Efter regn kommer solsken.

Igår när jag var på väg hem från jobbet kom värsta ovädret men efteråt uppenbarade sig en otroligt vacker regnbåge. Jag har aldrig sett en så stark tidigare, magiskt!

Skärmavbild 2017-09-16 kl. 12.02.33.png

Skärmavbild 2017-09-16 kl. 10.32.59.png

Sally gillar absolut inte regn men idag är det ljuvlig väder. Klockan är bara halv elva men jag och pälsbollen har redan varit ute vid 04 och 09 imorse. Nu ska vi snart ta oss en sväng till Skatås och andas in skogen.

Efter regn kommer solsken. Jag mår bra. Livet går framåt. I somras hade jag ju en dejt som det inte blev något av. Jag var inte där av olika anledningar. Jag hade hundra olika ursäkter till varför det inte skulle funka och jag måste erkänna att jag är livrädd att gå in i något. Mitt hjärta har behövt läka men äntligen känner jag att jag kommer kunna gå vidare.

Det allra svåraste är att lämna någon man fortfarande älskar. Men ibland måste man tvingas att gå vidare om relationen tar mer än den ger. Så var det tyvärr i min senaste relation. Vi var som eld och bensin. Passionerat, underbart men så otroligt stormigt. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Vi älskade varandra men lyckades inte få ihop livet. Det tar så otroligt mycket energi och till slut orkar man inte ladda om. Att blir till slut bara en sörja. Ingen har kraft kvar att göra något bra. Man gör slut på varandra.

Det är så svårt att hitta rätt. Det är mycket som ska synka. Men just nu orkar jag inte fundera, analysera & utvärdera. Jag lyssnar inåt, tar det långsamt och försöker att släppa taget. Våga lita på att livet bär, det som sker det sker. Jag måste inte veta allt på förhand.

Jag tror att kärleken kan komma i många former. Stormig het passion i all ära, men jag vill bara ha det enkelt. En bästa vän. Någon att tanka energi hos. Prestigelöst. Ge och ta emot kärlek villkorslöst. Någon att dela mina dagar med. Få vara mig själv utan prestation. Hitta på roliga saker. Skratta hejdlöst med och åt varandra. Acceptans. Tillit. Mod. Trygghet. Guldkant på vardagen. En famn att kraschlanda hos de dagar jag själv inte orkar.

Skärmavbild 2017-09-16 kl. 11.25.55.png

Vi värderar saker vi äger mer.

Jag vet inte hur många gånger jag stått framför min garderob eller när jag ska rensa andra saker i hemmet. Fast besluten om att röja ut kläder & prylar som jag inte använder. När jag sedan står där med en tröja i handen, som jag inte haft på mig på minst ett år så tänker jag att den är nog ändå bra att ha, kanske ändå bäst att spara den.

Känner du igen det? Forskning har visat att vi helt enkelt värdesätter saker vi äger i högre utsträckning än sådant vi inte äger. 24 personer fick en eller två gåvor av sammanlagt sex stycken i form av en elektronisk apparat och 60 dollar i kontanter. Två andra grupper personer fick se bilder på sakerna och uppmanades antingen fundera över om de ville sälja eller köpa dem. Fyra sekunder senare fick de ett pris på sakerna och ytterligare fyra sekunder senare fick de välja om de ville sälja eller köpa saken till det priset, beroende på om de tillhörde ”köp”- eller ”säljgruppen”. Övervärderingseffekten var påtaglig. ”Vi vill kanske högst ge 35 dollar för en iPod nano, men vi säljer den inte för mindre än 70 dollar”, säger försöksledaren. Man fann att en del av hjärnan – insulan – som spelar en aktiv roll för smärtupplevelser aktiverades när personerna funderade över att sälja sina saker (men inte när de tänkte på eventuella inköp).

Jag tycker detta är så superintressant. Tänk att ta varje pryl du har, håll upp den och fundera på hur mycket du skulle betala för den om du inte hade den. Jag är övertygad om att jag har massa prylar som jag inte ens hade valt att köpa överhuvudtaget idag, så rimligtvis borde jag då kunna göra mig av med en massa saker.

Jag startar denna helgen. Häng med du också. Vad rensar du bort som du ändå aldrig använder? Bilder kommer :-)

Att leta efter sina nycklar

Det har varit en intensiv jobbvecka så det var välbehövligt med ledig helg. I fredags avslutade vi med lite extra gott för våra medlemmar, bubbel, råsaft, choklad och annat smaskigt tilltugg. Jag tycker det är så kul att ta hand om dem och skämma bort dem lite extra.

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.18.18.png

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.18.36.png

Jag fortsätter min träning men har tyvärr fått dra ned på löpningen då jag började känna i ryggen igen. Så trist! Jag kör därför 30 min promenad och gör sedan min rehab. Sally är såklart med och stöttar :-) Huvudsaken är att jag svettas och får upp pulsen, och det får jag.

