt, dömande, begär, våld och en tro på yttre lycka, utan snarare en människa som som börjar med lyckan inifrån och där kärlek, medmänsklighet, solidaritet, sårbarehet, ödmjukhet, lust, lek och enhet är en självklarhet. Där vi förstår på djupet att vi hör ihop. Där mitt andetag är ditt. Där naturen , djuren och vi människor vill varandras rätt till liv och varande.  Kanske för första gången tar hela vår planet en välbehövlig paus. Kanske är det nu den nya människan håller på och födas. Det är upp till mig och dig att välja att tro på detta och utifrån det också vilja vara den människan. Att vi sakta börjar välja att vara den människan inom oss. Och det börjar redan idag. Här och nu.”

Min resa har redan börjat. Det gjorde den för många år sedan och det sista året har jag känt ett ännu större behov att leva på ett annat sätt. I samklang med naturen, i kärlek till vår planet och allt vad det innebär. Innan jul förra året bestämde jag mig för att börja äta växtbaserat – det är ett aktivt val som ligger helt i linje med mina värderingar om att leva mer i samklang med Moder Jord.

Jag vet inte hur du lever ditt liv eller om du har en längtan efter att leva på ett annat sätt. Men isåfall är tiden inne nu. Det är dags att göra det du längtar efter.

MentorBox

Jag vill hela tiden lära mig nya saker, annars ruttnar jag. Innan har jag provat tjänsten Kontentan men tycker att det strulade så mycket med inlogg & betalningar. Nu ska jag prova en liknande tjänst från USA – MentorBox.

Precis som på Kontentan hittar du sammanfattade böcker och föreläsningar inom personlig utveckling, ledarskap, effektivitet, ekonomi mm. Jag har inte utvecklats genom den traditionella skolan utan genom erfarenhet av att jobba, läsa böcker och lyssna på inspirerande föreläsare. Målet är att lyssna på en föreläsning varje dag. 365 dagar. Klart att det gör skillnad i kunskap.

Skärmavbild 2018-01-04 kl. 08.57.29.png

Skärmavbild 2018-01-04 kl. 09.00.43.png

När livet kommer i vägen.

Vaknade av en jobbig dröm. Förutom min lilla hundvalp så hade jag också en nyfödd bebis hemma. Hjälp så jobbigt det var att vara ensam med de två små. Jag kunde ju inte lämna bebisen hemma ensam, när jag skulle ut med hunden så det var ett jätteprojekt att ta mig ut eftersom hunden behövde ut så ofta i början. Herregud! :-) Ha! Ha! Jag tror jag har mycket tankar & funderingar i min kropp kring den här lilla valpen. När jag vaknade och insåg att det bara var en dröm och att jag ”bara” skulle skaffa mig en hundvalp kände jag mig så lättad.

Jag har alltid tänkt att Lukas ska ha ett syskon men livet kom i vägen. Jag separerade från hans pappa tidigt, och efter det har jag inte riktigt kunnat landa i en ny familj. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Det har varit en sorg. Och det har fått ta tid. Tid att landa i det som är. Acceptans.

När jag efter Lukas pappa träffade Filip kommer jag ihåg hur bestämd jag var ”Det är ingen idé att gå in i det här om det inte är ”for life”. Jag ville känna mig säker. Trygg. Herregud, ja tänk om det vore så enkelt. Vi hade en särborelation i fem år. Vi pratade fram och tillbaka om att flytta ihop och utöka familjen med fler barn. Men vi kom aldrig till skott. I efterhand har jag funderat mycket över varför vi aldrig tog steget. Jag tror att vi båda var livrädda. Vi kom från tidigare relationer som gått i kras. Man vill inte riskera att ”misslyckas” en gång till. Det är så oerhört smärtsamt att separera. Skuld, skam och sorg blandat i en sörja. Även om jag var helt med det klara över att jag inte längre kunde dela livet tillsammans så var det så oerhört svårt & smärtsamt att ta steget och lämna Lukas pappa. Jag ville så gärna fixa det. Jag är uppväxt med att fixa saker. Man löser det helt enkelt. Den här gången kunde jag inte det, hur mycket jag än ville.

