Min bästa vän pälsbollen.

Vaknar med pälsbollen i sängen. Det är så mysigt. Vi har varit ute och kissat kl 01:30, 06:00 och 08:30. Det är såklart svinjobbigt men på något sätt så klarar man det. Allt handlar om mindset. Jag vet att det kommer bli bättre.

För mig är hon det perfekta sällskapet. Tyst, lugn och ger massa energi och glädje. Jag hade fått VIP-inbjudan till Park Lanes nya show ”Pop Circus” i fredags och igår var jag trött då jag hade druckit lite för mycket saft ;-). Det var en grymt rolig kväll med trerätters & fantastisk show. Som jag kände mig igår, orkar jag inte vara social men vill gärna ha sällskap. Sally is the answer. Henne kan man gosa in sig med och känna värme och kärlek utan att man behöver ge något tillbaka. Perfekt.

Mindre perfekt är att det tokregnar varje dag nu men jag har köpt en regnjacka till Sally. Hon hatar verkligen att vara ute i regnet.

Skärmavbild 2017-09-10 kl. 09.25.09.png

I torsdags hade jag mina kollegor här på lite middag. Vi beställde mat från Foodora och det både räckte och blev över. Supermysig kväll.

Skärmavbild 2017-09-10 kl. 09.18.30.png

Idag är det söndag och jag ska passa på att fixa lite hemma & sedan plugga lite kurslitteratur. Det är skönt att ligga i fas men det är massa böcker som ska läsas så det gäller att börja annars kommer det bli tufft framöver.

Acceptans.

Det har varit tuffa dagar men nu börjar jag äntligen landa. Min hjärna har gått på högvarv. Ältat tankar fram och tillbaka. Försökt se allt utifrån ett större perspektiv. Acceptera.

Jag ville komma vidare. Jag ville avsluta ett kapitel, men kunde inte riktigt. Ändå har jag läst de här sidorna om och om igen. Kanske det kan vara ok att älta lite fram och tillbaka tills jag har svaret och det känns mer självklart. Just nu vet jag inte vad jag vill.

Livet blir så mycket enklare när jag förstår att jag inte kan påverka allt och alla. Min egen mänsklighet. Jag försöker acceptera att jag är en människa bland människor med skavanker och svagheter. En människa som gör misstag, vaknar på fel sida, har otur, glömmer, inte förutser allt, får hjärnsläpp, inte har alla svaren. Jag behöver acceptera att jag inte alltid orkar vara på topp, ibland befinner jag mig under isen och det kan få vara ok.

Det är lördag och jag är ensam hemma med Sally. Jag sitter med en ansiktsmask och kollar Höstlegender på Netflix. Bara två dagar kvar, så kommer äntligen Lukas hem efter 3 veckor i Kroatien. Det blir fint.

Jag känner förhoppning inför hösten. Jag har spännande grejer på gång, både privat och jobbmässigt. Att jag dessutom har världens finaste pälsboll vid min sida gör ju inte saken sämre.

Skärmavbild 2017-08-05 kl. 20.27.13.png

Hundmys i helgen.

Denna helgen har jag varit hundvakt till två små grisar. Båda hundarna är gamla, 13 år och är som två små gubbar. Den ena hunden (Pablo) är en hittehund från Spanien och den är det lite mer fart på även om han är försiktig. Den andra hunden (Rex) är min favorit – en riktigt liten tjockis som vill kela och ligga nära hela tiden. Fast han har halva sängen vill han ligga på mig :-) Han har problem med njurarna och för högt kortisol och är konstant hungrig, vilket gör att han är tjock. Det är precis som för oss människor – han rör sig för lite och äter för mycket.

Så utvärderingen av helgen då… fördelar och nackdelar med att ha en hund.

