Efter regn kommer solsken.

Igår när jag var på väg hem från jobbet kom värsta ovädret men efteråt uppenbarade sig en otroligt vacker regnbåge. Jag har aldrig sett en så stark tidigare, magiskt!

Skärmavbild 2017-09-16 kl. 12.02.33.png

Skärmavbild 2017-09-16 kl. 10.32.59.png

Sally gillar absolut inte regn men idag är det ljuvlig väder. Klockan är bara halv elva men jag och pälsbollen har redan varit ute vid 04 och 09 imorse. Nu ska vi snart ta oss en sväng till Skatås och andas in skogen.

Efter regn kommer solsken. Jag mår bra. Livet går framåt. I somras hade jag ju en dejt som det inte blev något av. Jag var inte där av olika anledningar. Jag hade hundra olika ursäkter till varför det inte skulle funka och jag måste erkänna att jag är livrädd att gå in i något. Mitt hjärta har behövt läka men äntligen känner jag att jag kommer kunna gå vidare.

Det allra svåraste är att lämna någon man fortfarande älskar. Men ibland måste man tvingas att gå vidare om relationen tar mer än den ger. Så var det tyvärr i min senaste relation. Vi var som eld och bensin. Passionerat, underbart men så otroligt stormigt. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Vi älskade varandra men lyckades inte få ihop livet. Det tar så otroligt mycket energi och till slut orkar man inte ladda om. Att blir till slut bara en sörja. Ingen har kraft kvar att göra något bra. Man gör slut på varandra.

Det är så svårt att hitta rätt. Det är mycket som ska synka. Men just nu orkar jag inte fundera, analysera & utvärdera. Jag lyssnar inåt, tar det långsamt och försöker att släppa taget. Våga lita på att livet bär, det som sker det sker. Jag måste inte veta allt på förhand.

Jag tror att kärleken kan komma i många former. Stormig het passion i all ära, men jag vill bara ha det enkelt. En bästa vän. Någon att tanka energi hos. Prestigelöst. Ge och ta emot kärlek villkorslöst. Någon att dela mina dagar med. Få vara mig själv utan prestation. Hitta på roliga saker. Skratta hejdlöst med och åt varandra. Acceptans. Tillit. Mod. Trygghet. Guldkant på vardagen. En famn att kraschlanda hos de dagar jag själv inte orkar.

Skärmavbild 2017-09-16 kl. 11.25.55.png

Min bästa vän pälsbollen.

Vaknar med pälsbollen i sängen. Det är så mysigt. Vi har varit ute och kissat kl 01:30, 06:00 och 08:30. Det är såklart svinjobbigt men på något sätt så klarar man det. Allt handlar om mindset. Jag vet att det kommer bli bättre.

För mig är hon det perfekta sällskapet. Tyst, lugn och ger massa energi och glädje. Jag hade fått VIP-inbjudan till Park Lanes nya show ”Pop Circus” i fredags och igår var jag trött då jag hade druckit lite för mycket saft ;-). Det var en grymt rolig kväll med trerätters & fantastisk show. Som jag kände mig igår, orkar jag inte vara social men vill gärna ha sällskap. Sally is the answer. Henne kan man gosa in sig med och känna värme och kärlek utan att man behöver ge något tillbaka. Perfekt.

Mindre perfekt är att det tokregnar varje dag nu men jag har köpt en regnjacka till Sally. Hon hatar verkligen att vara ute i regnet.

Skärmavbild 2017-09-10 kl. 09.25.09.png

I torsdags hade jag mina kollegor här på lite middag. Vi beställde mat från Foodora och det både räckte och blev över. Supermysig kväll.

Skärmavbild 2017-09-10 kl. 09.18.30.png

Idag är det söndag och jag ska passa på att fixa lite hemma & sedan plugga lite kurslitteratur. Det är skönt att ligga i fas men det är massa böcker som ska läsas så det gäller att börja annars kommer det bli tufft framöver.

Vi värderar saker vi äger mer.

Jag vet inte hur många gånger jag stått framför min garderob eller när jag ska rensa andra saker i hemmet. Fast besluten om att röja ut kläder & prylar som jag inte använder. När jag sedan står där med en tröja i handen, som jag inte haft på mig på minst ett år så tänker jag att den är nog ändå bra att ha, kanske ändå bäst att spara den.

