MentorBox

Jag vill hela tiden lära mig nya saker, annars ruttnar jag. Innan har jag provat tjänsten Kontentan men tycker att det strulade så mycket med inlogg & betalningar. Nu ska jag prova en liknande tjänst från USA – MentorBox.

Precis som på Kontentan hittar du sammanfattade böcker och föreläsningar inom personlig utveckling, ledarskap, effektivitet, ekonomi mm. Jag har inte utvecklats genom den traditionella skolan utan genom erfarenhet av att jobba, läsa böcker och lyssna på inspirerande föreläsare. Målet är att lyssna på en föreläsning varje dag. 365 dagar. Klart att det gör skillnad i kunskap.

Skärmavbild 2018-01-04 kl. 08.57.29.png

Skärmavbild 2018-01-04 kl. 09.00.43.png

När livet kommer i vägen.

Vaknade av en jobbig dröm. Förutom min lilla hundvalp så hade jag också en nyfödd bebis hemma. Hjälp så jobbigt det var att vara ensam med de två små. Jag kunde ju inte lämna bebisen hemma ensam, när jag skulle ut med hunden så det var ett jätteprojekt att ta mig ut eftersom hunden behövde ut så ofta i början. Herregud! :-) Ha! Ha! Jag tror jag har mycket tankar & funderingar i min kropp kring den här lilla valpen. När jag vaknade och insåg att det bara var en dröm och att jag ”bara” skulle skaffa mig en hundvalp kände jag mig så lättad.

Jag har alltid tänkt att Lukas ska ha ett syskon men livet kom i vägen. Jag separerade från hans pappa tidigt, och efter det har jag inte riktigt kunnat landa i en ny familj. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Det har varit en sorg. Och det har fått ta tid. Tid att landa i det som är. Acceptans.

När jag efter Lukas pappa träffade Filip kommer jag ihåg hur bestämd jag var ”Det är ingen idé att gå in i det här om det inte är ”for life”. Jag ville känna mig säker. Trygg. Herregud, ja tänk om det vore så enkelt. Vi hade en särborelation i fem år. Vi pratade fram och tillbaka om att flytta ihop och utöka familjen med fler barn. Men vi kom aldrig till skott. I efterhand har jag funderat mycket över varför vi aldrig tog steget. Jag tror att vi båda var livrädda. Vi kom från tidigare relationer som gått i kras. Man vill inte riskera att ”misslyckas” en gång till. Det är så oerhört smärtsamt att separera. Skuld, skam och sorg blandat i en sörja. Även om jag var helt med det klara över att jag inte längre kunde dela livet tillsammans så var det så oerhört svårt & smärtsamt att ta steget och lämna Lukas pappa. Jag ville så gärna fixa det. Jag är uppväxt med att fixa saker. Man löser det helt enkelt. Den här gången kunde jag inte det, hur mycket jag än ville.

Mest ledsen har jag nog varit för att inte kunna ge Lukas ett ”riktig” familj & syskon. Det känns skört att vara ensambarn. Det är också skört att bara ha ett barn. Tiden går fort. Han fyller snart tretton år. I min värld är man mamma, pappa & barn för att kvala in till att vara en ”riktig” familj. Jag växte själv upp utan pappa och min enda önskan har alltid varit att ha en familj. Att kunna ge Lukas det jag själv inte hade.

Jag är inte ledsen över att vara singel. Jag mår bra av att bo själv och jag vill inte gå in i någon ny relation. Jag är långt ifrån där, av olika anledningar. Men jag kan ibland sakna känslan av att vara i ett sammanhang. En familj. Att ge och få. Någon som bryr sig om och någon att bry sig om. Men om jag ska vara ärlig tror jag nog inte att jag någonsin kommer vilja att flytta ihop med någon igen. Jag trivs just nu väldigt bra med livet.

Jag börjar landa i att det är OK. Det gör inte lika ont längre. Jag har skänkt bort alla barnsaker. I många år sparade jag allt ifall jag skulle ha flera barn. Vi är så inpräntade att meningen med livet är att föröka sig. Barn. Men om man av olika anledningar inte kan få barn då? Eller man kanske inte har den längtan? Är livet meningslöst då?