Mest ledsen har jag nog varit för att inte kunna ge Lukas ett ”riktig” familj & syskon. Det känns skört att vara ensambarn. Det är också skört att bara ha ett barn. Tiden går fort. Han fyller snart tretton år. I min värld är man mamma, pappa & barn för att kvala in till att vara en ”riktig” familj. Jag växte själv upp utan pappa och min enda önskan har alltid varit att ha en familj. Att kunna ge Lukas det jag själv inte hade.

Jag är inte ledsen över att vara singel. Jag mår bra av att bo själv och jag vill inte gå in i någon ny relation. Jag är långt ifrån där, av olika anledningar. Men jag kan ibland sakna känslan av att vara i ett sammanhang. En familj. Att ge och få. Någon som bryr sig om och någon att bry sig om. Men om jag ska vara ärlig tror jag nog inte att jag någonsin kommer vilja att flytta ihop med någon igen. Jag trivs just nu väldigt bra med livet.

Jag börjar landa i att det är OK. Det gör inte lika ont längre. Jag har skänkt bort alla barnsaker. I många år sparade jag allt ifall jag skulle ha flera barn. Vi är så inpräntade att meningen med livet är att föröka sig. Barn. Men om man av olika anledningar inte kan få barn då? Eller man kanske inte har den längtan? Är livet meningslöst då?

Jag är 43 i år. Livet består av både med och motgång. Jag är tacksam för mitt liv och allt jag fått. Allt är en gåva. Lukas.

Det är verkligen inte en självklarhet att kunna få barn. Många frågor, även om de är välmenande – ”Ska du inte skaffa ett syskon till Lukas?

Skaffa? Som om man bara lade en beställning på nätet.

Jag landar i min soffa med en varm kopp kaffe. Om en månad har jag & Lukas en ny liten kompis vid vår sida. Det blev inte som jag tänkt mig men det blir fint ändå.

Skärmavbild 2017-05-14 kl. 09.49.11.png

Det är inte omöjligt. Det är inte för sent.

Överallt där jag möter människor ser jag en längtan efter verkliga möten och efter att leva livet en aning mer i sanning, mod och känna sig mer hel. Vårt samhälle känns ganska så trasigt just nu.

Jag är övertygad om att våra liv behöver riktning och mening. Jag tror också att själens läkande krafter vaknar när vi möts på riktigt och satsar våra liv på att göra något viktigt. I ett liv som levs inifrån och ut, istället för utifrån och in.

Jag vet inte om man någonsin kan bli helt hel i det här livet. Men jag vet att man kan bli mer hel. Och vi kan dag för dag, våga gå emot våra rädslor och leva modigare. Jag tror inte man kan undgå sorg och smärta på den resan, men jag vet att människan har läkande krafter inom sig. Och mer styrka än hon tror.

Det finns inga snabba lösningar eller metoder. Jag tror på uthållighet och ett steg i taget, en dag i taget. Att leva i sanning är inte att bli perfekt. Det är att leva sitt operfekta liv så gott man kan. Det är att ta sin längtan på allvar. Det är att ge sitt väsen en plats och uppgift i världen. Att förankra sitt eget djup och sin egen historia och försöka förverkliga sina drömmar.

Hur kan jag funka, när jag inte gör det och vad kan jag göra åt det

Jag tänker hur min uppväxt påverkat mig. Jag försöker förstå och skapa mig en bild kring mina vanor, mönster och värderingar. Jag funderar kring människans behov & drivkrafter. Maslows behovstrappa kan ge en del svar. Vi har ju fysiologiska/kroppsliga behov, trygghetsbehov, sociala behov, utvecklingsbehov och behov av självförverkligande.

