PMS, PMDD och jag vill bara dö.

Idag vaknade jag så himla ledsen och skör. En flodvåg av sorg kommer över mig. Jag toklipar och blir så där ful som bara jag kan bli när jag lipar – svullen och röd i hela fejset. Jag har värsta PMS:en från hell och livet känns bara grått och meningslöst. En gång i månaden i samband med mens har jag 2 dagar då världen rasar samman :-)

Jag tror inte att det kan räknas som PMS eftersom det brukar komma dagarna innan mens. För mig är det oftast i samband med mens och nu har jag googlat lite. PMDD står för premenstrual dysphoric disorder och är då en värre variant av PMS. Om PMS är en förkylning kan vi likna PMDD som en lunginflammation. Det är förmodligen vad jag lider av. Jag skriver lider för det begränsar mig verkligen.

Det är de dagarna jag får ångest, grubblar över livet, känner mig vilsen, ensam och misslyckad. Det är de dagarna som fuckar upp för mig och jag fullständigt går sönder. När jag haft en relation så har det varit bråk och jag har lämnat relationen. En gång i månaden. Herregud.

Jag kan inte ta några vettiga beslut eller sortera mina tankar. Jag vill bara krypa ned i sängen. Det är de dagarna som jag jämför mig med alla andra som är så himla lyckliga. Vänner som blir gravida, gifter sig, skaffar villa, volvo och vovve. Och här sitter jag, snart 43 år utan att få ordning på livet.

Sanningen är att jag har det precis hur bra som helst. Det har jag förmågan att känna månadens övriga 29 dagar. Jag bor i en 150 kvm vacker sekelskiftesvåning i centrala Göteborg, jag har precis fått mitt drömjobb, pengar på kontot, jag har möjlighet att resa flera gånger per år, jag har världens finaste son och kärleksfulla vänner som ställer upp. Det finns verkligen inget att lipa över. Men idag känner jag mig skör och ledsen.

Samma visa varje månad. Får påminna mig själv om – ”just ja, det är mens nu.” Jag försöker tillåta mig att må som jag mår. Idag tog jag ledigt från jobbet och stannade hemma. Oftast biter jag ihop men idag orkade jag inte. Skulle bara jobbat 5 timmar men får jobba igen dem nästa vecka när jag har mer energi. Jag försöker acceptera tankarna och tillåta mig själv att ligga i sängen med en kopp kaffe och ta det lugnt. Men det här måste få ett stopp. Inte ska det vara meningen att må så här en gång i månaden? Jag måste kolla upp vad det finns för medicin för PMDD för jag förstår att det är hormonellt och kemiskt. Jag vet inte hur man kan påverka det men om en liten stund ska jag samla lite kraft, ställa mig på bandet och frigöra lite endorfiner och serotonin. Det gör ju i alla fall inte saken värre.

Skärmavbild 2017-02-17 kl. 11.55.29.png

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s