En ny dag.

En ny dag. Jag vaknade imorse och det var lite lättare att andas. Jag har lipat så mycket nu så det känns som om mina tårar för tillfället har tagit slut. Jag kommer klara detta. En dag i taget. Jag kan tom komma på mig själv att le över ett fånigt videoklipp på FB. Det är fint.

Jag har några vänner som läser min blogg och de har hört av sig. Med varma tröstande ord. Det gör skillnad.

Ibland tänker jag att jag inte ska vara så privat i bloggen. Jag försöker hålla en balans mellan att vara personlig men inte för privat. Men det är i skrivandet jag läker och detta är ju jag. En människa som oftast är glad och energisk men också en människa som har oläkta sår, fel och brister. Jag bär hela paletten inom mig. Det är så jag också vill ha det. Jag vill inte spela några spel. Jag vet vem jag är och vad jag kan även när jag befinner mig på djupets botten.

Jag försöker reflektera vad som hände denna gången. Jag kan nämligen inte komma på att jag någonsin mått så här dåligt tidigare, och då har jag ändå fått en del hårda smällar i livet. Det blev bara för mycket. Bägaren rann till slut över.

Min rygg. Långvarig smärta. Smärtstillande morfin och sömntabletter. Sömnbrist. Mycket jobb. Krav. För lite vila och återhämtning. En separation. En kärlek som tog slut. Sorg över det som aldrig blev. Skuld och rädsla. En nära väns barn som drabbades av cancer.

Där någonstans tog jag slut. Fullständigt.

Nu ska jag ut i naturen med Lukas. Där hämtar jag ny kraft och energi. Sedan ska jag ta mig till gymet och ge min kropp lite endorfiner.

Skärmavbild 2015-10-17 kl. 12.03.32

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s