Första steget: Fysiologiska behov

Fysiologiska behov är kopplade till vad en människa behöver för att överleva: luft, vatten, vila och något att äta. Men vi behöver inte bara mat, vatten, kläder och värme. Vi stiger in i den här världen med en hjärtelängtan: inställda på att möta och bli mötta. Varenda cell i kroppen trånar efter att bli hållen och buren. Vi förstår inga ord, men våra öron känner igen mammas röst redan i magen. Vi är förprogrammerade att ta emot hennes nynnande som säger att vi är väntade och välkomna. Vi föds skyddslösa och hjälplösa. Men inte behovslösa. Därför är vi i livets början och i många år framöver beroende av någon annan som ser och förstår vad vi behöver. När mitt behov lindas in i omsorg, laddas med kärlek lär jag mig vad jag behöver för att livet ska kännas gott. Genom tusentals repetitioner av omsorg lagras minnen och laddas min varelse med självkänsla. Så sårbart är vi funtade att någon annan måste tycka om min kropp för att jag själv ska göra det. För att jag ska vilja bo i den. Leva i den. Känna mig levande i den.

Basala behov som missas är olycka på cellnivå och kan vara svårt för oss att senare i livet ta väl hand om oss. Hur man blivit hållen och buren tidigt i livet avgör vad som håller och bär senare i livet. Det tog lång tid för mig att landa i och acceptera.

Andra steget: Trygghet

Alla människor behöver någon form av trygghet. Vi behöver en plats där vi kan andas, vila och återhämta oss i lugn och ro. Vi behöver en sådan plats i det yttre, men vi behöver också ett sådant tillstånd i vårt inre. Trygghet gör människan fri att vara sig själv, i sig själv och med sig själv.

Med hjälp av rutiner, ramar, ritualer och regler blir världen mer förutsägbar och hanterbar. Barnet lär sig vad det får och inte får. Trygghet öppnar vägen för spontanitet. Spontanitet utan trygghet skapar kaos. Om världen ska bli begriplig, får den vuxne inte vara allt för obegriplig. Det ger oss mening och sammanhang. Frihet utan trygghet kan göra människan vilsen. Själen vill utforska och begrunda. Den vill ta form i det yttre som kärlek, konst och kreativitet. Själens trygghet är tilliten till att den får finnas på allvar och hitta sin plats.

Tredje steget: Sociala behov

Det är behoven av kontakt, kärlek, vänskap och gemenskap. Det är tillsammans som vi blir till, växer och utvecklas. Jag behöver vara i kontakt med andra. men jag behöver också tid att vara för mig själv. Med mig själv.

Tillit är att inte veta, men tro och hoppas. Att ge sig ut i det okända och osäkra. Tillit är modet att våga det jag inte törs och tro att det ska gå vägen ändå.

Fjärde steget: Utveckling & uppskattning.

Det fjärde steget handlar om att få ett kvitto på vad jag kan. Det är ett kvitto på mina talanger, min förmåga och mina prestationer. Därför är det också känsligt. Det är inte prestationsförmågan som visar om jag är en bra människa. Men det är så det känns om grunden på ovan trappsteg inte är gediget lagd. Jag blir mina prestationer. Jag gör, alltså finns jag till.

När de första trappstegen är vingliga, svajar livet när jag utsätts för påfrestningar. Rangligt ihopsatta trappsteg på de första nivåerna, gör att jag får en negativ självbild och en vacklande självkänsla.

Majoritet av den svenska folket har det relativt förspänt när det gäller de första stegen i behovstrappan. Men trots allt ökar den psykosociala ohälsan. Jag tror att detta till stor del beror på att vi lever ett liv vi inte själva valt men som vi tror oss behöva. Vi lever i en tid där allt ska vara möjligt, fullt av valmöjligheter. Vi matas med bilder i sociala medier som FB och Instagram. Vi får heller ingen naturlig paus för reflektion eller stillhet. Vi lever i ett samhälle som är bråttom och effektivt.

