Vilken jävla smäll!

Idag har jag varit på jobbet och fixat det sista så att jag kan vara hemma och vila mig. Puh! Inga oklara ärenden eller obesvarade mail. Jag vet att mailboxen kommer att fyllas under dagen men nu har jag satt en autoreply på frånvaro och hänvisat till min stf på jobbet. Skönt! Jag är så tacksam och glad att jag har henne och att hon backar upp mig nu när jag behöver det.

Jag mår inte bra. Inte alls faktiskt. Livet gav mig en jävla smäll! Smärtan sköljer över mig som en våg och det är svårt att stoppa. Allt kommer nu på en och samma gång. All skit som jag så länge lagt under mattan. Inte känt efter, kört på och jobbat som ett svin. Att ge sig egen tid i tystnad och ensamhet är nödvändigt. Oftast kan jag njuta av det, men inte nu. Den här gången valde jag inte. Det bara kom över mig. Som en jäkla tsunami.

Jag promenerar. Jag har fått låna hem ett promenadband och det kommer väl till användning nu. Jag promenerar tills det lättar lite i bröstet. Det hjälper och stillar bruset inom mig. Jag känner mig som Forrest Gump. Jag går och går och går. Sedan kör jag mina rehabövningar på pilatesbollen. Ryggen behöver det.

Jag har ingen vidare matlust men måste såklart äta. Jag tror till stor del att kroppen är självläkande om vi ger den vad den behöver. Bra näring, sömn och träning. Det är precis vad jag behöver nu för att bygga upp mig igen.

Idag ringde en fin vän för att kolla läget. Jag tillåter mig att brista ut i gråt och säga att det är jäkligt tufft nu. Tack för att du finns. Det är fint att ha sådana vänner.

Jag får gråta i intervaller. När Lukas är i skolan tillåter jag mig att falla sönder och pusslar sedan ihop mig innan han kommer hem. Det är tufft att vara ledsen när man har barn. Det ger liksom inget utrymme att bryta ihop.

Jag känner mig så ensam. Jag har tusen vänner på FB men ingen som känner mitt innersta jag. Jag har själv valt det. Det handlar om tillit, att våga och orka berätta för någon annan om mina sår. Det finns egentligen bara en person som verkligen vet allt om mig – min uppväxt, mina rädslor, min oro. Någon som jag kan falla sönder framför och det gör det lite tufft nu eftersom jag inte kan söka tröst där.

Jag är oftast glad och positiv och kan vara i de härliga känslorna av att livet är vackert. Men då och då faller jag som nu. Livet går vidare. Man får inte mer smärta av vad man klarar av. Det är en tanke som hjälpt och stärkt mig många gånger.

12079210_10153751057662578_3921151239084684186_n

Drunkna inte i dina känslor

Har precis påbörjat en mycket intressant bok ”Drunkna inte i dina känslor” skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Den handlar om HSP – Highly Sensitive Personality eller sensitivt begåvade som man också kallar det.

Boken handlar om att hantera sitt liv när man varken är bara stark eller bara skör. Utan både och – stark och skör. Självklart pendlar alla människor i sitt känsloregister men boken är till för dem som går lite utanför gränsen.

Titeln lockade mig direkt då jag jag är medveten om att jag har en extra känslighet som jag många gånger haft lite svårt att hantera. Att jag ibland känner mig stark som Pippi men att jag också ibland känner mig skör som havrefras.

Som barn kunde jag inte formulera det. Jag hörde en sak men kände något annat. En del fattar sent. Det är först nu jag börjar kunna skilja på känslor och känslor. Jag har städat i mitt inre i många år och först nu börjar jag få lite koll på mitt trassel. Jag har lärt mig att jag måste ha kontroll på mina känslor, att jag kände fel. Nu har jag förstått att mina känslor måste få bekräftas och accepteras. ”Nu är jag ledsen, arg etc och det är helt OK!” Det gör att det blir mycket enklare att hantera. Jag lyssnar inåt och tillåter känslorna att finnas där.

HSP tar oftast in andras känslor och gör dem till sina egna. Att kunna skilja på sina egna och andras känslor är nödvändigt och vi behöver bygga på våra egna empatiska murar för att inte ta in andras känslor.

Elaine N. Aron skriver följande:

Ditt karaktärsdrag är normalt. Det finns nämligen hos 15-20 procent av befolkningen – för många för att betraktas som en störning men inte tillräckligt många för att de flesta i din närhet ska förstå dig tillräckligt väl.

Ditt karaktärsdrag är medfött. Biologer har faktiskt observerat högkänslighet hos de flesta djur, från fruktflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater. Högkänslighet reflekterar en sorts överlevnadsstrategi – du observerar innan du agerar. Hjärnan hos en högkänslig person (Highly Sensitive Person – HSP) fungerar faktiskt lite annorlunda än hos andra.

Du lägger märke till fler subtiliteter än andra. Detta beror huvudsakligen på att din hjärna reflekterar över och bearbetar alla intryck på ett djupare plan. Oavsett om du bär glasögon eller inte ser du mer än andra, därför att du helt enkelt noterar mer.

Du blir också lättare överväldigad. Eftersom du noterar så mycket blir du lätt överväldigad när du står inför intensiva, komplexa, kaotiska eller nya situationer som pågår en längre stund.

Känslighet värderas olika beroende på kultur. I sådana kulturer där man inte värdesätter känslighet har många högkänsliga personer låg självkänsla. De blir ofta tillsagda att inte vara ”överkänsliga” och uppfattar sig själva som onormala.

Här kan du testa din egen sensitivitet.

Vill du veta mer om högkänslighet?

http://www.hsperson.se/

http://hspinformation.wordpress.com/