Long time no see.

Oj, det var verkligen länge sedan jag skrev här. Det har helt enkelt varit fullt upp men ska försöka uppdatera vad som hänt under den här perioden. Jag åkte till Maldiverna. Det var helt magiskt. Det kommer ett särskilt inlägg kring det.

Maj månad har varit ljuvligt väder och jag har verkligen njutit och tokbadat nästan varje dag. Sverige har en fantastisk natur.

Skärmavbild 2018-06-15 kl. 09.30.43

Skärmavbild 2018-06-15 kl. 11.10.18

Skärmavbild 2018-06-15 kl. 11.09.05

Så vad har hänt sedan sist?

Lukas har gått ut sjuan och har nu sommarlov. Härligt! Pälsbollen växer och frodas. Hon är inne i en jättejobbig period nu där hon är misstänksam och skäller mycket. Hemma är hon fortfarande hur mysig som helst.

Skärmavbild 2018-06-15 kl. 11.08.52.png

Innan Maldiverna mådde jag inte alls bra. Saker kom ikapp mig och jag kände att jag ett tag tappade fotfästet. Maldiverna gav mig precis den nödvändiga paus som jag behövde just då och nu har jag återhämtat mig och har massor av energi igen.

Kärlekslivet då? Den eviga frågan. Jag har ju varit singel ett tag nu och även om jag varit på några dejter så har det tyvärr aldrig känts rätt i magen. Jag blir helt enkelt inte kär :-( Det finns en person jag tycker om. Vi träffas ibland. Det går långsamt framåt och det är okej. Jag trivs med mitt liv som det är men jag har kommit till en punkt där jag nu känner att det är dags för nästa steg. Helt enkelt – utveckla eller avveckla. Antingen får vi satsa lite mer eller så känns det ingen ide att gå vidare. Vi har hittills inte haft några etiketter på oss. Vi har hängt, haft mysigt ihop, sovit sked, kollat film, hittat på roliga saker tillsammans. Precis det man gör i en relation. Men vi har inte uttalat att vi är ett par. Jag vet inte riktigt vad han vill. Jag vet inte heller vad jag vill men är nog redo för en mer seriös relation igen. Vi får se…

Skärmavbild 2018-06-15 kl. 11.10.29

Fina möten.

Igår var jag i kyrkan. Det var en väldigt fin predikan och jag fick med mig massa tankar hem. Dagens predikan handlade om tron och hur vi ständigt växer och förändras.

Vi har inte valt vår gudsbild eller hur vi relaterar till andra människor. Den tro vi bär på är präglad av det som blev vår uppväxt. Om tron är en vandring, befinner vi oss dessutom på olika platser, eller årstider, längs vägen. Under vandringen gör livet saker med oss som ibland förändrar trons innehåll och uttryck. För somliga mer än för andra. Förändringarna är ofta synonymt med olika kriser. Vårt sätt att tänka och värdera, vårt sätt att tolka verkligheten, hamnar i gungning vid varje årstidsväxling.

”Ju mer vi växer andligen, desto fler människor älskar vi och desto färre människor gillar vi”

Smaka på den. Vi behöver alltså inte gilla varandras personligheter, fel och brister. Vi finns inte på denna jord för att gilla varandra, utan att älska varandra. Vilken befriande och härlig tanke. Finns väl inget finare än att utvecklas och växa i kärlek. Både kärleken till dig själv och andra.

När jag går till kyrkan sitter jag alltid på samma plats, längst bak och går alltid hem direkt efteråt. Efter predikan igår frågade tjejen som satt bredvid mig om jag var ny. Vi började prata lite och jag berättade att jag inte var så stark i min tro men att jag tyckte om kyrkan som plats och möjlighet till stillhet och reflektion. Hon frågade om jag ville ta en kaffe efteråt och prata lite. Vi hade en jättetrevlig stund och bytte telefonnummer. Ett väldigt fint möte. Jag tror absolut att vi kommer ses igen.

På eftermiddagen var jag och Lukas ute och cyklade och jag kände mig så där barnsligt lycklig som man kan göra när solen skiner och vinden blåser i håret. Vi stannade för en fika i Haga och småpratade med en medlem som tränar hos mig.

Livet är fullt av fina möten.

Skärmavbild 2016-09-05 kl. 07.26.41.png

Tid.

Jag vet inte vad jag ska skriva men behöver lätta på trycket. Det var länge sedan jag mådde så här dåligt. Jag får ta en dag i taget och be om lite kraft och styrka.

Man säger att tiden läker alla sår. Jag önskar så att det är sant. Tid är det enda jag kan ge nu. Tid för mig rygg att läka. Tid för mig själv. Tid till de jag älskar. Jag behöver vara stark nu. Orka. Kämpa för det jag tror på.