Självklart finns det arbetsplatser med dålig miljö, och dålig balans mellan krav och resurser. Men jag tror att många som mår dåligt på sin arbetsplats är prestationssjuka. Den negativa självkänslan ställer helt enkelt till det för dem. De känner sig lättare oförstådda, missförstådda, utnyttjade, besvikna eller till och med kränkta. De försöker kompensera brister på de första trappstegen, med vad de åstadkommer på det fjärde steget. De överpresterar. De försöker påverka vilka de är och hur de mår, med vad de gör. Jag skriver detta för jag har själv varit en av dem. Jag har verkligen varit en prestationsnarkoman. Varje chefs drömanställd. Fortare, snabbare och högre har varit mitt mantra.

När jag gör något bra, känner jag att jag är bra och mår bra. Det är på det viset prestationer kan bli farligt för en människa. När man är osäker på om man är bra, blir man ofta osäker på om man gjort tillräckligt. Det skapas en prestationshets som kan driva en människa till ohälsa. Det är inte prestationen som är problemet. Det är prestationsångesten som är problemet. De flesta av oss har inte ångest över att prestera. Vi har ångest av att misslyckas.

Jag tränar på detta hela tiden. Hitta en balans mellan att vara och göra. Att jag tycker om mig för den jag är och inte det jag gör.

Femte steget: Självförverkligande

För mig handlar självförverkligande om att människan är ämnad att vara och något hon är ämnad att göra. Det handlar om att bli det mesta och bästa du kan bli. Att låta hela du komma till sin rätt, hitta din form och storlek.

När själen utmanar vårt sätt att leva och vara, kommer det till oss på två olika sätt. Som en kallelse – eller som en kris. Själen lockar oss med sin längtan. Får den inte som den vill sätter den käppar i livshjulet. Som en objuden gäst knackar den på dörren och vill in i vår vardag. ”Hallå? Hallå? Är det någon hemma?”

Knackningarna kommer som ångest som vi inte förstår. Irritation utan orsak. Rädslor utan grund. Sömnlöshet. Värk. Tårar. Om du inte fattar att det är dags att omvärdera vad du är och gör, ser själen till att du inte orkar längre. Vi tappar lusten. Vi kan inte fortsätta som förut, men vi vet inte vad vi ska göra istället. Vår nya värld är död och vår nya utan kraft att födas. Krisen eller kallelsen kan komma till oss på många sätt. Det är en omvärderingskris. Tillvaron tar stopp och ibland gnager den i själen som en enveten råtta om natten. Det krafsar och gnager. Vem är jag innerst inne? Vad är meningen med allt? Vad gör jag med min längtan?

En omvärderingskris är att ha kommit högst upp på sin personliga karriärstege och upptäcka att den står lutad mot fel vägg. Man är på toppen men mår botten. Det innebär inte att allt jag gjort innan varit fel men det betyder att jag behöver låta andra värderingar få företräde. Det här hände mig förra sommaren. Efter många år på SATS sade det stopp. Mina egna värderingar stämde inte längre överens med företagets. Mitt hjärta längtade ut.

Men själen har sin egen tidtabell. Det kan inte styras eller påskyndas. Den inre resan tar tid och det är aldrig för sent att ta första steget mot ett liv där du får blomstra.

Skärmavbild 2017-05-07 kl. 12.18.55.png

 

Befria dig från dina rädslor.

Jag har en kalender som heter Timebook och varje vecka får man nya uppgifter att jobba med. Den är väldigt bra eftersom jag får jobba mycket med min personliga utveckling. Söndagens projekt är: Analysera dina rädslor. Skriv ned dem och ta action på hur du ska jobba med dem framöver.

Några vanligt förekommande rädslor är:

  • Rädsla för att inte räcka till
  • Rädsla för att att känna sig kass
  • Rädsla för att såra andra
  • Rädsla för att bli lämnad ensam
  • Rädsla för att tappa kontrollen

Varför är det så viktigt att jobba med sina rädslor? Jo, för att…

En av de största orsakerna till att du inte lever det liv du vill leva och växer till den vill vara samt uppnår det du vill, är till stor del dina rädslor.

Rädsla är ett av de största hindren vid personlig och andlig utveckling. Med mina egna erfarenheter och insikter vet jag hur styrd och omedveten jag har varit av mina rädslor, samt hur lätt det är att även idag låta mig styras av dem. Samtidigt inser jag att den accelererande stressen i samhället, med utbrändhet och långtidssjukskrivningar som följd, är en av rädslans nutida skepnader.

