Att känna sig otillräcklig.

Morgonen för mig börjar med att par rader ur boken ”Mod att vara sårbar” av Brené Brown. En fantastisk bok som bland annat berör otillräcklighet.
 
För mig och många är dagens första tanke ”Nu fick jag inte tillräckligt med sömn”. Nästa tanke blir ”Tiden räcker inte till” Oavsett om det är sant eller inte börjar vi automatiskt tänka sådana tankar, utan att ifrågasätta eller granska dem. Vi ägnar större delen av vår tid och vårt liv att höra om, berätta om, beklaga oss eller oroa oss för allt som vi inte får tillräckligt av. Redan innan vi stiger ur sängen på morgonen är vi otillräckliga, ligger efter, saknar något, håller på att förlora. Och när vi går och lägger oss på kvällen snabbspolar hjärnan sin litania om allt som vi inte fick eller fick gjort den här dagen. Vi bär dessa tankar som en börda när vi somnar och vi vaknar till dagdrömmar om allt vi saknar. Detta inre bristtillstånd, denna otillräcklighetens livssyn, är det som döljer sig i vår avundsjuka, missunsammhet, vår girighet, våra fördomar och invändningar mot livet.
 
Problemet är att ingenting någonsin är nog. Otillräckligheten frodas i en kultur där alla är medvetna om vad det råder brist på. Vi jämför våra liv, våra förhållanden, våra sociala sammanhang med ouppnåliga bilder av något perfekt. Inte konstigt att så många människor går runt med en känsla av otillräcklighet.
Jag lider definitivt av denna åkomma. Jag känner mig ofta otillräcklig. Som mamma, som vän och som chef på min arbetsplats. Måste det vara så?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s