Upp som en sol. Ned som en pannkaka.

Det blev inget av dejten. På lång sikt kanske det var lika bra. Denna gången blev det så här och det är ju som livet är som jag skrev sist. Upp och ned. Jag andas och landar. Försöker ha acceptans och tillit till att livet bär. Det har varit ett par tuffa dagar och då är det fint att ha vänner som gör det ljusare. Och ett löpband. Så man kan springa av sig lite ångest.

Denna veckan har jag börjat jobba heltid igen och det är skönt att vara igång i vanliga rutiner. Träningen går jättebra och jag testar ryggen med att börja springa igen. Bara korta intervaller på max 3 min löpning och promenad emellan. 30 min pass varav 12 min löpning är jag uppe i nu. Ryggen håller fint och jag har ingen smärta alls, men jag tar det försiktigt så att jag inte får ett bakslag igen. Mitt första långsiktiga mål är att kunna springa 5 km igen utan smärta. Snart är Matthew, min PT tillbaka från semestern och då ska vi ta tag i träningen igen. Det har ju blivit ett uppehåll sedan jag fick Sally men nu har jag en tjej som ska stötta mig lite. Känns skönt!

Jag har varit på min första valpkurs med Sally. Det var jättekul och gick superbra förutom att hon gjorde storartad entré genom att bajsa på mattan. Ha! ha! Massa nya dofter såklart. Vi fick träna på tre saker:

  • lyssna till sitt namn Sally
  • kontakt, avbryta nosa på min hand som var fylld med godis
  • avslappning, komma ner i varv

Det blir enklare och enklare med pälsbollen. Det enda problemet vi har nu är att få henne att gilla regnet. Hon hatar verkligen att gå ut när det regnar och det är ju ingen bra kombo när man bor i Blöteborg. I slutet av augusti, närmare bestämt på min födelsedag börjar jag också utbildningen till hundinstruktör. Ska bli så himla kul!

Saknaden är kärlekens pris

Dörren stängdes igen. Idag åker du till Kroatien i tre veckor med din pappa. Jag vet att du kommer att ha det toppen men jag kan ändå inte låta bli att känna mig ledsen. Försöker hålla tårarna tillbaka men det går inte. När du gått sätter jag mig i soffan och fulgrinar som ett litet barn. Jag måste lätta på trycket. Lukas, det gör ont att skiljas från dig. Jag vänjer mig aldrig. Sorgen och längtan är kärlekens pris.

Vi har varit borta från varandra så länge flera gånger nu. Jag vet inte vad det är som gör så ont egentligen. Vetskapen om att jag inte alltid kan vara med dig. Att på ett år faktiskt bara ha dig halva tiden? Jag börjar redan tänka på julafton. Känner ångest. I år ska du vara hos pappa. Vartannat år har vi kommit överens om. Det suger.

Jag lägger mig med pälsbollen i sängen och borrar in mitt ansikte i hennes lurviga päls, känner hennes ljuvliga doft och stillar mig. Jag är glad att jag har Sally.

Skärmavbild 2017-07-16 kl. 13.51.01.png

Det har regnat hela dagen. Det blir en stilla dag inomhus. Ett par tända ljus, en film och resterna från gårdagens lasagne. Imorgon är en ny dag. Då kommer det att kännas lite lättare, det är alltid värst första dagen.

Att bryta negativa vanor & mönster

Jag njuter av mina dagar med Sally. Jag jobbar också lite varje vecka och det passar mig perfekt. Vi har hittat våra rutiner nu och hon behöver inte längre ut och kissa på natten vid 03 tiden, så otroligt skönt! Hon väcker mig mellan 05.00-06.00 och sedan somnar vi om till 08.00. Det är hur lugnt som helst och jag känner mig mycket mer utvilad. Den värsta förlossningspsykosen är över :-) Hon har fått sin första vaccination och kan nu också hälsa på andra hundar så promenaderna blir ju lite roligare.

I mitt privatliv är det nu lugnt och skönt. Jag har tagit paus från en person som jag tycker mycket om men där relationen tyvärr tar alldeles för mycket energi. Vi har känt varandra i mer än 15 år men om vi kommer varandra för nära hamnar vi ofta i någon form av konflikt och det är inte värt det.

Jag tycker ju att det är intressant med människor och att vi är olika. Jag funkar i stort sett med alla människor och är väldigt sällan i konflikter, men vi två är verkligen som eld och bensin. Jag anser att ger mycket tillbaka men det är som om den känslomässiga ”näringen” aldrig blir tillräcklig för personen ifråga. Jag skulle kunna älska honom till döds men det hade ändå inte varit tillräckligt.

