När det gör ont.

Lördag morgon och jag vaknar ensam som jag så många gånger gjort. Igår var jag på champagne-afterwork på Royal Bachelor Club och när jag kom hem kände jag mig lite nedstämd även om vi hade en fantastiskt trevlig kväll. Jag har mycket som pågår inom mig just nu, men mina tankar går också till allt hemskt som pågår i världen utanför mig. Jag tänker på terrordådet som drabbade Stockholm igår. Hur oskyldiga människor förlorar sitt liv.

Känslan när jag vaknade i morse var tomhet. Jag skulle behöva känna trygghet och närhet. Bara få landa mjukt i någons varsamma famn. Inte hos vem som helst ( det är ju lätt att lösa ) Nej, jag menar på riktigt känna mig trygg.

Vad är min lösning på problemet? Första tankarna som dyker upp? Jag ringer en vän. Hon svarar inte. Jag börjar googla på nätet och tänker att jag kanske ska köpa de där hörlurarna jag så länge velat ha. Shopping. Det är så sjukt tragiskt men sant. Det är första impulsen som kommer upp i mig när jag känner mig nere. Dämpa min ångest med att köpa något. Denna gången hade jag spanat in ett par hörlurar för 2700 kr. Jag har ju köpstopp så jag kommer inte köpa något. Jag är också medveten om att mitt behov av att shoppa just nu bara handlar om ersättning och tröst. Men det är intressant. Jag blir mer och mer medveten om mitt motiv till varför jag agerar som jag gör. Jag behöver inga nya hörlurar. Jag behöver en kram.

Skärmavbild 2017-04-08 kl. 12.19.00.png

Jag längtar efter min vovve. Det kommer bli min bästa kompis och med en hund kan man alltid hitta på en massa skoj. Jag har varit i kontakt med uppfödaren så att jag ska få vara med och välja tidigt. Jag hoppas på en fin liten tik. Det är dyrt med hund. Bara hunden kostar 16.000 kr och sedan tillkommer ju en massa andra kostnader som försäkring, vaccinationer, mat, hundpassning osv. Apropå hundpassning och alla jäkla kommentarer från folk som själva aldrig haft hund. ”Ska du verkligen skaffa dig en hund?” ”Du som reser så mycket, nu är det slut på det roliga” Sedan kommer den värsta kommentaren…

Idioten – ”Jag tycker inte man ska skaffa hund om den måste vara på dagis”
Jag – ”Okej, Har du barn?”
Idioten – ”Ja, det vet du väl”
Jag -”Jag tycker inte man ska skaffa barn om de är tvungna att vara på dagis”

Det är ju precis samma sak. Ja, jag älskar att resa och det blir ett par veckor om året. Då kommer jag såklart inte kunna ha min hund. Men då får jag lösa en hundvakt. Vad är problemet? Som om jag vore världens sämsta människa. Herregud, som separerad missar man ett halvår med sitt barn om man har delad vårnad! Sex månader om året får jag inte vara med Lukas. Om jag inte är med min hund ett par veckor varje år så tror jag att den klarar det. Nej, jag är himla trött på att andra människor ska tala om för mig hur JAG ska leva mitt liv.

Har de ingen jävla tvätt att ta hand om?

PMS, PMDD och jag vill bara dö.

Idag vaknade jag så himla ledsen och skör. En flodvåg av sorg kommer över mig. Jag toklipar och blir så där ful som bara jag kan bli när jag lipar – svullen och röd i hela fejset. Jag har värsta PMS:en från hell och livet känns bara grått och meningslöst. En gång i månaden i samband med mens har jag 2 dagar då världen rasar samman :-)

Jag tror inte att det kan räknas som PMS eftersom det brukar komma dagarna innan mens. För mig är det oftast i samband med mens och nu har jag googlat lite. PMDD står för premenstrual dysphoric disorder och är då en värre variant av PMS. Om PMS är en förkylning kan vi likna PMDD som en lunginflammation. Det är förmodligen vad jag lider av. Jag skriver lider för det begränsar mig verkligen.

Det är de dagarna jag får ångest, grubblar över livet, känner mig vilsen, ensam och misslyckad. Det är de dagarna som fuckar upp för mig och jag fullständigt går sönder. När jag haft en relation så har det varit bråk och jag har lämnat relationen. En gång i månaden. Herregud.