Ja det är ju helt klart en hel del jobb att ha hund. Det är supermysigt att ha dem tassandes omkring hemma eller snusandes bredvid mig, men det som jag verkligen hatar är den smuts som en hund drar in. Även om jag varit supernoga med att torka dem efter våra promenader, så samlas ju en del i deras päls och tassar och jag hatar när det är grus eller sand på golven. Andra kan ju tycka det är jobbigt att vara bunden eller att gå ut med hunden flera gånger per dag – det har jag inga problem med. Jag vaknar tidigt och det är bara skönt att komma ut. Igår var jag ute med dem på morgonpromenad kl 08:00, lunch kl 13:00 och sedan en skön långpromenad i Änggårdsbergen på 2 tim och en kvällspromenad vid 23.00. Man märkte att de var trötta efter långpromenaden då de låg och sov från kl 18:00 och jag fick väcka dem för att gå upp på kvällen. Känns nästan lite som att vara småbarnsförälder igen då man ska passa med mattider och rastning :-) Dessa två hundar har ju varit lite speciella att passa, då den ena är sjuk och behöver medicin och den andra tyvärr har svårt att hålla tätt så man får passa så att den inte läcker inne.

Sedan visade det sig ju att Lukas var allergisk mot hundar även om jag aldrig märkt något. Dessa hundar tillhör Lukas pappas tjej Jessica och eftersom de bor tillsammans utsätts Lukas ju för hundarna en hel del, men han verkar inte ha ont av det. Jessica är med Lukas på Gran Canaria och jag är därför hundvakt denna helgen. Man kan säga att vi bytt älsklingar ett par dagar :-)

Jag har bara varit hemma i helgen och eftersom jag varit lite nedstämd har det varit perfekt med hundsällskap. Det är otroligt hur det lugnar och stressar ner. Det är något rogivande med att gosa med ett djur och känna deras värme, hjärtslag och andning. Bästa mindfulnesskuren :-)

skarmavbild-2017-02-19-kl-09-15-12

skarmavbild-2017-02-19-kl-09-15-34

Jag ska lämna dem kl 14.00 för i eftermiddag ska jag gå på en workshop i Nia och lära mig mer ”Nias nio ansikten – Nio nyanser av dig” Så det blir ett par timmar med träning i eftermiddag, ska bli härligt att få röra på mig.

Emma Stålvik Nia

Utveckla ditt kroppsspråk, din medvetenhet och sidor av dig själv som människa genom de rörelseformer som Nia är uppbyggt kring. Dessa olika rörelseformer ger helt olika perspektiv på rörelse. De berör och lockar fram olika känslor och uttryck.

Vi smakar på Feldenkrais, Alexanderteknik, Yoga, Modern dans, Jazzdans, Duncan dance, Tae Kwon Do, Aikido och Tai Chi. Vi går igenom principer från dessa former och utforskar din relation till dem och hur de kan bidra till ditt liv och din vardag. En dynamisk, lekfull och utvecklande workshop för hela dig – din kropp, dina känslor,ditt sinne och din själ.

Hoppas att din helg varit fin och att du fått ladda batterierna inför kommande vecka! Det börjar närma sig. Nu har jag bara en arbetsvecka kvar på SATS innan jag börjar på mitt nya jobb på Hagabadet.

PMS, PMDD och jag vill bara dö.

Idag vaknade jag så himla ledsen och skör. En flodvåg av sorg kommer över mig. Jag toklipar och blir så där ful som bara jag kan bli när jag lipar – svullen och röd i hela fejset. Jag har värsta PMS:en från hell och livet känns bara grått och meningslöst. En gång i månaden i samband med mens har jag 2 dagar då världen rasar samman :-)

Jag tror inte att det kan räknas som PMS eftersom det brukar komma dagarna innan mens. För mig är det oftast i samband med mens och nu har jag googlat lite. PMDD står för premenstrual dysphoric disorder och är då en värre variant av PMS. Om PMS är en förkylning kan vi likna PMDD som en lunginflammation. Det är förmodligen vad jag lider av. Jag skriver lider för det begränsar mig verkligen.

