När det gör ont.

Lördag morgon och jag vaknar ensam som jag så många gånger gjort. Igår var jag på champagne-afterwork på Royal Bachelor Club och när jag kom hem kände jag mig lite nedstämd även om vi hade en fantastiskt trevlig kväll. Jag har mycket som pågår inom mig just nu, men mina tankar går också till allt hemskt som pågår i världen utanför mig. Jag tänker på terrordådet som drabbade Stockholm igår. Hur oskyldiga människor förlorar sitt liv.

Känslan när jag vaknade i morse var tomhet. Jag skulle behöva känna trygghet och närhet. Bara få landa mjukt i någons varsamma famn. Inte hos vem som helst ( det är ju lätt att lösa ) Nej, jag menar på riktigt känna mig trygg.

Vad är min lösning på problemet? Första tankarna som dyker upp? Jag ringer en vän. Hon svarar inte. Jag börjar googla på nätet och tänker att jag kanske ska köpa de där hörlurarna jag så länge velat ha. Shopping. Det är så sjukt tragiskt men sant. Det är första impulsen som kommer upp i mig när jag känner mig nere. Dämpa min ångest med att köpa något. Denna gången hade jag spanat in ett par hörlurar för 2700 kr. Jag har ju köpstopp så jag kommer inte köpa något. Jag är också medveten om att mitt behov av att shoppa just nu bara handlar om ersättning och tröst. Men det är intressant. Jag blir mer och mer medveten om mitt motiv till varför jag agerar som jag gör. Jag behöver inga nya hörlurar. Jag behöver en kram.

Skärmavbild 2017-04-08 kl. 12.19.00.png

Jag längtar efter min vovve. Det kommer bli min bästa kompis och med en hund kan man alltid hitta på en massa skoj. Jag har varit i kontakt med uppfödaren så att jag ska få vara med och välja tidigt. Jag hoppas på en fin liten tik. Det är dyrt med hund. Bara hunden kostar 16.000 kr och sedan tillkommer ju en massa andra kostnader som försäkring, vaccinationer, mat, hundpassning osv. Apropå hundpassning och alla jäkla kommentarer från folk som själva aldrig haft hund. ”Ska du verkligen skaffa dig en hund?” ”Du som reser så mycket, nu är det slut på det roliga” Sedan kommer den värsta kommentaren…

Idioten – ”Jag tycker inte man ska skaffa hund om den måste vara på dagis”
Jag – ”Okej, Har du barn?”
Idioten – ”Ja, det vet du väl”
Jag -”Jag tycker inte man ska skaffa barn om de är tvungna att vara på dagis”

Det är ju precis samma sak. Ja, jag älskar att resa och det blir ett par veckor om året. Då kommer jag såklart inte kunna ha min hund. Men då får jag lösa en hundvakt. Vad är problemet? Som om jag vore världens sämsta människa. Herregud, som separerad missar man ett halvår med sitt barn om man har delad vårnad! Sex månader om året får jag inte vara med Lukas. Om jag inte är med min hund ett par veckor varje år så tror jag att den klarar det. Nej, jag är himla trött på att andra människor ska tala om för mig hur JAG ska leva mitt liv.

Har de ingen jävla tvätt att ta hand om?

2 thoughts on “När det gör ont.

  1. Tack för bra inlägg. Jag har hund och reser i jobbet. Funkar hur bra som helst och finns bra hundpensionat. Har en vän som också har hund och lämnar in en vecka på semestern/sommaren så de kan resa utomlands. Hunden stortrivs, blir stimulerad, får motion och mat. Herregud varför ska folk kommentera det de inte förstår. Din hund kommer få det jättebra hos dig!

    • Tack för fin och varm kommentar. Ja, jag kommer att ha med mig hunden till mitt arbete så den kommer ju i stort sett aldrig behöva vara ensam men som sagt kommer jag behöva hjälp de veckorna jag reser. Jämfört med ett att lämna ett barn på dagis kommer jag faktiskt spendera mer tid med min hund då jag har med den till jobbet :-) Vad har du för hund?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s