Nu händer det grejer.

Jag har varit väldigt dålig på att skriva & uppdatera bloggen. Jag är forfarande sådär tokkär och det är ju såklart härligt att det känns bra. Så bra att vi ska flytta ihop vid årsskiftet. Ja, nu går det undan :-) Jag och Lukas flyttar alltså till Kungälv i början på nästa år. Det känns roligt & härligt men också spännande och läskigt. Jag har ju bott själv de senaste 10 åren.

Jag är en person som behöver mycket egentid men i Johans sällskap känner jag sällan att jag behöver åka hem för att vara själv. Vi har det väldigt fint & roligt tillsammans. Dessutom jobbar han i Norge måndag-onsdag så jag kommer ändå att få egentid. Jag tycker mycket om hans hus och det är en härlig energi och atmosfär. Dessutom blir det väldigt praktiskt för Sally med en trädgård att springa i. Jag älskar närheten till vattnet och naturen. Centrala Göteborg och Vasastan har varit magiskt bra men nu är jag redo för att släppa in något nytt i mitt liv.

Skärmavbild 2018-09-16 kl. 23.17.39

Skärmavbild 2018-09-16 kl. 23.17.12

Jag är på väg

Jag är på väg. Jag har snart kraften att genomföra en förändring i något som inte längre gynnar mig. Att stänga en dörr och gå vidare är nödvändigt om jag ska kunna ha ett fungerande liv. Mitt favoritordspråk är : ”If you brave enough to say goodbye, life will reward you with a new hello” Det är snart dags. Jag samlar den sista kraften jag behöver. Det kommer bli tufft, jag kommer att få nya dippar, lipa och vara ledsen. Men hur jag än kommer att må kommer jag aldrig igen må så dåligt som jag gjorde i november. Jag överdriver inte och förstår nu i efterhand att jag verkligen var i sorg och bearbetning.

På jobbet fungerar allt väldigt bra. Jag ligger i fas och känner mig inte särskilt stressad. Det ger mig också en bra grund att stå på. Jobbet både ger och tar mycket energi. Just nu ger det mycket mer än det tar. Jag ska dra nytta av det. Det är svårt att genomföra förändringar om du inte är mentalt rustad för det. Jag har behövt den här tiden för att bygga upp mig själv igen.

Jag känner mig lite starkare, ryggen mår bättre och det gör all skillnad i världen. Jag har tränat mycket mindre sista 2 veckorna men ändå fått in 3 pass/vecka vilket också är mitt mål. Det känns OK, jag fortsätter ändå min resa. Jag har nu gått ned 9 kg vilket är grymt bra. Jag vill gå ned ca 5 kg till ( tror jag ) Jag struntar i vad vågen visar för vikt, utan går mest på hur det känns när kläderna sitter på. Det är kul för nu börjar vänner och bekanta lägga märke till det. Det roliga är att jag tänker ”herregud vad tjock jag måste varit innan”.
9 kg är mycket och jag är ännu inte framme vid slutmålet. Att gå ned 14 kg är mycket. Jag provade en 10 kg viktväst på jobbet och jag kan inte fatta att jag gått runt och släpat på så mycket varje dag. Inte konstigt att ryggen tagit stryk. Strunt samma, jag har gjort de förändringar jag behövt och velat. Det känns otroligt bra!

I tisdags var jag på min första meditation. Jag tyckte att hon pratade så långsamt men antagligen är det jag som tänker fort. Jag behöver det och kommer fortsätta att meditera. Jag ska försöka att få in en liten stund varje kväll innan jag lägger mig.

Det är väldigt vackert ute just nu. Vi har fått en massa snö i Göteborg och jag njuter av mina promenader till och från jobbet. Idag är ledig lördag och jag ska bara vara hemma och ta det lugnt. Starta dagen långsamt med en god frukost.

Skärmavbild 2016-01-23 kl. 08.49.59

 

 

Död och pånyttfödelse.

