Att få ihop livet och göra val.

Vardagen. Det blir allt enklare när Lukas blir större men fortfarande ska man få ihop livspusslet. Under en dag är det ofta ganska hektiskt. Som tur är slipper jag hämtning/lämning från skola då han klarar av det själv. Men för många är det fortfarande kämpigt i vardagen. Förutom sitt avlönade jobb fortsätter det med hämtning/lämning, städ, tvätt, laga mat, hjälpa till med läxor och annat i hemmet. Extra tufft är det när man lever som ensam förälder då man måste lösa allt själv. Det finns liksom inte så mycket back-up. Å andra sidan har du en vecka sedan, då du kan få tid till själv och återhämta dig. I mitt fall har det oftast inneburit extra långa jobbdagar när jag är barnledig, så att jag kunnat gå tidigare från jobbet den veckan jag haft Lukas.

På onsdag har Lukas föräldradag i skolan med modevisning av kläderna de sytt själva på syslöjden. Jag hade helt missat detta och blev påmind om detta igår :-( Självklart har jag anmält mig till ett annat event precis samma dag/tid. En VIP-inbjudan och föreläsning kring chefskap och ledare med Kenth Åkerman, som jag verkligen hade sett fram emot att gå på. Vad gör man? Valet är ganska enkelt för mig. Det är bara att boka av föreläsningen. Hur mycket jag än gärna vill gå. Dessutom är det såklart kasst att avboka med så kort varsel. Men om jag måste välja vem jag ska göra besviken så måste jag välja föreläsaren (som också är en vän). Lukas kommer alltid gå först för mig.

Jag kommer ihåg att jag för några år sedan vann en skidresa till fjällen i en tävling på jobbet. Tyvärr krockade det med Lukas födelsedag och jag struntade därför att åka med. Jag lägger inga som helst värderingar i hur andra gör. Jag har också full förståelse för att det är omöjligt att få ihop vardagen. Alla har mycket att göra. Hela tiden. Så det handlar om att göra val och prioriteringar.

Skärmavbild 2017-06-04 kl. 13.49.42.png

Vad är egentligen viktigt för dig?

Är det något jag är trött på, så är det vänner och människor som i min omgivning skyller på att det är mycket nu. Ja det ÄR mycket nu, även för mig. Det är liksom mycket jämt. Jag är trött på att alltid vara den som ringer/sms:ar för att höra hur den andra mår.

Ibland är det bara att inse att vissa personer, bara finns när de själva har ett behov av det. Det har hänt mig så många gånger. Förr i tiden när jag var ute och festade mycket så var jag den som tyckte om att ha förfest och bjuda ute. När jag slutade att gå ut och festa tappade jag en massa ”vänner”. Ja, de är ju såklart inga riktiga vänner som bara vill umgås när det är dags att festa. Jag har fått uppleva det så många gånger i andra situationer. Med tjejvänner. Så fort de skaffar en kille så försvinner de och slutar höra av sig. Det är så otroligt tröttsamt.

Nej, jag är inte bitter :-) Skämt åsido. Jag är inte bitter men det gör mig ledsen och besviken. Det är trist att känna sig som ett andrahandsval. ”Vi kan ses, om jag inte ska vara med x ” Såklart säger ju aldrig personen det rakt ut, men det är ju så de tänker. Och det känns.

Jag har ett par vänner som jag vet finns för mig. Som jag kan ringa mitt i natten & de skulle komma direkt om jag behövde hjälp. Det är fint & det räcker för mig. Andra personer får gärna finnas i mitt liv. Jag har kompisar som kommer och går. Vi ses ibland och det är trevligt.

Utveckla eller avveckla. Gäller för det mesta i livet.

If its important to you´ll find a way. If not you´ll find an excuse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s