Känner du igen det? Forskning har visat att vi helt enkelt värdesätter saker vi äger i högre utsträckning än sådant vi inte äger. 24 personer fick en eller två gåvor av sammanlagt sex stycken i form av en elektronisk apparat och 60 dollar i kontanter. Två andra grupper personer fick se bilder på sakerna och uppmanades antingen fundera över om de ville sälja eller köpa dem. Fyra sekunder senare fick de ett pris på sakerna och ytterligare fyra sekunder senare fick de välja om de ville sälja eller köpa saken till det priset, beroende på om de tillhörde ”köp”- eller ”säljgruppen”. Övervärderingseffekten var påtaglig. ”Vi vill kanske högst ge 35 dollar för en iPod nano, men vi säljer den inte för mindre än 70 dollar”, säger försöksledaren. Man fann att en del av hjärnan – insulan – som spelar en aktiv roll för smärtupplevelser aktiverades när personerna funderade över att sälja sina saker (men inte när de tänkte på eventuella inköp).

Jag tycker detta är så superintressant. Tänk att ta varje pryl du har, håll upp den och fundera på hur mycket du skulle betala för den om du inte hade den. Jag är övertygad om att jag har massa prylar som jag inte ens hade valt att köpa överhuvudtaget idag, så rimligtvis borde jag då kunna göra mig av med en massa saker.

Jag startar denna helgen. Häng med du också. Vad rensar du bort som du ändå aldrig använder? Bilder kommer :-)

Att leta efter sina nycklar

Det har varit en intensiv jobbvecka så det var välbehövligt med ledig helg. I fredags avslutade vi med lite extra gott för våra medlemmar, bubbel, råsaft, choklad och annat smaskigt tilltugg. Jag tycker det är så kul att ta hand om dem och skämma bort dem lite extra.

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.18.18.png

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.18.36.png

Jag fortsätter min träning men har tyvärr fått dra ned på löpningen då jag började känna i ryggen igen. Så trist! Jag kör därför 30 min promenad och gör sedan min rehab. Sally är såklart med och stöttar :-) Huvudsaken är att jag svettas och får upp pulsen, och det får jag.

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.18.00.png

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.17.37.png

Livet alltså. Jag mår bra. Det har varit lite stökigt men jag börjar ändå landa. Har du någon gång letat efter ett par nycklar för att sedan upptäcka att du haft dem i handen hela tiden? Så var det för mig.

Hela mitt liv har jag känt att jag saknat något. Jag har letat efter ”mig”. När något saknas i ditt liv (men du inte vet vad) så börjar du leta efter sådant du kan fylla det med – pengar, relationer, jobb, hus, bil, prylar. I hopp om fylla tomrummet fyller du ditt liv med fel saker.

Jag har börjat se tomrummet som en möjlighet att öppna upp och expandera istället för att fylla det med saker & relationer jag egentligen inte alls behöver. Jag har äntligen hittat mina nycklar. Jag hade tillgång till dem hela tiden, jag såg det bara inte. Jag har äntligen hittat mig och vad jag behöver för att må bra.

Det är inte en villa i Kullavik, en dyr märkesväska eller en relation där du vill bli sedd. SALLY is the answer. Skämt åsido. Sedan jag skaffade Sally har jag fått dra ned på mitt tempo rejält och det har varit bra för mig. Igår var jag tvungen att köpa nya byxor till Lukas (han växer fortfarande så det knakar) så jag lämnade Sally hos honom & tog mig till Intersport. Jag har inte varit inne i en butik på 2 månader. Det var ungefär samma känsla som när jag fick lite egentid första gången när Lukas var bebis.

Jag har rensat hemma. Gjort mig av med prylar men också relationer & vänskap som kostar mer än de smakar. Det är ibland nödvändigt för att må bra, kunna gå vidare och bygga något nytt. Letar du efter dina nycklar eller har du dem redan i handen?

På lördag fyller jag 43 år. Jag har inte planerat något kalas. Lukas är hos sin pappa. Jag har hundinstruktörsutbildningen hela helgen. Jag är därför lite rädd för att jag kommer att vara själv på kvällen. Jag måste erkänna att det skrämmer mig lite. Vem vill vara ensam på sin födelsedag? Men om man inte styr upp något så är ju risken stor att det blir så, eftersom jag varken har någon partner eller Lukas hemma. Jag har inte fixat något i år. Det hade jag såklart kunnat göra, jag har massor av fina vänner. Tidigare år har jag haft stora fester eller blivit bortskämd med fina middagar. I år blir det troligtvis inte så. Jag har inte det behovet i år. Det får bli som det blir. Under veckan kanske jag landar i något. För mig hade det räckt med en stilla kväll, äta något med någon jag tycker om. Helt ensam blir jag ju ändå inte. Jag har ju pälsbollen Sally.

