Upp som en sol. Ned som en pannkaka.

Det blev inget av dejten. På lång sikt kanske det var lika bra. Denna gången blev det så här och det är ju som livet är som jag skrev sist. Upp och ned. Jag andas och landar. Försöker ha acceptans och tillit till att livet bär. Det har varit ett par tuffa dagar och då är det fint att ha vänner som gör det ljusare. Och ett löpband. Så man kan springa av sig lite ångest.

Denna veckan har jag börjat jobba heltid igen och det är skönt att vara igång i vanliga rutiner. Träningen går jättebra och jag testar ryggen med att börja springa igen. Bara korta intervaller på max 3 min löpning och promenad emellan. 30 min pass varav 12 min löpning är jag uppe i nu. Ryggen håller fint och jag har ingen smärta alls, men jag tar det försiktigt så att jag inte får ett bakslag igen. Mitt första långsiktiga mål är att kunna springa 5 km igen utan smärta. Snart är Matthew, min PT tillbaka från semestern och då ska vi ta tag i träningen igen. Det har ju blivit ett uppehåll sedan jag fick Sally men nu har jag en tjej som ska stötta mig lite. Känns skönt!

Jag har varit på min första valpkurs med Sally. Det var jättekul och gick superbra förutom att hon gjorde storartad entré genom att bajsa på mattan. Ha! ha! Massa nya dofter såklart. Vi fick träna på tre saker:

  • lyssna till sitt namn Sally
  • kontakt, avbryta nosa på min hand som var fylld med godis
  • avslappning, komma ner i varv

Det blir enklare och enklare med pälsbollen. Det enda problemet vi har nu är att få henne att gilla regnet. Hon hatar verkligen att gå ut när det regnar och det är ju ingen bra kombo när man bor i Blöteborg. I slutet av augusti, närmare bestämt på min födelsedag börjar jag också utbildningen till hundinstruktör. Ska bli så himla kul!

Plötsligt händer det.

Jag njuter fortfarande av lediga dagar, men idag var jag inne och jobbade. Passade på att kolla mail, attestera fakturor och hjälpa ett par nya personer att bli medlemmar.

Livet med Sally går bättre och bättre även om hon blivit så mycket mer kaxig och trotsig nu. Speciellt tycker jag att hon mopsar upp sig på kvällarna och det är lite jobbigt.

Jag har en dejt inbokad. Ja, du läste helt rätt. Hjälp, jag är skitnervös. Det är 7 år sedan jag var på dejt senast, och det var med Filip (och det gick ju ganska så bra ;-)) De senaste två åren när jag varit singel har jag behövt för att läka och hitta tillbaka till mig själv. Det har funnits en person som jag tyckt väldigt mycket om men vi lyckades aldrig få ihop något. Han velade fram och tillbaka och kunde inte bestämma sig. Det har varit både kämpigt och ledsamt, men nu känner jag mig redo att gå vidare och träffa någon seriöst.

Ett tag tänkte jag att jag aldrig kommer kunna älska någon igen. Men helt plötsligt så händer det och man känner att hjärtat slår ett extra slag. Meen nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Som sagt jag har ju inte varit på dejten ännu och det kanske går helt åt helvete :-) Men nu tänker jag i alla fall njuta och känna mig som en fjortis igen. Jag har inget att förlora. Och om någon tänker herregud, vad hon är personlig på bloggen, så skiter jag fullständigt i det. Livet är inte lätt, det är både upp och ned och det HÄR är livet. Jag skriver för mig själv. Igår började jag läsa igenom min blogg från 2010 och det var så mysigt att se alla grejer jag gjort tillsammans med Lukas och följa hans resa. Så jag öppnar upp med både hjärta och smärta. Sån är jag.

Skärmavbild 2017-07-26 kl. 20.17.29.png