I tystnaden finner jag svaren.

Jag tänker på alla människor som går runt och mår dåligt. Människor som av olika anledningar är i sorg eller smärta. Jag mår ju för det mesta jättebra så är inte van att vara i de här känslorna. Det var många år sedan jag kraschade så här.

Jag har nu kommit i kontakt med känslor som jag har burit sedan jag var barn, men upplever dem nu som om det var något nytt. Det färgar såklart min upplevelse och gör det hela mer komplicerat och jobbigt att hantera.

Man bär med sig saker. Det påverkar såklart. Om du kände dig otrygg och övergiven som barn är det lättare att dra slutsatsen att felet ligger hos dig. Då spelar det ingen roll att du är vuxen och intellektuellt vet bättre – du känner dig förmodligen ändå övergiven, kass och misslyckad.

Mycket handlar om vår grundtrygghet. När den utmanas genom ett uppbrott väcks den djupaste känsla vi har: existentiell ångest. Jag har allt man kan tänka sig – men inte det jag behöver. Jag är så galet trött på att inte få ihop mitt liv.

Det känns som om de flesta ändå löser livets pussel. Hur gör de egentligen? Mår alla så bra eller har de bara valt att somna om? Kanske kör man bara på. Stänger av. Lyssnar inte in det som skaver. Det tokiga är ju att jag ser och hör annat. Folk som kompenserar tomheten på olika sätt – med mat, träning, alkohol, droger, shopping, resor, husrenovering, osunda relationer. Folk flyr in i sina olika projekt.

Mitt ”fel” är att jag analyserar för mycket. Jag känner efter för mycket. Det är en del av min HSP-personlighet. Mina vänner säger att jag inte ska läsa så mycket psykologi-böcker. Att det bara förstör. Men jag vill inte läsa några skvallertidningar eller se några romantiska komedier. Det ger mig ingenting. Jag vill inte leva i en ”snabb-matsvärld”.

Det enda jag kan göra nu är att vara. Försöka stilla mig lite. Ta hand om mig själv och Lukas. Tack gode gud att jag har honom i mitt liv. Han är mitt syre.

Jag är så tacksam att jag har möjligheten att vara hemma nu och ta hand om mig lite. Jag hade inte orkat att sätta på ett leende, motivera och inspirera andra. Jag vet inte om det är för att jag tar det stilla som om det också är lite extra skört. Kanske triggar det också igång saker? Men det är i tystnaden som jag finner svaren.

Det är så fantastiskt att vara i naturen som bär med sig alla skiftningar som vi också har inom oss. Inget består. Alla livets upp och nedgångar. Ingenting är evigt.

Att möta livets med och motgångar
orubbligt lugn i sinnet
utan att klaga, utan att skapa orenhet, alltid trygg
detta är den högsta lyckan

11231698_10153752751667578_890265269025396681_o

Högkänslig.

Jag är en högkänslig person (HSP) och då är man både stark och skör. Jag är otroligt effektiv, driven, engagerad och produktiv de dagarna som är bra dagar. Men ibland så får jag en dag då jag känner mig liten, svag och skör. Det är som om jag får en förkylning i sinnet. De dagarna behöver jag mer vila, omsorg och återhämtning.
Idag är det en sådan dag för mig.

Drunkna inte i dina känslor

Har precis påbörjat en mycket intressant bok ”Drunkna inte i dina känslor” skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Den handlar om HSP – Highly Sensitive Personality eller sensitivt begåvade som man också kallar det.

Boken handlar om att hantera sitt liv när man varken är bara stark eller bara skör. Utan både och – stark och skör. Självklart pendlar alla människor i sitt känsloregister men boken är till för dem som går lite utanför gränsen.

Titeln lockade mig direkt då jag jag är medveten om att jag har en extra känslighet som jag många gånger haft lite svårt att hantera. Att jag ibland känner mig stark som Pippi men att jag också ibland känner mig skör som havrefras.

Som barn kunde jag inte formulera det. Jag hörde en sak men kände något annat. En del fattar sent. Det är först nu jag börjar kunna skilja på känslor och känslor. Jag har städat i mitt inre i många år och först nu börjar jag få lite koll på mitt trassel. Jag har lärt mig att jag måste ha kontroll på mina känslor, att jag kände fel. Nu har jag förstått att mina känslor måste få bekräftas och accepteras. ”Nu är jag ledsen, arg etc och det är helt OK!” Det gör att det blir mycket enklare att hantera. Jag lyssnar inåt och tillåter känslorna att finnas där.

HSP tar oftast in andras känslor och gör dem till sina egna. Att kunna skilja på sina egna och andras känslor är nödvändigt och vi behöver bygga på våra egna empatiska murar för att inte ta in andras känslor.

Elaine N. Aron skriver följande:

Ditt karaktärsdrag är normalt. Det finns nämligen hos 15-20 procent av befolkningen – för många för att betraktas som en störning men inte tillräckligt många för att de flesta i din närhet ska förstå dig tillräckligt väl.

Ditt karaktärsdrag är medfött. Biologer har faktiskt observerat högkänslighet hos de flesta djur, från fruktflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater. Högkänslighet reflekterar en sorts överlevnadsstrategi – du observerar innan du agerar. Hjärnan hos en högkänslig person (Highly Sensitive Person – HSP) fungerar faktiskt lite annorlunda än hos andra.

Du lägger märke till fler subtiliteter än andra. Detta beror huvudsakligen på att din hjärna reflekterar över och bearbetar alla intryck på ett djupare plan. Oavsett om du bär glasögon eller inte ser du mer än andra, därför att du helt enkelt noterar mer.

Du blir också lättare överväldigad. Eftersom du noterar så mycket blir du lätt överväldigad när du står inför intensiva, komplexa, kaotiska eller nya situationer som pågår en längre stund.

Känslighet värderas olika beroende på kultur. I sådana kulturer där man inte värdesätter känslighet har många högkänsliga personer låg självkänsla. De blir ofta tillsagda att inte vara ”överkänsliga” och uppfattar sig själva som onormala.

Här kan du testa din egen sensitivitet.

Vill du veta mer om högkänslighet?

http://www.hsperson.se/

http://hspinformation.wordpress.com/