Det är de dagarna jag får ångest, grubblar över livet, känner mig vilsen, ensam och misslyckad. Det är de dagarna som fuckar upp för mig och jag fullständigt går sönder. När jag haft en relation så har det varit bråk och jag har lämnat relationen. En gång i månaden. Herregud.

Jag kan inte ta några vettiga beslut eller sortera mina tankar. Jag vill bara krypa ned i sängen. Det är de dagarna som jag jämför mig med alla andra som är så himla lyckliga. Vänner som blir gravida, gifter sig, skaffar villa, volvo och vovve. Och här sitter jag, snart 43 år utan att få ordning på livet.

Sanningen är att jag har det precis hur bra som helst. Det har jag förmågan att känna månadens övriga 29 dagar. Jag bor i en 150 kvm vacker sekelskiftesvåning i centrala Göteborg, jag har precis fått mitt drömjobb, pengar på kontot, jag har möjlighet att resa flera gånger per år, jag har världens finaste son och kärleksfulla vänner som ställer upp. Det finns verkligen inget att lipa över. Men idag känner jag mig skör och ledsen.

Samma visa varje månad. Får påminna mig själv om – ”just ja, det är mens nu.” Jag försöker tillåta mig att må som jag mår. Idag tog jag ledigt från jobbet och stannade hemma. Oftast biter jag ihop men idag orkade jag inte. Skulle bara jobbat 5 timmar men får jobba igen dem nästa vecka när jag har mer energi. Jag försöker acceptera tankarna och tillåta mig själv att ligga i sängen med en kopp kaffe och ta det lugnt. Men det här måste få ett stopp. Inte ska det vara meningen att må så här en gång i månaden? Jag måste kolla upp vad det finns för medicin för PMDD för jag förstår att det är hormonellt och kemiskt. Jag vet inte hur man kan påverka det men om en liten stund ska jag samla lite kraft, ställa mig på bandet och frigöra lite endorfiner och serotonin. Det gör ju i alla fall inte saken värre.

Skärmavbild 2017-02-17 kl. 11.55.29.png

Att få lite ro och landa.

Saker och ting har varit jobbiga. Jag tar en dag i taget och lite kraft börjar så sakteligen återvända. Det har främst att göra med att jag tar hand om mig själv. Jag äter regelbundet och bra mat som ger mig den näring jag behöver och jag tränar flera gånger varje vecka. Det är verkligen som prozac. Jag har återigen hittat glädjen till träningen och nu kommer jag aldrig sluta. På dessa månader har jag hittills tappat 7,5 kg och det är såklart bara positivt för ryggen. Allt blir ju enklare när kroppen inte är så tung. Jag lade på mig lite för många trivselkilon under året med diskbråck. Ingen träning och slarvade med maten. Ingen bra kombo! Träningen har inte bara med min vikt att göra utan det är just nu det syre som gör det lite lättare att andas. Det är på löpbandet jag fyller på med energi och laddar mina batterier.

Jag har nu provat första veckan med VV matkasse och det funkar perfekt för mig! Det är precis den hjälp jag behöver för att känna mig mindre stressad i vardagen.

Jag är också väldigt taggad inför jobbet och har fått en nytändning. Skönt! Det är ett väldigt roligt jobb.

Om man ser mitt liv utifrån livshjulet så har jag ganska så bra balans, det är kärleken som halkar efter och där har jag ännu inga svar på saker och ting. Jag försöker att ta en dag i taget. Ibland känns det hanterbart och ibland rasar jag fullständigt. Jag måste våga tro på att saker kommer att ordna sig. Att det finns en mening med allt som sker.

 

I tystnaden finner jag svaren.

Jag tänker på alla människor som går runt och mår dåligt. Människor som av olika anledningar är i sorg eller smärta. Jag mår ju för det mesta jättebra så är inte van att vara i de här känslorna. Det var många år sedan jag kraschade så här.

Jag har nu kommit i kontakt med känslor som jag har burit sedan jag var barn, men upplever dem nu som om det var något nytt. Det färgar såklart min upplevelse och gör det hela mer komplicerat och jobbigt att hantera.