Jag är just nu i avgrundens mörkaste djup. Jag kan inte falla djupare nu. Fan, jag har varit med om så otroligt tuffa perioder i mitt liv men detta är något annat. Det är inte mycket guldkant på vardagen här inte.

Det har varit ett tufft år på många plan. Ryggen framför allt. Jag har inte kunnat ladda batterierna på hemmaplan som jag hade behövt. Saker har satt sina spår. Jag var mitt sämsta jag. Jag sårade den jag älskade mest. Jag gick så många gånger. Av rädsla för vad vi inte lyckades skapa. Under ett halvår var jag inte där, av olika anledningar. Till slut brast allt. Han tog slut. Här står jag nu och ifrågasätter livet. Vem jag är och vem jag vill vara. Tilliten är förbrukad. Det enda jag kan erbjuda nu är tid och distans för att landa. Det är på det sättet jag kan visa min kärlek nu. Jag är en person som vill ha svaren. Jag hatar att hänga i luften. Det gör så ont. Jag har behov av dialog. Han har behov av få vara i sina egna tankar. Där behöver jag möta honom. Av kärlek. I kärlek.

Naturen skyndar inte. Ändå fullbordas allt.

Igår på kvällen bakade jag kanelbullar. Finns det något godare än nybakade bullar och ett glas kall mjölk? Hemligheten är att överdriva! 3 x så mycket fyllning! Not so much glutenfree men såå goda. I eftermiddag ska jag och Lukas ned till grannen Hans och bjuda på lite fika och spela spel tillsammans. Senare kommer Elin över på en fika.

Jessica Larning's photo.

Jag har funderat mycket sista dagarna men jag känner ingen stress över min situation. Naturen skyndar inte. Ändå fullbordas allt.

Så jag funderar. På mig själv. På mina relationer. Vem jag är i en relation. I många av mina utbildningar så har vi pratat om det inre sårade barnet och hon finns även hos mig när det kommer till kärleksrelationer. Jag läste en intressant artikel skriven av Elisabet Balacci angående rädsla för nära relationer där hon identifierade vissa mönster hos människor som är rädda för närhet.

  • En människa som undviker närhet blir ofta intresserad av upptagna personer.
  • De dras till känslomässigt otillgängliga personer som de får jaga lite. Det är tacksamt att ”älska” någon som man aldrig riskerar att ”få”.
  • Man attraheras av ”komplicerade” relationer.
  • De intresserar sig för personer med psykiska problem eller med problem av t ex drogberoende eller andra typer av beroenden. (Man kan aldrig uppleva närhet med en människa som har ett beroende. Beroendet ligger alltid i vägen. Tillit är en grundsten i närhet och en beroendesjuk människa går inte ihop med tillit.)
  • De anser sig ofta ha höga krav på sin partner, dvs de hittar aldrig ”rätt” person.
  • De är ofta mycket romantiska och få personer passar in på romantiska krav för ”hur det ska vara”.
  • Distansrelationer och särborelationer är tacksamma om man undviker närhet. På så sätt slipper man ses så ofta och den fysiska distansen gör att man slipper riktig närhet. En relation förutsätter fysiska möten i verkligheten. Att få nötas och blötas med varandra och uppleva varandra på riktigt. Att få se varandra i vardagen när man kanske är sjuk eller ledsen eller att bara kunna finnas där för varandra.

Jag tror att många som undviker närhet har ”teoretiska” relationer i huvudet. I tanken finns en bild på hur det skulle kunna vara och då hänger man kvar i den bilden istället för att släppa taget.

Jag har kommit till många insikter den sista tiden. Jag försöker bli mer uppmärksam på MINA mönster, att välja annorlunda, att våga släppa taget.

Kanske vi inte ska döma andra så hårt. Börja att titta på dig själv, det är så otroligt mycket svårare! Egot tycker det är enklare att använda kikaren istället för att ta upp spegeln. Jag vet att jag inte kan förändra någon annan. Ändå är jag där och pillar. Herregud, det är svårt nog att förändra sig själv.

Jag pendlar konstant mellan känsla och förnuft, men när det finns en konflikt mellan känsla och tanke, så är det alltid känslan som segrar hos mig. Jag vet inte hur det är för dig. Du kanske tänker dig att du vill vara i en kärleksfull relation, men om du inte känner dig värd att älskas, så söker du dig omedvetet till situationer där känslan blir bekräftad. Den känsla du bär på djupt inne i ditt hjärta styr ditt liv.

Vill du veta hur du värderar dig själv? Strunta i att lyssna på dina tankar. Titta på dina relationer. Titta på ditt liv. Där finns svaret.