En rädsla för att såra andra kan ofta leda till att man förminskar sig själv och inte vågar säga ifrån när man blir illa behandlad. Rädsla för att inte räcka till påverkar relationer till andra människor på ett ofördelaktigt sätt. Rädsla för att tappa kontrollen kan ge en människa ett behov att hela tiden kontrollera sig själv och andra.

Det är viktigt för dig att veta att du inte har valt dessa rädslor. Rädslor är ofta försvarsmönster som uppkommit redan vid tidig ålder.

Mina egna rädslor handlar framförallt om rädslan för att misslyckas och rädsla över att inte räcka till. Att inte räcka till, antingen i ens egna ögon eller i andras, är en känsla som styr mycket i våra liv. Vi jagar upp oss i vår strävan efter fullkomlighet i det vi gör. Prestationsångest är en tydlig rädsla som vi bär med oss. De krav vi sätter upp på oss själva för att nå våra mål här i livet, och därmed känna oss tillfreds är en dåligt maskerad drivkraft.

Paradoxalt nog så är vi också rädda för att ställa oss själva frågan om vi trivs med det. Jag är glad att jag vågar gräva lite extra även om det ibland skaver. Jag försöker hela tiden känna efter för att se vilka drivkrafter som styr mig. Nu ska jag ta en titt på mina rädslor och se vad jag kan göra för att utmana dem.

Happy Sunday!

Skärmavbild 2017-05-07 kl. 09.16.30

If you snooze, you loose.

1 dec. Jag älskar doften av en ny månad. Idag var också första dagen som jag ställde klockan en timma tidigare enligt min nya må-bra plan. Gud, vad trött jag var när klockan ringde på morgonen eftersom jag somnade sent igår. Min första tanke var att strunta i att gå upp och somna om. Man kan ju alltid starta imorgon istället. Hur snyggt hade det varit att misslyckas första dagen? Men jag tog mitt förnuft till fånga och hoppade upp. Jag vill ju det här så då måste jag såklart jobba lite för det.

Idag är en ganska öppen dag. Inga möten inbokade så jag ska göra plats för lite träning när jag ändå är på jobbet. Jag tror att min Timebook har kommit nu så jag ska gå och hämta den också efter jobbet. Men nu väcka Lukas och kicka igång dagen!

Skärmavbild 2016-12-01 kl. 07.02.11.png

Ekorrhjul deluxe

Hade hoppats på fint väder idag men det är helt molnigt, trist! Jag passade därför på att jobba lite med mitt företag Urban Wellness. Till hösten ska jag tillsammans med Cissi Glittvik anordna må-brakvällar med olika teman och jag pillade färdigt med en flyers. Här får du en sneakpeak! Under 10 onsdagar i höst ska vi köra 2 timmars workshop och man kan anmäla sig till alla tillfällen eller delta på enstaka som det passar.

Vi lever i en värld som snurrar på allt fortare och jag tror att många har behovet att få stanna upp och ladda batterierna i vardagen. Det ska vara enkelt att fylla på med energi under veckan och tanken är att detta ska ge en skön boost.

Skärmavbild 2016-07-20 kl. 13.24.26.png

Ont i halsen

Vaknade i morse av att jag hade ont i halsen, så jag har bara tagit det lugnt och legat på soffan och lyssnat på ljudböcker idag.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 15.41.31.png

Dagens bok blev ”Hantera Stress som ledare”. Inga nyheter direkt men alltid bra att bli påmind. Boken handlar om att hitta en balans mellan välmående och affärsmannaskap. Nedan kommer en sammanfattning från boken.

