Glad Påsk!

Långfredag, jag ligger i sängen med en kopp kaffe. Röd dag så jag är egentligen ledig men ska in och jobba en kort stund för att stötta, då vi har ett par spa-bokningar. Jag åker ju även till Toscana om ett par dagar så vill lägga lite krut nu innan.

Det är fullt upp på jobbet och det är roligt. Jag har massor av idéer och tankar som jag vill förverkliga. Det är ju inte gratis direkt så en sak i taget, men det kommer bli så bra!

Senaste dagarna har varit sjukt hektiska då jag varit inne i en rekryteringsprocess och det har tagit mycket tid. Nu är det klart så nu kan vi börja bygga huset :-)

Denna helgen ska jag annars försöka att ta det lite soft, umgås med Lukas och nära och kära. Vilken dag som helst nu föds valpen, om allt går enligt plan. Jag går i väntans tider, i sommar är det jag som har en sådan här liten pälsboll. Jag längtar även om jag är fullt medveten på att valpen kommer att vända upp och ned på mitt liv, vanor och rutiner. Men det är det värt!

Skärmavbild 2017-04-14 kl. 07.47.05.png

Ibland känns det som om jag är så annorlunda mot alla andra, eller så har jag bara inte hittat rätt i livet. Jag har så svårt att se mig själv leva tillsammans med någon igen. Jag älskar verkligen att vara själv hemma. Strosa runt i en mysskjorta, ta en kopp kaffe, läsa en bok, träna osv.

Däremot har jag en helt annan bild av kärleken – så mysigt att dela sitt liv med någon, äta frukost ihop, resa tillsammans osv. Mitt problem är bara att det liksom aldrig blir så där lugnt, harmoniskt och mysigt. Jo, i början såklart men sedan kommer det som ett brev på posten. Jag blir uttråkad, drar mig undan, vill träffas mindre och mindre, och en gemensam vardag känns helt plötsligt väldigt långt borta.

Det finns en kille som velat dejta mig länge. Han är trevlig, rolig, snygg men 15 år yngre.  I min fantasi skulle det kunna vara hur trevligt som helst, bara träffas och ha kul tillsammans. För honom är åldern inte en issue men jag ser bara hinder. Det största hindret är framför allt att jag inte är där. Mitt hjärta håller fortfarande på och läker.

Det är ledsamt men också något fint över det. Att stilla sig, ge sig själv tid och ro. En relation gör mig inte mer lycklig. Jag har allt jag behöver och mer därtill.

Vi har alla ett litet barn inom oss. Det som pockar på min uppmärksamhet, är ofta den lilla tjejen som vill bli sedd, älskad och bekräftad. Jag är medveten om det. Jag jobbar med mig själv i både med och motvind. Så mycket vi människor bär omkring på. Jag är långt ifrån ensam att känna så här, men de flesta av oss väljer att lägga locket på, istället för att plocka upp känslorna och observera. Det är inte farligt att känna sig ledsen eller nedstämd, men det kan vara bra att förstå vad som är vad. Att inte åka in i torktumlaren och slå på autopiloten. Absolut bästa sättet för mig är stillhet, en promenad i naturen.

Med det önskar jag dig en fin påsk med mycket kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s