Jag har varit och tränat, så skönt! Träning är verkligen helande. Sökandet har tagit fart hos mig och har banat iväg för ett perspektivskifte i min syn på livet och hur jag vill leva min vardag. Vart är jag på väg? Är det verkligen dit jag vill gå? Vad för sorts människa vill jag vara? Är det något som ska förverkligas medan tid finns och vad står då i vägen för att sätta igång med detta?

Jag tror att de flesta av oss egentligen lever under vår fulla kapacitet. Jag tror att vi alla har en uppgift i livet  – som vilar i väntan på att tas i bruk. Att inse detta och ha modet att göra en förändring är en utmaning men också en möjlighet.

Ingenting är permanent här i livet. Allt går mot sin upplösning och ombildas till något nytt. Hela tiden sker död och pånyttfödelse, innanför och utanför oss själva, såväl i världen som i vårt medvetande. Små osynliga förändringar, rubbningar i balansen förvandlar oss sakta.

Du har en rikedom inom dig. Denna insikt kan bli början på en upptäcksresa utan dess like. Problemet är att det är många som inte lyssnar till sin inre röst, särskilt eftersom det bara är en svag liten viskning som hörs bäst i stillhet. Det krävs en hel del kurage för att stanna upp och verkligen höra vad man vill säga till sig själv.

Just nu har jag ett par frågor som jag behöver ge mig tid att fundera på:

  • Vad vill jag ägna mig åt framöver?
  • Har jag resurser som inte tas i bruk?
  • Vill jag något mer?
  • Vad behöver förändras och vad är jag nöjd med?
  • Vad är livsviktigt för mig och vad kan jag lika väl vara utan?
  • Är det något som jag har funderat på att göra men hittills låtit bli?
  • Hur mår jag i dagens läge?
  • Är det något som saknas i mitt liv?
  • Hur mår min kropp? Ger den mig signaler som jag bör lyssna till?
  • Vad har jag för plikter och löften som måste hållas?
  • Vad är mitt nästa steg?

”Om du inte tar dig tid att gå inom dig själv löper
du stor risk att gå igenom livet utan dig själv”

Jag kan förstå lockelsen att inte störa ordningen. Fasiken vad det är jobbigt och svårt – i alla fall för mig. All utveckling sker i samband med andra människor. Vi formas av historia och sammanhang. Vi blir till i relationer, lär oss av varandra om närhet och kärlek men också om sorg och distans. Våra möjligheter blir förverkligade eller förnekade. Vi växer eller krymper, lär oss att närma oss eller fjärma oss från varandra och vårt eget djup.

Livet kan tyvärr inte schemaläggas. Detta blir jag varsamt påmind om. Just nu i skrivande stund får jag ett meddelande från min vän vars dotter har cancer. Hur de hade planerat för en vanlig lugn dag hemma men istället blev det lungröntgen, blodtransfusion och en heldag på sjukhuset. Då är det väldigt lätt att få perspektiv på livet och om vad som verkligen spelar roll.

Skärmavbild 2015-10-27 kl. 20.07.01

Vi har alla svaren inom oss.

Jag har precis sett en mycket sevärd film som jag varmt rekommenderar.

Kumaré är en amerikansk dokumentärfilm regisserad av Vikram Gandhi. Från tidig ålder ifrågasatte han betydelsen av religion när han mötte gurus som påstod sig vara på ett högre andligt plan. När han började filma dessa gurus för en dokumentär, upptäckte han att de var inte mer andliga än någon annan. Om han kunde hitta på och skapa en egen guru, skulle det inte bevisa att vi alla bara är illusioner som vi själva skapar?

För att bevisa detta, beslutar Vikram att förvandla sig till en av dem: Sri Kumaré, en guru. Han reser till Arizona där han får riktiga anhängare och förändrar deras liv. I slutet av filmen visar han sitt sanna jag, och avslöjar för sina anhängare vem han är och vad han har gjort för att få de att inse att de är sin egen mästare.

Vi letar ofta utanför oss själva när det gäller att hitta lyckan. Vi har alla svaren inom oss men ibland kanske man bara måste tysta bruset för att höra svaren. Jag hade en tuff uppväxt och redan i unga år var jag en sökare ( det är jag på sätt och vis fortfarande ) och brottades med frågor som ”Vad är meningen med livet”? och ”Vad är mitt syfte?” 