Jag är 43 i år. Livet består av både med och motgång. Jag är tacksam för mitt liv och allt jag fått. Allt är en gåva. Lukas.

Det är verkligen inte en självklarhet att kunna få barn. Många frågor, även om de är välmenande – ”Ska du inte skaffa ett syskon till Lukas?

Skaffa? Som om man bara lade en beställning på nätet.

Jag landar i min soffa med en varm kopp kaffe. Om en månad har jag & Lukas en ny liten kompis vid vår sida. Det blev inte som jag tänkt mig men det blir fint ändå.

Skärmavbild 2017-05-14 kl. 09.49.11.png

Det är inte omöjligt. Det är inte för sent.

Överallt där jag möter människor ser jag en längtan efter verkliga möten och efter att leva livet en aning mer i sanning, mod och känna sig mer hel. Vårt samhälle känns ganska så trasigt just nu.

Jag är övertygad om att våra liv behöver riktning och mening. Jag tror också att själens läkande krafter vaknar när vi möts på riktigt och satsar våra liv på att göra något viktigt. I ett liv som levs inifrån och ut, istället för utifrån och in.

Jag vet inte om man någonsin kan bli helt hel i det här livet. Men jag vet att man kan bli mer hel. Och vi kan dag för dag, våga gå emot våra rädslor och leva modigare. Jag tror inte man kan undgå sorg och smärta på den resan, men jag vet att människan har läkande krafter inom sig. Och mer styrka än hon tror.

Det finns inga snabba lösningar eller metoder. Jag tror på uthållighet och ett steg i taget, en dag i taget. Att leva i sanning är inte att bli perfekt. Det är att leva sitt operfekta liv så gott man kan. Det är att ta sin längtan på allvar. Det är att ge sitt väsen en plats och uppgift i världen. Att förankra sitt eget djup och sin egen historia och försöka förverkliga sina drömmar.

Hur kan jag funka, när jag inte gör det och vad kan jag göra åt det

Jag tänker hur min uppväxt påverkat mig. Jag försöker förstå och skapa mig en bild kring mina vanor, mönster och värderingar. Jag funderar kring människans behov & drivkrafter. Maslows behovstrappa kan ge en del svar. Vi har ju fysiologiska/kroppsliga behov, trygghetsbehov, sociala behov, utvecklingsbehov och behov av självförverkligande.

Första steget: Fysiologiska behov

Fysiologiska behov är kopplade till vad en människa behöver för att överleva: luft, vatten, vila och något att äta. Men vi behöver inte bara mat, vatten, kläder och värme. Vi stiger in i den här världen med en hjärtelängtan: inställda på att möta och bli mötta. Varenda cell i kroppen trånar efter att bli hållen och buren. Vi förstår inga ord, men våra öron känner igen mammas röst redan i magen. Vi är förprogrammerade att ta emot hennes nynnande som säger att vi är väntade och välkomna. Vi föds skyddslösa och hjälplösa. Men inte behovslösa. Därför är vi i livets början och i många år framöver beroende av någon annan som ser och förstår vad vi behöver. När mitt behov lindas in i omsorg, laddas med kärlek lär jag mig vad jag behöver för att livet ska kännas gott. Genom tusentals repetitioner av omsorg lagras minnen och laddas min varelse med självkänsla. Så sårbart är vi funtade att någon annan måste tycka om min kropp för att jag själv ska göra det. För att jag ska vilja bo i den. Leva i den. Känna mig levande i den.

Basala behov som missas är olycka på cellnivå och kan vara svårt för oss att senare i livet ta väl hand om oss. Hur man blivit hållen och buren tidigt i livet avgör vad som håller och bär senare i livet. Det tog lång tid för mig att landa i och acceptera.

Andra steget: Trygghet

Alla människor behöver någon form av trygghet. Vi behöver en plats där vi kan andas, vila och återhämta oss i lugn och ro. Vi behöver en sådan plats i det yttre, men vi behöver också ett sådant tillstånd i vårt inre. Trygghet gör människan fri att vara sig själv, i sig själv och med sig själv.