Att umgås för nära med den här personen är som en känslomässig berg- och dalbana där jag ena stunden känner mig accepterad och älskad, för att i nästa stund slås av förvirring och osäkerhet. Nedan är några tecken på att det är en osund relation. Den här personen är fantastiskt och har massor av sidor som jag uppskattar och älskar men just nu tar det helt klart mer än det ger. Jag är också medveten om att vi är två personer och att jag såklart också bidrar med mitt in i relationen. Oavsett så brukar jag reflektera över min del i det hela, men i detta fallet så kommer vi inte framåt.

Skärmavbild 2017-07-13 kl. 11.55.30.png

Jag får se om vi kan hitta en vänskap som fungerar framöver men just nu mår vi nog båda bäst av att få lite distans. Det har fungerat fint i alla år innan men den senaste tiden har vi umgåtts mer intensivt och det när vi kommer för nära som vi hamnar i konflikt.

Det har varit en sorg för mig. Vi har verkligen försökt men båda inser att det inte funkar. Det är ledsamt att bryta upp med personer som man älskar men när ingen av oss mår bra i det så är det ju bara dumt att hänga kvar. Jag har svårt att se att det skulle kunna se annorlunda ut, i alla fall som det ser ut just nu. Jag vill därför fokusera på att skapa ett gott liv för mig. Jag har Sally, ett roligt jobb, en underbar son och andra fina vänner. Det räcker och blir över.

Ikväll ska jag i alla fall träffa några vänner som alltid ger mycket energi – Lisa och Thomas. Det är underbart väder ute, så förmodligen blir det picnic utomhus.

En annan kul grej är att jag ska utbilda mig till hundinstruktör på Hundens Hus! Det är inte för att jag vill jobba som det, utan jag gör det helt för min egen skull. Jag vill lära mig så mycket jag bara kan om hundar och skapa en fin relation mellan mig och Sally. Jag är helt övertygad om att det är vi ägare som till största delen formar våra hundar (även om de såklart har sina egna egenskaper) så kan vi påverka dem i både positiv och negativ riktning. Jag har ju haft hund tidigare, läst en hel del och gått valpkurs men jag vill lära mig ännu mer.

Med tanke på att jag skaffat mig en kompis som jag kanske ska ha 15 år framöver, tycker jag att det är väl investerad tid och pengar. Utbildningen sträcker sig över ett år och är en helg i månaden, lördag & söndag 09-17 så det är verkligen en gedigen utbildning.

I utbildningen ingår etologi, hundens språk och beteende, raskunskap, metodik, inlärningspsykologi; klassisk och operant inlärning, klickerträning, valpens träning och inomhusträning, aktivering, stress, hundens behov, mat, hälsovård, lugnande massage, sjukdomar hos hund, pedagogik & psykologi mm.

Det är både teoretisk och praktisk genomgång av övningar; lek, relation, kontakt- & koncentrationsövningar, koppelträning, passivitet, hantering, hälsa fint, sitt, ligg, stå, stanna kvar, inkallning, förbudsträning, stanna på avstånd etc

Det ska bli så kul! Utbildningen startar 26/8 – på min födelsedag :-) Det är perfekt att börja nu när Sally är valp också så kommer jag ju få med mig en massa kunskap från början.

När det gör ont.

Lördag morgon och jag vaknar ensam som jag så många gånger gjort. Igår var jag på champagne-afterwork på Royal Bachelor Club och när jag kom hem kände jag mig lite nedstämd även om vi hade en fantastiskt trevlig kväll. Jag har mycket som pågår inom mig just nu, men mina tankar går också till allt hemskt som pågår i världen utanför mig. Jag tänker på terrordådet som drabbade Stockholm igår. Hur oskyldiga människor förlorar sitt liv.

Känslan när jag vaknade i morse var tomhet. Jag skulle behöva känna trygghet och närhet. Bara få landa mjukt i någons varsamma famn. Inte hos vem som helst ( det är ju lätt att lösa ) Nej, jag menar på riktigt känna mig trygg.

Vad är min lösning på problemet? Första tankarna som dyker upp? Jag ringer en vän. Hon svarar inte. Jag börjar googla på nätet och tänker att jag kanske ska köpa de där hörlurarna jag så länge velat ha. Shopping. Det är så sjukt tragiskt men sant. Det är första impulsen som kommer upp i mig när jag känner mig nere. Dämpa min ångest med att köpa något. Denna gången hade jag spanat in ett par hörlurar för 2700 kr. Jag har ju köpstopp så jag kommer inte köpa något. Jag är också medveten om att mitt behov av att shoppa just nu bara handlar om ersättning och tröst. Men det är intressant. Jag blir mer och mer medveten om mitt motiv till varför jag agerar som jag gör. Jag behöver inga nya hörlurar. Jag behöver en kram.