Tips för att hantera stress:

  • planera in återhämtning i kalendern
  • ta en powernap när det är möjligt
  • bestäm mer över din egen tid
  • lär dig att varva ner och att se till att du får tillräckligt med sömn
  • ha ett block bredvid sängen där du kan skriva ned idéer
  • träna regelbundet och undvik kaffe och socker
  • varje gång jag säger nej till något innebär det att jag också kan säga ja till något annat.
  • planera in luft-tid i almanackan för oförutsedda händelser
  • ha en lösningsfokuserad attityd
  • förändra det som du inte tycker om
  • släpp kontrollen och ta hjälp av dina kollegor
  • överensstämmer dina egna värderingar med företagets värderingar?
  • när människor ber dig om saker, be om betänketid och be om att få återkomma. Kan jag uppfylla frågan, vill jag uppfylla den?
  • sortera bland informationsflödet som kommer in
  • skaffa dig ett bollplank
  • planera in familjen i almanackan

Bättre balans i mitt liv:

  • Hur ser den ultimata balansen ut i mitt liv? Som gör att jag kan prestera och må på topp.
  • Hur ser balansen ut i mitt liv idag?
  • Vad hindrar mig?
  • Vilka resurser har jag ?
  • Vad behöver jag göra?
  • Hur och när ska jag göra?

I KBT pratar vi ofta om TANKE som är kopplad till en KÄNSLA som i sin tur skapar ett BETEENDE. Kan du förändra dina tankar så kan du därmed skapa en annan känsla.

Planera din tid.

Titta på vilka arbetsuppgifter du har och vilka uppgifter som ger dig energi? Inventera bland dina uppgifter och sätt dem i olika boxar enligt nedan:

Boxen Nöjd– uppgifter som är helt OK.

Boxen Liknöjd  – arbetsuppgifter som var bättre förr eller uppgifter som jag bara gör för rutin. Kan jag delegera eller påverka? Vad har jag för resurser och vad krävs?

Boxen Dåligt/Kaos – Hur skulle det kunna se ut? Vad har jag för resurser för att kunna lösa det? Vad kan det bli för effekter?

Guldbox – de uppgifter som ger dig motivation/inspiration

Ha en tillgänglighetspolicy

Vi måste inte vara tillgängliga hela tiden. Du bestämmer hur tillgänglig jag ska vara. Våga släppa taget. Fokusera på det som jag verkligen är bra på istället för att vara med överallt. Lämna utrymme till andra att få ta plats.

28 min ren kärlek

Jag är tillbaka på jobbet med massa ny energi! Det är så härligt. Ryggen är bättre, jag är piggare och jag har den sista veckan klarat mig helt utan morfin. Nu vill jag bara bli av med de förbaskade sömntabletterna också. Jag har kunnat öka på träningsdosen och är nu uppe i 28 min löpning på raken. Vilken grym känsla! Jag körde samma upplägg 4 pass förra veckan. Med tanke på att vi kom hem sent tisdag kväll så blev det intensivt. Denna veckan har jag kört 5 min löpintervaller med 5 min promenad mellan seten.

Ni kan nog inte i er vildaste fantasi förstå vilken galet skön känsla det är att kunna springa så länge utan smärta. Att få träna och svettas! De flesta skrattar åt ett pass på 28 minuter men för mig som inte ens kunde springa 1 minut utan toksmärta är detta en jättestor seger. Under de sista månaderna har jag ökat på ett par minuter varje vecka. Jag kommer ihåg att det inte var länge sedan jag var tokglad för att jag kunde springa 8 min utan smärta. Ja, allt är verkligen relativt.

Lukas är dessvärre hemma sjuk med feber och halsont. Jag har också lite känningar i halsen men vägrar att bli sjuk nu. Det går ju bara inte. Proppar i oss kiwi och en massa andra antioxidanter. Bort med alla virus!

Helgen är på ingång, på söndag är det Lucia och jag ska försöka ha en riktigt mysig helg med Lukas. Idag när jag kom hem från jobbet mötte han mig i dörren med en varm kram och orden ”jag älskar dig”. Det finns ingen bättre känsla.

Herregud, igår kväll fick jag bara en feeling att jag skulle kolla vem som öppnade gymet idag. Upptäckte till min stora förskräckelse att jag missat att schemalägga någon på öppningspasset. Det var helt enkelt bara att pallra sig upp kl 04:45 imorse och öppna gymet. Vilken himla tur att jag såg det igår kväll så inte våra stackars medlemmar hade stått där idag och inte kunnat komma in på centret. Nu är det ordning på torpet igen. Jag har dubbelkollat alla skift denna månaden så det känns tryggt.