Äntligen måndag!

Det har varit en intensiv vecka. Lukas har äntligen kommit hem från Kroatien. Jag har därför jobbat lite mindre på Sannegården denna veckan och mer admin hemifrån så han inte behövt vara hemma hela dagarna själv.

Skärmavbild 2017-08-13 kl. 18.35.41.png

Mitt liv har verkligen förändrats sedan Sally kom. Att ha en hundvalp gör att man tvingas vara i nuet. Man behöver verkligen vara här och nu. Är du inte med kan hon få tag i någon farlig plastbit som hon tuggar på eller annat. Det gör att jag får grym mindfulness träning varje dag. :-) Dessutom kommer man ut i naturen flera gånger per dag och det är också jätteskönt. Idag passade jag på att njuta av solen och lägga mig en stund i gräset. Ljuvligt!

Skärmavbild 2017-08-13 kl. 18.35.03.png

Vi tränar oss på det vardagliga, nya miljöer och all annan vård som hör till, bada och kloklippning.

Skärmavbild 2017-08-13 kl. 18.35.25.png

Äntligen måndag! Undrar hur många som känner så söndag kväll? Jag gör det. Jag älskar mitt jobb. Imorgon har jag en härlig dag framför mig. Jag har Kerstin Florian utbildning på jobbet hela dagen och sedan på kvällen ska jag träffa en kär vän. Det blir en bra måndag helt enkelt.

Ett enkelt liv.

Jag går bredvid men jag halkar efter. Jag orkar inte springa mer.

Jag har gjort det igen. Jag har dröjt mig kvar. Jag vill rymma till något annat land. Jag har varit låst så många år. Men du vill känna dig på väg någonstans och inte bara härifrån. Denna gången är det jag som är tyst. För när jag inte kan säga som det är, säger jag inget alls.

Jag har saknat en vän. En som står där jag står. Den enda som förstår varför. När jag går där halv därifrån.

Du vill ha ett enkelt liv, men jag kan inte ge dig det. Jag kan blunda ett tag men till slut får jag ont av det. Fast vi känner samma sak, fast vi tänker likadant. Fast vi talar samma språk, bor i samma land, sitter vi i mörkret nu. Långt, långt bort från varandra. Du tror att allt kan vänta och känslor fungerar inte så.

Fredag. Jag sitter och lyssnar på Melissa Horn med mitt morgonkaffe. Jag älskar hennes texter! Jag har redan varit ute på morgonpromenad med Sally. Klockan är inte ens 06:30. Idag ska jag vi ha säljcoaching kl 09-11 med Max Söderpalm, det blir kul! Sally ska vara med Emma. Det är första gången jag lämnar bort henne utanför hemmet men det känns helt ok.

Imorgon ska vi hälsa på Lisa och Thomas på lunch. Söndag har jag inga direkta planer så det blir en soft helg.

 

 

Acceptans.

Det har varit tuffa dagar men nu börjar jag äntligen landa. Min hjärna har gått på högvarv. Ältat tankar fram och tillbaka. Försökt se allt utifrån ett större perspektiv. Acceptera.

Jag ville komma vidare. Jag ville avsluta ett kapitel, men kunde inte riktigt. Ändå har jag läst de här sidorna om och om igen. Kanske det kan vara ok att älta lite fram och tillbaka tills jag har svaret och det känns mer självklart. Just nu vet jag inte vad jag vill.

Livet blir så mycket enklare när jag förstår att jag inte kan påverka allt och alla. Min egen mänsklighet. Jag försöker acceptera att jag är en människa bland människor med skavanker och svagheter. En människa som gör misstag, vaknar på fel sida, har otur, glömmer, inte förutser allt, får hjärnsläpp, inte har alla svaren. Jag behöver acceptera att jag inte alltid orkar vara på topp, ibland befinner jag mig under isen och det kan få vara ok.

Det är lördag och jag är ensam hemma med Sally. Jag sitter med en ansiktsmask och kollar Höstlegender på Netflix. Bara två dagar kvar, så kommer äntligen Lukas hem efter 3 veckor i Kroatien. Det blir fint.

Jag känner förhoppning inför hösten. Jag har spännande grejer på gång, både privat och jobbmässigt. Att jag dessutom har världens finaste pälsboll vid min sida gör ju inte saken sämre.

Skärmavbild 2017-08-05 kl. 20.27.13.png