Skärmavbild 2017-04-08 kl. 12.19.00.png

Jag längtar efter min vovve. Det kommer bli min bästa kompis och med en hund kan man alltid hitta på en massa skoj. Jag har varit i kontakt med uppfödaren så att jag ska få vara med och välja tidigt. Jag hoppas på en fin liten tik. Det är dyrt med hund. Bara hunden kostar 16.000 kr och sedan tillkommer ju en massa andra kostnader som försäkring, vaccinationer, mat, hundpassning osv. Apropå hundpassning och alla jäkla kommentarer från folk som själva aldrig haft hund. ”Ska du verkligen skaffa dig en hund?” ”Du som reser så mycket, nu är det slut på det roliga” Sedan kommer den värsta kommentaren…

Idioten – ”Jag tycker inte man ska skaffa hund om den måste vara på dagis”
Jag – ”Okej, Har du barn?”
Idioten – ”Ja, det vet du väl”
Jag -”Jag tycker inte man ska skaffa barn om de är tvungna att vara på dagis”

Det är ju precis samma sak. Ja, jag älskar att resa och det blir ett par veckor om året. Då kommer jag såklart inte kunna ha min hund. Men då får jag lösa en hundvakt. Vad är problemet? Som om jag vore världens sämsta människa. Herregud, som separerad missar man ett halvår med sitt barn om man har delad vårnad! Sex månader om året får jag inte vara med Lukas. Om jag inte är med min hund ett par veckor varje år så tror jag att den klarar det. Nej, jag är himla trött på att andra människor ska tala om för mig hur JAG ska leva mitt liv.

Har de ingen jävla tvätt att ta hand om?

PMS, PMDD och jag vill bara dö.

Idag vaknade jag så himla ledsen och skör. En flodvåg av sorg kommer över mig. Jag toklipar och blir så där ful som bara jag kan bli när jag lipar – svullen och röd i hela fejset. Jag har värsta PMS:en från hell och livet känns bara grått och meningslöst. En gång i månaden i samband med mens har jag 2 dagar då världen rasar samman :-)

Jag tror inte att det kan räknas som PMS eftersom det brukar komma dagarna innan mens. För mig är det oftast i samband med mens och nu har jag googlat lite. PMDD står för premenstrual dysphoric disorder och är då en värre variant av PMS. Om PMS är en förkylning kan vi likna PMDD som en lunginflammation. Det är förmodligen vad jag lider av. Jag skriver lider för det begränsar mig verkligen.

Det är de dagarna jag får ångest, grubblar över livet, känner mig vilsen, ensam och misslyckad. Det är de dagarna som fuckar upp för mig och jag fullständigt går sönder. När jag haft en relation så har det varit bråk och jag har lämnat relationen. En gång i månaden. Herregud.

Jag kan inte ta några vettiga beslut eller sortera mina tankar. Jag vill bara krypa ned i sängen. Det är de dagarna som jag jämför mig med alla andra som är så himla lyckliga. Vänner som blir gravida, gifter sig, skaffar villa, volvo och vovve. Och här sitter jag, snart 43 år utan att få ordning på livet.

Sanningen är att jag har det precis hur bra som helst. Det har jag förmågan att känna månadens övriga 29 dagar. Jag bor i en 150 kvm vacker sekelskiftesvåning i centrala Göteborg, jag har precis fått mitt drömjobb, pengar på kontot, jag har möjlighet att resa flera gånger per år, jag har världens finaste son och kärleksfulla vänner som ställer upp. Det finns verkligen inget att lipa över. Men idag känner jag mig skör och ledsen.

Samma visa varje månad. Får påminna mig själv om – ”just ja, det är mens nu.” Jag försöker tillåta mig att må som jag mår. Idag tog jag ledigt från jobbet och stannade hemma. Oftast biter jag ihop men idag orkade jag inte. Skulle bara jobbat 5 timmar men får jobba igen dem nästa vecka när jag har mer energi. Jag försöker acceptera tankarna och tillåta mig själv att ligga i sängen med en kopp kaffe och ta det lugnt. Men det här måste få ett stopp. Inte ska det vara meningen att må så här en gång i månaden? Jag måste kolla upp vad det finns för medicin för PMDD för jag förstår att det är hormonellt och kemiskt. Jag vet inte hur man kan påverka det men om en liten stund ska jag samla lite kraft, ställa mig på bandet och frigöra lite endorfiner och serotonin. Det gör ju i alla fall inte saken värre.