I unga år sökte jag mig till alla olika typer av religioner för att hitta en känsla av tillhörighet, och vara i balans. Jag sökte svar hos Svenska Kyrkan, jag besökte buddister och Hare Krishna anhängare, jag reste till Indien och besökte ashram. Jag har utbildat mig inom beteendevetenskap, certifierat mig till samtalsterapeut, ICC Coach, KBT/ ACT coach. Jag har tagit diplomkurser inom salutogent ledarskap, gestaltterapi och kommunikologi. Jag har läst flera hundratals böcker inom psykologi och personlig utveckling.

Idag vet jag att jag har alla svar inom mig. Jag behöver inte en enda jäkla utbildning till för att känna att jag duger. Jag är bra precis som jag är. Jag är trygg med vad jag kan. Jag är trygg med vem jag är och vem jag vill vara.

Som alla människor, har jag såklart bättre och sämre dagar. Vissa dagar känner jag mig som ett kraftfullt lejon som klarar av alla möjliga faror och hinder. Andra dagar känner jag mig som en trött och rädd liten kattunge. Men det är OK. Jag är trygg med att visa mig skör ibland, vara i kontakt med mig själv och lyfta det som är jobbigt och gör ont.

Kommunikologi Basic Level Diplom – check!

Nu har jag genomfört mina 4 första moduler i Kommunikologi och mottagit diplom i Basic Level. Vi har hittills läst 20 dagar och varje modul är 5 heltidsdagar så vi har läst ca 200 timmar. Jag har redan anmält mig till nästa 2 moduler – pedagogik och filter. Nästa modul är redan 4 februari. men i Stockholm. För att bli certifierad kommunikolog läser man minst 9 moduler. Som det känns nu kommer jag att köra hela vägen men är osäker på i vilken takt det blir. Just nu behöver jag landa lite i detta innan jag rusar vidare i modulerna.

Många ställer sig frågande till vad kommunikologi är och förenklat kan man säga att vi lär oss om förändring- och utvecklingsprocesser. Som kommunikolog kan du analysera, evaluera och genomföra förändrings- och utvecklingsarbete i alla branscher och på olika systemnivåer som individ, relation, grupp och organisation. Att läsa kommunikologi är den bästa investering jag gjort! Jag har gått min utbildning via SAFE och vår kursledare Suss Björklund som driver företaget Congruence är bland de bästa lärare jag haft. Tydlig, kompetent, inkännande och otroligt inspirerande!

Att slå ut i blom

… och dagen kom då det var farligare att förbli i knopp än att slå ut i blom.

För mig slår den här meningen an. Den väcker något inom mig. Jag tänker att mitt hjärta är rosenknoppen och att det längtar efter något. Tiden är inne. Det är dags att ta reda på vad jag verkligen vill göra med mitt liv – inte vad min partner vill att jag ska göra, inte vad jag tror att min son behöver, inte vad min mamma förväntar sig, inte vad samhällsnormen anser vara bra eller dåligt. Tiden är inne för mig att ta steget in i livets mittfåra, med alla faror och möjligheter det innebär. Att förbli sluten som en blomknopp känns inte längre behagligt. Tiden är inne att slå ut i blom.

Livet är föränderligt även om de flesta människor till naturen oftast är emot all förändring. För mig har förändring olika skede. Jag befinner mig just nu i första skedet.

Första skedet när du märker en diffus rastlöshet eller återkommande dragning i riktning mot något nytt. Eller så är du fullt upp i en förändringsperiod och nu vet du inte alls vart du är på väg. Kanske har du nyligen kommit upp till ytan igen efter en kris, beredd att ta nya tag och staka ut vägen. Eller så har du kanske blivit medveten om det självklara; att saker som kroppen, relationer, barnen, arbeten, städer, länder och tom planeten vi lever på är föränderlig och dynamiska system som hämtar sin energi ur förändringens källa.