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.18.00.png

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 08.17.37.png

Livet alltså. Jag mår bra. Det har varit lite stökigt men jag börjar ändå landa. Har du någon gång letat efter ett par nycklar för att sedan upptäcka att du haft dem i handen hela tiden? Så var det för mig.

Hela mitt liv har jag känt att jag saknat något. Jag har letat efter ”mig”. När något saknas i ditt liv (men du inte vet vad) så börjar du leta efter sådant du kan fylla det med – pengar, relationer, jobb, hus, bil, prylar. I hopp om fylla tomrummet fyller du ditt liv med fel saker.

Jag har börjat se tomrummet som en möjlighet att öppna upp och expandera istället för att fylla det med saker & relationer jag egentligen inte alls behöver. Jag har äntligen hittat mina nycklar. Jag hade tillgång till dem hela tiden, jag såg det bara inte. Jag har äntligen hittat mig och vad jag behöver för att må bra.

Det är inte en villa i Kullavik, en dyr märkesväska eller en relation där du vill bli sedd. SALLY is the answer. Skämt åsido. Sedan jag skaffade Sally har jag fått dra ned på mitt tempo rejält och det har varit bra för mig. Igår var jag tvungen att köpa nya byxor till Lukas (han växer fortfarande så det knakar) så jag lämnade Sally hos honom & tog mig till Intersport. Jag har inte varit inne i en butik på 2 månader. Det var ungefär samma känsla som när jag fick lite egentid första gången när Lukas var bebis.

Jag har rensat hemma. Gjort mig av med prylar men också relationer & vänskap som kostar mer än de smakar. Det är ibland nödvändigt för att må bra, kunna gå vidare och bygga något nytt. Letar du efter dina nycklar eller har du dem redan i handen?

På lördag fyller jag 43 år. Jag har inte planerat något kalas. Lukas är hos sin pappa. Jag har hundinstruktörsutbildningen hela helgen. Jag är därför lite rädd för att jag kommer att vara själv på kvällen. Jag måste erkänna att det skrämmer mig lite. Vem vill vara ensam på sin födelsedag? Men om man inte styr upp något så är ju risken stor att det blir så, eftersom jag varken har någon partner eller Lukas hemma. Jag har inte fixat något i år. Det hade jag såklart kunnat göra, jag har massor av fina vänner. Tidigare år har jag haft stora fester eller blivit bortskämd med fina middagar. I år blir det troligtvis inte så. Jag har inte det behovet i år. Det får bli som det blir. Under veckan kanske jag landar i något. För mig hade det räckt med en stilla kväll, äta något med någon jag tycker om. Helt ensam blir jag ju ändå inte. Jag har ju pälsbollen Sally.

Acceptans.

Det har varit tuffa dagar men nu börjar jag äntligen landa. Min hjärna har gått på högvarv. Ältat tankar fram och tillbaka. Försökt se allt utifrån ett större perspektiv. Acceptera.

Jag ville komma vidare. Jag ville avsluta ett kapitel, men kunde inte riktigt. Ändå har jag läst de här sidorna om och om igen. Kanske det kan vara ok att älta lite fram och tillbaka tills jag har svaret och det känns mer självklart. Just nu vet jag inte vad jag vill.

Livet blir så mycket enklare när jag förstår att jag inte kan påverka allt och alla. Min egen mänsklighet. Jag försöker acceptera att jag är en människa bland människor med skavanker och svagheter. En människa som gör misstag, vaknar på fel sida, har otur, glömmer, inte förutser allt, får hjärnsläpp, inte har alla svaren. Jag behöver acceptera att jag inte alltid orkar vara på topp, ibland befinner jag mig under isen och det kan få vara ok.

Det är lördag och jag är ensam hemma med Sally. Jag sitter med en ansiktsmask och kollar Höstlegender på Netflix. Bara två dagar kvar, så kommer äntligen Lukas hem efter 3 veckor i Kroatien. Det blir fint.

Jag känner förhoppning inför hösten. Jag har spännande grejer på gång, både privat och jobbmässigt. Att jag dessutom har världens finaste pälsboll vid min sida gör ju inte saken sämre.

Skärmavbild 2017-08-05 kl. 20.27.13.png

Plötsligt händer det.

Jag njuter fortfarande av lediga dagar, men idag var jag inne och jobbade. Passade på att kolla mail, attestera fakturor och hjälpa ett par nya personer att bli medlemmar.

Livet med Sally går bättre och bättre även om hon blivit så mycket mer kaxig och trotsig nu. Speciellt tycker jag att hon mopsar upp sig på kvällarna och det är lite jobbigt.