Jag kan inte ta några vettiga beslut eller sortera mina tankar. Jag vill bara krypa ned i sängen. Det är de dagarna som jag jämför mig med alla andra som är så himla lyckliga. Vänner som blir gravida, gifter sig, skaffar villa, volvo och vovve. Och här sitter jag, snart 43 år utan att få ordning på livet.

Sanningen är att jag har det precis hur bra som helst. Det har jag förmågan att känna månadens övriga 29 dagar. Jag bor i en 150 kvm vacker sekelskiftesvåning i centrala Göteborg, jag har precis fått mitt drömjobb, pengar på kontot, jag har möjlighet att resa flera gånger per år, jag har världens finaste son och kärleksfulla vänner som ställer upp. Det finns verkligen inget att lipa över. Men idag känner jag mig skör och ledsen.

Samma visa varje månad. Får påminna mig själv om – ”just ja, det är mens nu.” Jag försöker tillåta mig att må som jag mår. Idag tog jag ledigt från jobbet och stannade hemma. Oftast biter jag ihop men idag orkade jag inte. Skulle bara jobbat 5 timmar men får jobba igen dem nästa vecka när jag har mer energi. Jag försöker acceptera tankarna och tillåta mig själv att ligga i sängen med en kopp kaffe och ta det lugnt. Men det här måste få ett stopp. Inte ska det vara meningen att må så här en gång i månaden? Jag måste kolla upp vad det finns för medicin för PMDD för jag förstår att det är hormonellt och kemiskt. Jag vet inte hur man kan påverka det men om en liten stund ska jag samla lite kraft, ställa mig på bandet och frigöra lite endorfiner och serotonin. Det gör ju i alla fall inte saken värre.

Skärmavbild 2017-02-17 kl. 11.55.29.png

Du har redan allt du behöver.

Senaste dagarna har jag haft halsont och hosta igen. Det är som om jag aldrig blir riktigt frisk. Sjukt tröttsamt. Nu har jag i alla fall långledig helg och det blir perfekt eftersom jag inte mår hundra. Jag jobbar ju vanligtvis lördagar, men hade tagit ledigt denna lördag då jag hade planer för att hämta kissen. Nu blev det ju inte katt men å andra sidan kommer en extra semesterdag välbehövligt. Lukas är hos sin pappa hela helgen så jag kan ligga i sängen hela helgen om jag känner för det :-)

Mitt köpstopp flyter på. Igår var jag på Steinbrenner & Nyberg och åt fantastisk god broccolisoppa med tårtbuffé för 99 kr. Värt varenda krona! Det är helt klart så att jag uppskattar att äta ute när jag gör det mer sällan. Det var mitt första köp på utemat i januari. Månaden hittills har gått jättebra, och jag har ännu inte gjort några impulsköp.

Jag funderar på enkelhet och hur tid, lycka och konsumtion hänger ihop. Låt säga att jag skulle bli av med alla mina grejer och jag fick chansen att börja om på nytt. Vad hade jag valt att ha i mitt hem? Jag är ganska säker på att jag känt mig nöjd med ganska lite. Häromdagen tittade jag på en serie ”Naken”. Där blir deltagarna av med alla sina saker i hemmet, samt pengar och mobil under 30 dagar. Varje dag får de ta ut en ny sak från förrådet. Mobil & pengar är får de klara sig utan hela månaden. Väldigt intressant hur många upplevde att de inte behöver så mycket mer än kläder, skor, hygienartiklar, en säng och lite köksprylar för att kunna laga mat.

I en värld där vi lever i otillräcklighet innebär det att vi ständigt söker efter nästa sak som kan uppfylla oss, nästa destination eller prestation att göra oss hela. Vår värld är fylld av meddelanden som berättar att vi inte har tillräckligt med utrymme, tillräckligt med saker, tillräckligt med kläder, tillräcklig kondition. Vi är aldrig smala nog, tillräckligt bra eller rika nog.

Detta bristtänkande driver konsumtion och ackumulation. Det sporrar oss att vilja ha mer och att köpa saker, eftersom vi tror att det kommer att fylla tomrummet. Vi trycker på för att arbeta hårdare för att fylla hålet. Problemet med otillräcklighet är dock att du inte kan fylla det eller fixa det med saker. Svaret på knapphet, ironiskt nog, är inte mer. Det är tillräckligt. Vad du har är tillräckligt. Vem du är är tillräckligt. 

Du har redan allt du behöver.

Så det var mina tankar inför helgen. Njut den!

En dröm i kras?