Skärmavbild 2017-02-17 kl. 11.55.29.png

Du har redan allt du behöver.

Senaste dagarna har jag haft halsont och hosta igen. Det är som om jag aldrig blir riktigt frisk. Sjukt tröttsamt. Nu har jag i alla fall långledig helg och det blir perfekt eftersom jag inte mår hundra. Jag jobbar ju vanligtvis lördagar, men hade tagit ledigt denna lördag då jag hade planer för att hämta kissen. Nu blev det ju inte katt men å andra sidan kommer en extra semesterdag välbehövligt. Lukas är hos sin pappa hela helgen så jag kan ligga i sängen hela helgen om jag känner för det :-)

Mitt köpstopp flyter på. Igår var jag på Steinbrenner & Nyberg och åt fantastisk god broccolisoppa med tårtbuffé för 99 kr. Värt varenda krona! Det är helt klart så att jag uppskattar att äta ute när jag gör det mer sällan. Det var mitt första köp på utemat i januari. Månaden hittills har gått jättebra, och jag har ännu inte gjort några impulsköp.

Jag funderar på enkelhet och hur tid, lycka och konsumtion hänger ihop. Låt säga att jag skulle bli av med alla mina grejer och jag fick chansen att börja om på nytt. Vad hade jag valt att ha i mitt hem? Jag är ganska säker på att jag känt mig nöjd med ganska lite. Häromdagen tittade jag på en serie ”Naken”. Där blir deltagarna av med alla sina saker i hemmet, samt pengar och mobil under 30 dagar. Varje dag får de ta ut en ny sak från förrådet. Mobil & pengar är får de klara sig utan hela månaden. Väldigt intressant hur många upplevde att de inte behöver så mycket mer än kläder, skor, hygienartiklar, en säng och lite köksprylar för att kunna laga mat.

I en värld där vi lever i otillräcklighet innebär det att vi ständigt söker efter nästa sak som kan uppfylla oss, nästa destination eller prestation att göra oss hela. Vår värld är fylld av meddelanden som berättar att vi inte har tillräckligt med utrymme, tillräckligt med saker, tillräckligt med kläder, tillräcklig kondition. Vi är aldrig smala nog, tillräckligt bra eller rika nog.

Detta bristtänkande driver konsumtion och ackumulation. Det sporrar oss att vilja ha mer och att köpa saker, eftersom vi tror att det kommer att fylla tomrummet. Vi trycker på för att arbeta hårdare för att fylla hålet. Problemet med otillräcklighet är dock att du inte kan fylla det eller fixa det med saker. Svaret på knapphet, ironiskt nog, är inte mer. Det är tillräckligt. Vad du har är tillräckligt. Vem du är är tillräckligt. 

Du har redan allt du behöver.

Så det var mina tankar inför helgen. Njut den!

En dröm i kras?

Då har jag och Lukas kommit hem efter att hälsat på Big Zin. Tyvärr visade Lukas tecken på allergi så jag kunde inte chansa. Han känner inget i näsa eller ögon men fick som ett par små utslag på handen och hakan. Dessa försvann direkt efter vi gått från katterna.

Jag erbjöd mig att betala en handpenning som hon kunde behålla om hon kunde ge mig en vecka till men det gick tyvärr inte säljaren med på. Jag tänkte att jag skulle kunna hinna testa hans allergi då under kommande vecka. Det var verkligen en stor besvikelse för mig och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag gick till bilen. Lukas tog det ändå bra tyckte jag.

Nu i veckan ska vi gå och göra pricktest och sedan ska vi testa med Lizelottes ragdolls för att ta ett beslut hur vi ska göra framöver. Men just nu känns det ju inte alltför hoppfullt även om just denna rasen ska vara allergivänlig. Hon hade ju 9 katter så det var ju verkligen högrisk också. Nu ska jag andas och försöka skifta fokus. Jag var helt inställd på en liten Simba här hemma som sällskap så i skrivande stund känns det tungt.

Hur ska jag göra? Jag har ju också funderat på en hund men är inte säker på att jag löser det praktiskt. Kommer jag orka att gå ut varje dag med en hund? I regn och rusk. Överväger fördelarna nackdelarna? Jag har ju haft hund tidigare så jag vet ju vad jag har att vänta mig. Vad finns det för andra alternativ? En kanin känns inte lika upphetsande.

Vi får göra ett allergitest och se vad det visar. Efter det får jag ta ett beslut.