Jag har en dejt inbokad. Ja, du läste helt rätt. Hjälp, jag är skitnervös. Det är 7 år sedan jag var på dejt senast, och det var med Filip (och det gick ju ganska så bra ;-)) De senaste två åren när jag varit singel har jag behövt för att läka och hitta tillbaka till mig själv. Det har funnits en person som jag tyckt väldigt mycket om men vi lyckades aldrig få ihop något. Han velade fram och tillbaka och kunde inte bestämma sig. Det har varit både kämpigt och ledsamt, men nu känner jag mig redo att gå vidare och träffa någon seriöst.

Ett tag tänkte jag att jag aldrig kommer kunna älska någon igen. Men helt plötsligt så händer det och man känner att hjärtat slår ett extra slag. Meen nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Som sagt jag har ju inte varit på dejten ännu och det kanske går helt åt helvete :-) Men nu tänker jag i alla fall njuta och känna mig som en fjortis igen. Jag har inget att förlora. Och om någon tänker herregud, vad hon är personlig på bloggen, så skiter jag fullständigt i det. Livet är inte lätt, det är både upp och ned och det HÄR är livet. Jag skriver för mig själv. Igår började jag läsa igenom min blogg från 2010 och det var så mysigt att se alla grejer jag gjort tillsammans med Lukas och följa hans resa. Så jag öppnar upp med både hjärta och smärta. Sån är jag.

Skärmavbild 2017-07-26 kl. 20.17.29.png

Att bryta negativa vanor & mönster

Jag njuter av mina dagar med Sally. Jag jobbar också lite varje vecka och det passar mig perfekt. Vi har hittat våra rutiner nu och hon behöver inte längre ut och kissa på natten vid 03 tiden, så otroligt skönt! Hon väcker mig mellan 05.00-06.00 och sedan somnar vi om till 08.00. Det är hur lugnt som helst och jag känner mig mycket mer utvilad. Den värsta förlossningspsykosen är över :-) Hon har fått sin första vaccination och kan nu också hälsa på andra hundar så promenaderna blir ju lite roligare.

I mitt privatliv är det nu lugnt och skönt. Jag har tagit paus från en person som jag tycker mycket om men där relationen tyvärr tar alldeles för mycket energi. Vi har känt varandra i mer än 15 år men om vi kommer varandra för nära hamnar vi ofta i någon form av konflikt och det är inte värt det.

Jag tycker ju att det är intressant med människor och att vi är olika. Jag funkar i stort sett med alla människor och är väldigt sällan i konflikter, men vi två är verkligen som eld och bensin. Jag anser att ger mycket tillbaka men det är som om den känslomässiga ”näringen” aldrig blir tillräcklig för personen ifråga. Jag skulle kunna älska honom till döds men det hade ändå inte varit tillräckligt.

Att umgås för nära med den här personen är som en känslomässig berg- och dalbana där jag ena stunden känner mig accepterad och älskad, för att i nästa stund slås av förvirring och osäkerhet. Nedan är några tecken på att det är en osund relation. Den här personen är fantastiskt och har massor av sidor som jag uppskattar och älskar men just nu tar det helt klart mer än det ger. Jag är också medveten om att vi är två personer och att jag såklart också bidrar med mitt in i relationen. Oavsett så brukar jag reflektera över min del i det hela, men i detta fallet så kommer vi inte framåt.

Skärmavbild 2017-07-13 kl. 11.55.30.png

Jag får se om vi kan hitta en vänskap som fungerar framöver men just nu mår vi nog båda bäst av att få lite distans. Det har fungerat fint i alla år innan men den senaste tiden har vi umgåtts mer intensivt och det när vi kommer för nära som vi hamnar i konflikt.

Det har varit en sorg för mig. Vi har verkligen försökt men båda inser att det inte funkar. Det är ledsamt att bryta upp med personer som man älskar men när ingen av oss mår bra i det så är det ju bara dumt att hänga kvar. Jag har svårt att se att det skulle kunna se annorlunda ut, i alla fall som det ser ut just nu. Jag vill därför fokusera på att skapa ett gott liv för mig. Jag har Sally, ett roligt jobb, en underbar son och andra fina vänner. Det räcker och blir över.

Ikväll ska jag i alla fall träffa några vänner som alltid ger mycket energi – Lisa och Thomas. Det är underbart väder ute, så förmodligen blir det picnic utomhus.

En annan kul grej är att jag ska utbilda mig till hundinstruktör på Hundens Hus! Det är inte för att jag vill jobba som det, utan jag gör det helt för min egen skull. Jag vill lära mig så mycket jag bara kan om hundar och skapa en fin relation mellan mig och Sally. Jag är helt övertygad om att det är vi ägare som till största delen formar våra hundar (även om de såklart har sina egna egenskaper) så kan vi påverka dem i både positiv och negativ riktning. Jag har ju haft hund tidigare, läst en hel del och gått valpkurs men jag vill lära mig ännu mer.