Med hjälp av rutiner, ramar, ritualer och regler blir världen mer förutsägbar och hanterbar. Barnet lär sig vad det får och inte får. Trygghet öppnar vägen för spontanitet. Spontanitet utan trygghet skapar kaos. Om världen ska bli begriplig, får den vuxne inte vara allt för obegriplig. Det ger oss mening och sammanhang. Frihet utan trygghet kan göra människan vilsen. Själen vill utforska och begrunda. Den vill ta form i det yttre som kärlek, konst och kreativitet. Själens trygghet är tilliten till att den får finnas på allvar och hitta sin plats.

Tredje steget: Sociala behov

Det är behoven av kontakt, kärlek, vänskap och gemenskap. Det är tillsammans som vi blir till, växer och utvecklas. Jag behöver vara i kontakt med andra. men jag behöver också tid att vara för mig själv. Med mig själv.

Tillit är att inte veta, men tro och hoppas. Att ge sig ut i det okända och osäkra. Tillit är modet att våga det jag inte törs och tro att det ska gå vägen ändå.

Fjärde steget: Utveckling & uppskattning.

Det fjärde steget handlar om att få ett kvitto på vad jag kan. Det är ett kvitto på mina talanger, min förmåga och mina prestationer. Därför är det också känsligt. Det är inte prestationsförmågan som visar om jag är en bra människa. Men det är så det känns om grunden på ovan trappsteg inte är gediget lagd. Jag blir mina prestationer. Jag gör, alltså finns jag till.

När de första trappstegen är vingliga, svajar livet när jag utsätts för påfrestningar. Rangligt ihopsatta trappsteg på de första nivåerna, gör att jag får en negativ självbild och en vacklande självkänsla.

Majoritet av den svenska folket har det relativt förspänt när det gäller de första stegen i behovstrappan. Men trots allt ökar den psykosociala ohälsan. Jag tror att detta till stor del beror på att vi lever ett liv vi inte själva valt men som vi tror oss behöva. Vi lever i en tid där allt ska vara möjligt, fullt av valmöjligheter. Vi matas med bilder i sociala medier som FB och Instagram. Vi får heller ingen naturlig paus för reflektion eller stillhet. Vi lever i ett samhälle som är bråttom och effektivt.

Självklart finns det arbetsplatser med dålig miljö, och dålig balans mellan krav och resurser. Men jag tror att många som mår dåligt på sin arbetsplats är prestationssjuka. Den negativa självkänslan ställer helt enkelt till det för dem. De känner sig lättare oförstådda, missförstådda, utnyttjade, besvikna eller till och med kränkta. De försöker kompensera brister på de första trappstegen, med vad de åstadkommer på det fjärde steget. De överpresterar. De försöker påverka vilka de är och hur de mår, med vad de gör. Jag skriver detta för jag har själv varit en av dem. Jag har verkligen varit en prestationsnarkoman. Varje chefs drömanställd. Fortare, snabbare och högre har varit mitt mantra.

När jag gör något bra, känner jag att jag är bra och mår bra. Det är på det viset prestationer kan bli farligt för en människa. När man är osäker på om man är bra, blir man ofta osäker på om man gjort tillräckligt. Det skapas en prestationshets som kan driva en människa till ohälsa. Det är inte prestationen som är problemet. Det är prestationsångesten som är problemet. De flesta av oss har inte ångest över att prestera. Vi har ångest av att misslyckas.

Jag tränar på detta hela tiden. Hitta en balans mellan att vara och göra. Att jag tycker om mig för den jag är och inte det jag gör.

Femte steget: Självförverkligande

För mig handlar självförverkligande om att människan är ämnad att vara och något hon är ämnad att göra. Det handlar om att bli det mesta och bästa du kan bli. Att låta hela du komma till sin rätt, hitta din form och storlek.

När själen utmanar vårt sätt att leva och vara, kommer det till oss på två olika sätt. Som en kallelse – eller som en kris. Själen lockar oss med sin längtan. Får den inte som den vill sätter den käppar i livshjulet. Som en objuden gäst knackar den på dörren och vill in i vår vardag. ”Hallå? Hallå? Är det någon hemma?”