Man bär med sig saker. Det påverkar såklart. Om du kände dig otrygg och övergiven som barn är det lättare att dra slutsatsen att felet ligger hos dig. Då spelar det ingen roll att du är vuxen och intellektuellt vet bättre – du känner dig förmodligen ändå övergiven, kass och misslyckad.

Mycket handlar om vår grundtrygghet. När den utmanas genom ett uppbrott väcks den djupaste känsla vi har: existentiell ångest. Jag har allt man kan tänka sig – men inte det jag behöver. Jag är så galet trött på att inte få ihop mitt liv.

Det känns som om de flesta ändå löser livets pussel. Hur gör de egentligen? Mår alla så bra eller har de bara valt att somna om? Kanske kör man bara på. Stänger av. Lyssnar inte in det som skaver. Det tokiga är ju att jag ser och hör annat. Folk som kompenserar tomheten på olika sätt – med mat, träning, alkohol, droger, shopping, resor, husrenovering, osunda relationer. Folk flyr in i sina olika projekt.

Mitt ”fel” är att jag analyserar för mycket. Jag känner efter för mycket. Det är en del av min HSP-personlighet. Mina vänner säger att jag inte ska läsa så mycket psykologi-böcker. Att det bara förstör. Men jag vill inte läsa några skvallertidningar eller se några romantiska komedier. Det ger mig ingenting. Jag vill inte leva i en ”snabb-matsvärld”.

Det enda jag kan göra nu är att vara. Försöka stilla mig lite. Ta hand om mig själv och Lukas. Tack gode gud att jag har honom i mitt liv. Han är mitt syre.

Jag är så tacksam att jag har möjligheten att vara hemma nu och ta hand om mig lite. Jag hade inte orkat att sätta på ett leende, motivera och inspirera andra. Jag vet inte om det är för att jag tar det stilla som om det också är lite extra skört. Kanske triggar det också igång saker? Men det är i tystnaden som jag finner svaren.

Det är så fantastiskt att vara i naturen som bär med sig alla skiftningar som vi också har inom oss. Inget består. Alla livets upp och nedgångar. Ingenting är evigt.

Att möta livets med och motgångar
orubbligt lugn i sinnet
utan att klaga, utan att skapa orenhet, alltid trygg
detta är den högsta lyckan

11231698_10153752751667578_890265269025396681_o

Mitt bästa Jag.

Inspirerad efter veckans utbildning i Kommunikologi har jag nu tittat både på Niklas Modig ”Lean on yourself” och Kjell Enhager ”Jag AB”.

Det är ju helt logiskt att man kan planera för en bra vecka och det är precis vad jag gjort ikväll. Nu har jag haft möte med Dr Diet, Dr Movement, Dr Quiet och Dr Happiness och satt en plan för hur mina kommande 2 veckor ska se ut för att jag ska ha förutsättning att vara mitt bästa jag. En sådan vecka innehåller promenader, ryggövningar, tillräckligt med sömn, bra mat, umgänge med nära och kära samt neuromotorisk stimulering i form av långsamma rörelser.

Denna helgen har jag haft behov av att vara ensam för att kunna hämta energi. Jag har blivit bättre på att vara i kontakt med mina behov och det gör en stor skillnad.

Att vara Här och Nu.
Jag har bara ett liv och den gången är nu. Jag vill förvalta det på ett bättre sätt än jag gör idag.

Jag vill följa min intention.
Det jag fokuser på får jag mer av. Min intention är att ”Må bra” och vara ”kärleksfull mot andra”. Att vara medveten om min intention hjälper mig att hålla mig på rätt stig i livet.

Acceptera mina hinder.
Det finns ett stort utrymme mellan att lyckas och misslyckas. Jag accepterar mina motgångar och håller fokus på vad jag vill åstadkomma och lär mig något av det.

Jag har alla resurser inom mig.
Jag har all kraft inom mig som jag behöver för en förändring.