Med tanke på att jag skaffat mig en kompis som jag kanske ska ha 15 år framöver, tycker jag att det är väl investerad tid och pengar. Utbildningen sträcker sig över ett år och är en helg i månaden, lördag & söndag 09-17 så det är verkligen en gedigen utbildning.

I utbildningen ingår etologi, hundens språk och beteende, raskunskap, metodik, inlärningspsykologi; klassisk och operant inlärning, klickerträning, valpens träning och inomhusträning, aktivering, stress, hundens behov, mat, hälsovård, lugnande massage, sjukdomar hos hund, pedagogik & psykologi mm.

Det är både teoretisk och praktisk genomgång av övningar; lek, relation, kontakt- & koncentrationsövningar, koppelträning, passivitet, hantering, hälsa fint, sitt, ligg, stå, stanna kvar, inkallning, förbudsträning, stanna på avstånd etc

Det ska bli så kul! Utbildningen startar 26/8 – på min födelsedag :-) Det är perfekt att börja nu när Sally är valp också så kommer jag ju få med mig en massa kunskap från början.

Att få ihop livet och göra val.

Vardagen. Det blir allt enklare när Lukas blir större men fortfarande ska man få ihop livspusslet. Under en dag är det ofta ganska hektiskt. Som tur är slipper jag hämtning/lämning från skola då han klarar av det själv. Men för många är det fortfarande kämpigt i vardagen. Förutom sitt avlönade jobb fortsätter det med hämtning/lämning, städ, tvätt, laga mat, hjälpa till med läxor och annat i hemmet. Extra tufft är det när man lever som ensam förälder då man måste lösa allt själv. Det finns liksom inte så mycket back-up. Å andra sidan har du en vecka sedan, då du kan få tid till själv och återhämta dig. I mitt fall har det oftast inneburit extra långa jobbdagar när jag är barnledig, så att jag kunnat gå tidigare från jobbet den veckan jag haft Lukas.

På onsdag har Lukas föräldradag i skolan med modevisning av kläderna de sytt själva på syslöjden. Jag hade helt missat detta och blev påmind om detta igår :-( Självklart har jag anmält mig till ett annat event precis samma dag/tid. En VIP-inbjudan och föreläsning kring chefskap och ledare med Kenth Åkerman, som jag verkligen hade sett fram emot att gå på. Vad gör man? Valet är ganska enkelt för mig. Det är bara att boka av föreläsningen. Hur mycket jag än gärna vill gå. Dessutom är det såklart kasst att avboka med så kort varsel. Men om jag måste välja vem jag ska göra besviken så måste jag välja föreläsaren (som också är en vän). Lukas kommer alltid gå först för mig.

Jag kommer ihåg att jag för några år sedan vann en skidresa till fjällen i en tävling på jobbet. Tyvärr krockade det med Lukas födelsedag och jag struntade därför att åka med. Jag lägger inga som helst värderingar i hur andra gör. Jag har också full förståelse för att det är omöjligt att få ihop vardagen. Alla har mycket att göra. Hela tiden. Så det handlar om att göra val och prioriteringar.

Skärmavbild 2017-06-04 kl. 13.49.42.png

Vad är egentligen viktigt för dig?

Är det något jag är trött på, så är det vänner och människor som i min omgivning skyller på att det är mycket nu. Ja det ÄR mycket nu, även för mig. Det är liksom mycket jämt. Jag är trött på att alltid vara den som ringer/sms:ar för att höra hur den andra mår.

Ibland är det bara att inse att vissa personer, bara finns när de själva har ett behov av det. Det har hänt mig så många gånger. Förr i tiden när jag var ute och festade mycket så var jag den som tyckte om att ha förfest och bjuda ute. När jag slutade att gå ut och festa tappade jag en massa ”vänner”. Ja, de är ju såklart inga riktiga vänner som bara vill umgås när det är dags att festa. Jag har fått uppleva det så många gånger i andra situationer. Med tjejvänner. Så fort de skaffar en kille så försvinner de och slutar höra av sig. Det är så otroligt tröttsamt.

Nej, jag är inte bitter :-) Skämt åsido. Jag är inte bitter men det gör mig ledsen och besviken. Det är trist att känna sig som ett andrahandsval. ”Vi kan ses, om jag inte ska vara med x ” Såklart säger ju aldrig personen det rakt ut, men det är ju så de tänker. Och det känns.

Jag har ett par vänner som jag vet finns för mig. Som jag kan ringa mitt i natten & de skulle komma direkt om jag behövde hjälp. Det är fint & det räcker för mig. Andra personer får gärna finnas i mitt liv. Jag har kompisar som kommer och går. Vi ses ibland och det är trevligt.

Utveckla eller avveckla. Gäller för det mesta i livet.

If its important to you´ll find a way. If not you´ll find an excuse.