Knackningarna kommer som ångest som vi inte förstår. Irritation utan orsak. Rädslor utan grund. Sömnlöshet. Värk. Tårar. Om du inte fattar att det är dags att omvärdera vad du är och gör, ser själen till att du inte orkar längre. Vi tappar lusten. Vi kan inte fortsätta som förut, men vi vet inte vad vi ska göra istället. Vår nya värld är död och vår nya utan kraft att födas. Krisen eller kallelsen kan komma till oss på många sätt. Det är en omvärderingskris. Tillvaron tar stopp och ibland gnager den i själen som en enveten råtta om natten. Det krafsar och gnager. Vem är jag innerst inne? Vad är meningen med allt? Vad gör jag med min längtan?

En omvärderingskris är att ha kommit högst upp på sin personliga karriärstege och upptäcka att den står lutad mot fel vägg. Man är på toppen men mår botten. Det innebär inte att allt jag gjort innan varit fel men det betyder att jag behöver låta andra värderingar få företräde. Det här hände mig förra sommaren. Efter många år på SATS sade det stopp. Mina egna värderingar stämde inte längre överens med företagets. Mitt hjärta längtade ut.

Men själen har sin egen tidtabell. Det kan inte styras eller påskyndas. Den inre resan tar tid och det är aldrig för sent att ta första steget mot ett liv där du får blomstra.

Skärmavbild 2017-05-07 kl. 12.18.55.png

 

Befria dig från dina rädslor.

Jag har en kalender som heter Timebook och varje vecka får man nya uppgifter att jobba med. Den är väldigt bra eftersom jag får jobba mycket med min personliga utveckling. Söndagens projekt är: Analysera dina rädslor. Skriv ned dem och ta action på hur du ska jobba med dem framöver.

Några vanligt förekommande rädslor är:

  • Rädsla för att inte räcka till
  • Rädsla för att att känna sig kass
  • Rädsla för att såra andra
  • Rädsla för att bli lämnad ensam
  • Rädsla för att tappa kontrollen

Varför är det så viktigt att jobba med sina rädslor? Jo, för att…

En av de största orsakerna till att du inte lever det liv du vill leva och växer till den vill vara samt uppnår det du vill, är till stor del dina rädslor.

Rädsla är ett av de största hindren vid personlig och andlig utveckling. Med mina egna erfarenheter och insikter vet jag hur styrd och omedveten jag har varit av mina rädslor, samt hur lätt det är att även idag låta mig styras av dem. Samtidigt inser jag att den accelererande stressen i samhället, med utbrändhet och långtidssjukskrivningar som följd, är en av rädslans nutida skepnader.

En rädsla för att såra andra kan ofta leda till att man förminskar sig själv och inte vågar säga ifrån när man blir illa behandlad. Rädsla för att inte räcka till påverkar relationer till andra människor på ett ofördelaktigt sätt. Rädsla för att tappa kontrollen kan ge en människa ett behov att hela tiden kontrollera sig själv och andra.

Det är viktigt för dig att veta att du inte har valt dessa rädslor. Rädslor är ofta försvarsmönster som uppkommit redan vid tidig ålder.

Mina egna rädslor handlar framförallt om rädslan för att misslyckas och rädsla över att inte räcka till. Att inte räcka till, antingen i ens egna ögon eller i andras, är en känsla som styr mycket i våra liv. Vi jagar upp oss i vår strävan efter fullkomlighet i det vi gör. Prestationsångest är en tydlig rädsla som vi bär med oss. De krav vi sätter upp på oss själva för att nå våra mål här i livet, och därmed känna oss tillfreds är en dåligt maskerad drivkraft.

Paradoxalt nog så är vi också rädda för att ställa oss själva frågan om vi trivs med det. Jag är glad att jag vågar gräva lite extra även om det ibland skaver. Jag försöker hela tiden känna efter för att se vilka drivkrafter som styr mig. Nu ska jag ta en titt på mina rädslor och se vad jag kan göra för att utmana dem.

Happy Sunday!

Skärmavbild 2017-05-07 kl. 09.16.30

If you snooze, you loose.

1 dec. Jag älskar doften av en ny månad. Idag var också första dagen som jag ställde klockan en timma tidigare enligt min nya må-bra plan. Gud, vad trött jag var när klockan ringde på morgonen eftersom jag somnade sent igår. Min första tanke var att strunta i att gå upp och somna om. Man kan ju alltid starta imorgon istället. Hur snyggt hade det varit att misslyckas första dagen? Men jag tog mitt förnuft till fånga och hoppade upp. Jag vill ju det här så då måste jag såklart jobba lite för det.