Då har jag och Lukas kommit hem efter att hälsat på Big Zin. Tyvärr visade Lukas tecken på allergi så jag kunde inte chansa. Han känner inget i näsa eller ögon men fick som ett par små utslag på handen och hakan. Dessa försvann direkt efter vi gått från katterna.

Jag erbjöd mig att betala en handpenning som hon kunde behålla om hon kunde ge mig en vecka till men det gick tyvärr inte säljaren med på. Jag tänkte att jag skulle kunna hinna testa hans allergi då under kommande vecka. Det var verkligen en stor besvikelse för mig och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag gick till bilen. Lukas tog det ändå bra tyckte jag.

Nu i veckan ska vi gå och göra pricktest och sedan ska vi testa med Lizelottes ragdolls för att ta ett beslut hur vi ska göra framöver. Men just nu känns det ju inte alltför hoppfullt även om just denna rasen ska vara allergivänlig. Hon hade ju 9 katter så det var ju verkligen högrisk också. Nu ska jag andas och försöka skifta fokus. Jag var helt inställd på en liten Simba här hemma som sällskap så i skrivande stund känns det tungt.

Hur ska jag göra? Jag har ju också funderat på en hund men är inte säker på att jag löser det praktiskt. Kommer jag orka att gå ut varje dag med en hund? I regn och rusk. Överväger fördelarna nackdelarna? Jag har ju haft hund tidigare så jag vet ju vad jag har att vänta mig. Vad finns det för andra alternativ? En kanin känns inte lika upphetsande.

Vi får göra ett allergitest och se vad det visar. Efter det får jag ta ett beslut.

Blää.

Vaknade kl 04:45 imorse av mig själv. Gick och lade mig innan 22:00 igår men mådde inte helt hundra när jag vaknade. Som tur är jag ledig idag. Jag fixade i ordning frukost till Lukas och fick iväg honom till skolan och kunde sedan somna om en stund. När jag vaknade sedan igen var jag illamående och kräktes. Ibland när jag sovit dåligt i kombo med lite för lite mat kan jag reagera så. Nu mår jag nämligen mycket bättre. Gud, var först rädd att jag åkt på magsjuka igen :-( Hade inte varit kul med tanke på att Lukas fyller år imorgon.

Jag har inte gjort mycket idag mer än tagit det lugnt. Jag ska snart köra rehab för ryggen och röja upp lite hemma. Igår kom min Timebook. Jag är jättenöjd det lilla jag hunnit kika hittills.

skarmavbild-2016-12-02-kl-15-53-10

Så mycket bättre

Ja, jag mår så mycket bättre psykiskt än vad jag gjort på länge. Däremot är den fysiska hälsan rejält ut balans för tillfället. Just nu dras jag med rejäl värk i höger axel, en hudförändring i ansiktet (som ett sår) samt det gamla vanliga – ryggen. Jag väntar på tid för att göra en provtagning på såret så det är bara att ha tålamod även om jag såklart direkt tänker: hjälp, malignt melanom. Med tanke på hur mycket jag solat genom åren skulle jag inte alls vara förvånad. Men en sak i taget. Det finns massor av hudförändringar som kommer med åldern och inte är cancer, så jag försöker att inte stressa upp mig i onödan. Axeln däremot verkar vara någon form av impingement, så med vila hoppas jag att den ska vara bättre snart. Vad det beror på vet jag inte. Det kan vara en kraftig ökad belastning av träning av axeln. Jag brukar inte träna axlar så kanske det helt enkelt blev lite för mycket nu när jag drog igång.

Ja, alltid är det något. Men jag är glad och tacksam, för det skulle kunna vara så mycket sämre. Jag har en frisk underbar liten son, jag har mat för dagen, ett härligt centralt boende, ett utvecklande arbete och fina vänner. Vad mer kan man begära?

Idag ska jag träffa Matthew och köra mitt första PT pass med honom. Det ska bli super! Jag köpte ju först 50 st PT 30 min på SATS, men jag makulerade det köpet eftersom jag bara vi kom överens om att bara köra med Matthew nu den första tiden. Vi har ju 20 timmar ihop så det blir ju en bit på vägen i alla fall.

Jag har i stort sett alltid bara tränat för att vara smal. Men det är verkligen ett kortsiktigt mål. Det är som att lacka om bilen, men inte fylla på den med bränsle. Nu har jag helt andra mål med min träning – att ha en stark fungerande kropp.