Lukas 14 år

I måndags fyllde Lukas 14 år. Jag blev faktiskt lite sentimental vid frukosten över min fina lilla kille som har blivit en så underbar människa. Så snäll, omtänksam, rolig, smart och ambitiös. Det är verkligen enkelt att vara hans mamma och jag är så lyckligt lottad. Det var två extremt tuffa (rent av horribla) första år med kolik, mat & sömnproblem. Men vid 3 år var det som allt vände och sedan dess har det bara varit en nedförsbacke. Klart att det funnits lite utmaningar men inga större kämpiga grejer. Han är verkligen mitt allt och jag kunde inte älska honom mer.

Skärmavbild 2018-12-05 kl. 08.17.53.png

I söndags hade jag lite födelsedagsfika hemma med Michelle & Johan. Jag bakade en äpplekaka med knäckigt täcke som blev supergod.

Idag vägde jag in mig på VV vecka 2. Resultat: 0,7 kg.

Skärmavbild 2018-12-05 kl. 08.21.06.png

Det innebär 3,1 kg mina första 2 veckor. Sakta men säkert går det åt rätt håll! Jag gör inga uppoffringar alls när det gäller maten. I helgen har jag unnat mig både vin, glass, godis & chips. Man kan ju äta allt men inte jämt. Jag gör medvetna val, planerar och prioriterar annorlunda. Äter regelbundet näringsrik mat istället för att trycka i mig mackor. Jag tycker faktiskt att det funkar väldigt bra för mig. Viktväktarna är ju ingen diet utan det är ju så här jag ska äta resten av livet egentligen för att må bra. 80/20. 80 procent av tiden väljer jag bra mat men det finns ändå utrymme för god mat & dryck som jag tycker sätter guldkant på vardagen.

28 min ren kärlek

Jag är tillbaka på jobbet med massa ny energi! Det är så härligt. Ryggen är bättre, jag är piggare och jag har den sista veckan klarat mig helt utan morfin. Nu vill jag bara bli av med de förbaskade sömntabletterna också. Jag har kunnat öka på träningsdosen och är nu uppe i 28 min löpning på raken. Vilken grym känsla! Jag körde samma upplägg 4 pass förra veckan. Med tanke på att vi kom hem sent tisdag kväll så blev det intensivt. Denna veckan har jag kört 5 min löpintervaller med 5 min promenad mellan seten.

Ni kan nog inte i er vildaste fantasi förstå vilken galet skön känsla det är att kunna springa så länge utan smärta. Att få träna och svettas! De flesta skrattar åt ett pass på 28 minuter men för mig som inte ens kunde springa 1 minut utan toksmärta är detta en jättestor seger. Under de sista månaderna har jag ökat på ett par minuter varje vecka. Jag kommer ihåg att det inte var länge sedan jag var tokglad för att jag kunde springa 8 min utan smärta. Ja, allt är verkligen relativt.

Lukas är dessvärre hemma sjuk med feber och halsont. Jag har också lite känningar i halsen men vägrar att bli sjuk nu. Det går ju bara inte. Proppar i oss kiwi och en massa andra antioxidanter. Bort med alla virus!

Helgen är på ingång, på söndag är det Lucia och jag ska försöka ha en riktigt mysig helg med Lukas. Idag när jag kom hem från jobbet mötte han mig i dörren med en varm kram och orden ”jag älskar dig”. Det finns ingen bättre känsla.

Herregud, igår kväll fick jag bara en feeling att jag skulle kolla vem som öppnade gymet idag. Upptäckte till min stora förskräckelse att jag missat att schemalägga någon på öppningspasset. Det var helt enkelt bara att pallra sig upp kl 04:45 imorse och öppna gymet. Vilken himla tur att jag såg det igår kväll så inte våra stackars medlemmar hade stått där idag och inte kunnat komma in på centret. Nu är det ordning på torpet igen. Jag har dubbelkollat alla skift denna månaden så det känns tryggt.

Nu ska jag titta lite film och sedan släcka lampan. Over and out.