Idag är en ganska öppen dag. Inga möten inbokade så jag ska göra plats för lite träning när jag ändå är på jobbet. Jag tror att min Timebook har kommit nu så jag ska gå och hämta den också efter jobbet. Men nu väcka Lukas och kicka igång dagen!

Skärmavbild 2016-12-01 kl. 07.02.11.png

Ekorrhjul deluxe

Hade hoppats på fint väder idag men det är helt molnigt, trist! Jag passade därför på att jobba lite med mitt företag Urban Wellness. Till hösten ska jag tillsammans med Cissi Glittvik anordna må-brakvällar med olika teman och jag pillade färdigt med en flyers. Här får du en sneakpeak! Under 10 onsdagar i höst ska vi köra 2 timmars workshop och man kan anmäla sig till alla tillfällen eller delta på enstaka som det passar.

Vi lever i en värld som snurrar på allt fortare och jag tror att många har behovet att få stanna upp och ladda batterierna i vardagen. Det ska vara enkelt att fylla på med energi under veckan och tanken är att detta ska ge en skön boost.

Skärmavbild 2016-07-20 kl. 13.24.26.png

Ont i halsen

Vaknade i morse av att jag hade ont i halsen, så jag har bara tagit det lugnt och legat på soffan och lyssnat på ljudböcker idag.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 15.41.31.png

Dagens bok blev ”Hantera Stress som ledare”. Inga nyheter direkt men alltid bra att bli påmind. Boken handlar om att hitta en balans mellan välmående och affärsmannaskap. Nedan kommer en sammanfattning från boken.

Tips för att hantera stress:

  • planera in återhämtning i kalendern
  • ta en powernap när det är möjligt
  • bestäm mer över din egen tid
  • lär dig att varva ner och att se till att du får tillräckligt med sömn
  • ha ett block bredvid sängen där du kan skriva ned idéer
  • träna regelbundet och undvik kaffe och socker
  • varje gång jag säger nej till något innebär det att jag också kan säga ja till något annat.
  • planera in luft-tid i almanackan för oförutsedda händelser
  • ha en lösningsfokuserad attityd
  • förändra det som du inte tycker om
  • släpp kontrollen och ta hjälp av dina kollegor
  • överensstämmer dina egna värderingar med företagets värderingar?
  • när människor ber dig om saker, be om betänketid och be om att få återkomma. Kan jag uppfylla frågan, vill jag uppfylla den?
  • sortera bland informationsflödet som kommer in
  • skaffa dig ett bollplank
  • planera in familjen i almanackan

Bättre balans i mitt liv:

  • Hur ser den ultimata balansen ut i mitt liv? Som gör att jag kan prestera och må på topp.
  • Hur ser balansen ut i mitt liv idag?
  • Vad hindrar mig?
  • Vilka resurser har jag ?
  • Vad behöver jag göra?
  • Hur och när ska jag göra?

I KBT pratar vi ofta om TANKE som är kopplad till en KÄNSLA som i sin tur skapar ett BETEENDE. Kan du förändra dina tankar så kan du därmed skapa en annan känsla.

Planera din tid.

Titta på vilka arbetsuppgifter du har och vilka uppgifter som ger dig energi? Inventera bland dina uppgifter och sätt dem i olika boxar enligt nedan:

Boxen Nöjd– uppgifter som är helt OK.

Boxen Liknöjd  – arbetsuppgifter som var bättre förr eller uppgifter som jag bara gör för rutin. Kan jag delegera eller påverka? Vad har jag för resurser och vad krävs?

Boxen Dåligt/Kaos – Hur skulle det kunna se ut? Vad har jag för resurser för att kunna lösa det? Vad kan det bli för effekter?

Guldbox – de uppgifter som ger dig motivation/inspiration

Ha en tillgänglighetspolicy

Vi måste inte vara tillgängliga hela tiden. Du bestämmer hur tillgänglig jag ska vara. Våga släppa taget. Fokusera på det som jag verkligen är bra på istället för att vara med överallt. Lämna utrymme till andra att få ta plats.