Nu ska jag titta lite film och sedan släcka lampan. Over and out.

 

 

Varför är det så svårt att vara lycklig?

Lycka handlar inte bara om att må bra. Isåfall hade narkotikamissbrukare varit de lyckligaste människorna i världen. Vår strävan i att må bra kan i själva verket leda till mycket olycka. Det är ingen slump att heroinmissbrukare kallar en injektion för en ”fix” – man försöker på kemisk väg ”fixa” det som inte fungerar.

Jag tror att vi alla har det i oss, att vi försöker fixa våra liv, fixa vår lycka.

Föreställ dig att du är en av de första människorna en jägare, en samlare. Det viktigaste behoven för att kunna överleva och fortplanta dig är : mat, vatten, tak över huvudet och sex. Men allt det saknar betydelse om du är död. Den högsta prioriteten för den primitiva hjärnan var därför att hålla utkik efter allt som kunde skada henne – och undvika det. Idag, hundratusentals år senare är den mänskliga hjärna fortfarande ständigt på vakt och värderar och bedömer allt vi stöter på; är det bra eller dåligt? Farligt eller ofarligt? Nyttigt eller skadligt? Men numera är det inte en sabeltandad tiger eller mammut som våra hjärnar varslar oss om. Istället handlar det om att bli av med jobbet, bli avvisad, att göra bort sig, bli lämnad, få cancer och en miljon andra orosmoment. Vi oroar oss för massa saker som med största sannolikhet inte kommer att inträffa.

En annan avgörande faktor för det första människorna, var att tillhöra en grupp. Om någon stöttes bort från sin stam blev man snart mat till vargarna. Hur kunde du då skydda dig från att bli utstött från din grupp? Jo, genom att jämföra dig med andra medlemmar i stammen: Passar jag in? Gör jag rätt? Är jag lika bra som de andra?

Våra moderna hjärnor varnar oss ständigt för att bli avvisade och jämför oss med vår omgivning. Det är inte konstigt att vi lägger så mycket tid på att oroa oss för vad andra tycker och vara omtyckta! För flera hundratusen år sedan hade vi bara ett fåtal att jämföra oss med. Men nuförtiden behöver vi bara kasta en snabb blick i en tidning för att möta massor av människor som är smartare, rikare, smalare, sexigare eller mer framgångsrika än vad vi själva är.  Den generella regeln för en stenåldersmänniska var: skaffa dig mer och bli bättre. Ju bättre vapen du har, desto mer mat kan du få tag på. Ju större matförråd, desto större chans att överleva. Ju bättre boningsplats, desto bättre skydd för väder och vind. Det är inte konstigt att våra hjärnor söker efter mer och bättre: mer pengar, ett bättre jobb, högre status, en snyggare kropp, mer kärlek, en bättre partner.

Evolutionen har alltså format våra hjärnor så att vi är programmerade för att jämföra, värdera och kritisera oss själva, för att fokusera på det vi saknar och för att snabbt bli missnöjda med det vi har. Det är inte konstigt att vi har så svårt att vara lyckliga!

Vad är lycka egentligen?

För mig handlar det inte bara om att må bra. För mig handlar det om att leva att rikt och meningsfullt liv. När jag får göra något som verkligen betyder något för mig, när jag strävar åt ett håll som känns sunt och klokt, när jag klargör för mig själv vad som är viktigt här i livet och handlar i mening med det. Då upplever jag livskraft. Det är en känsla av att leva sitt liv på ”rätt” sätt. Men även ett sådan liv innehåller sorg, rädsla och ilska. Lidandet är också en del av livet.

Jag håller just nu på att skapa mig ett liv som är värdefullt för mig. Att skapa ett liv som är värt att leva är en stor och viktig uppgift. Det måste få ta lite tid.

Happiness-Is...header