Tid.

Jag vet inte vad jag ska skriva men behöver lätta på trycket. Det var länge sedan jag mådde så här dåligt. Jag får ta en dag i taget och be om lite kraft och styrka.

Man säger att tiden läker alla sår. Jag önskar så att det är sant. Tid är det enda jag kan ge nu. Tid för mig rygg att läka. Tid för mig själv. Tid till de jag älskar. Jag behöver vara stark nu. Orka. Kämpa för det jag tror på.

Jag är just nu i avgrundens mörkaste djup. Jag kan inte falla djupare nu. Fan, jag har varit med om så otroligt tuffa perioder i mitt liv men detta är något annat. Det är inte mycket guldkant på vardagen här inte.

Det har varit ett tufft år på många plan. Ryggen framför allt. Jag har inte kunnat ladda batterierna på hemmaplan som jag hade behövt. Saker har satt sina spår. Jag var mitt sämsta jag. Jag sårade den jag älskade mest. Jag gick så många gånger. Av rädsla för vad vi inte lyckades skapa. Under ett halvår var jag inte där, av olika anledningar. Till slut brast allt. Han tog slut. Här står jag nu och ifrågasätter livet. Vem jag är och vem jag vill vara. Tilliten är förbrukad. Det enda jag kan erbjuda nu är tid och distans för att landa. Det är på det sättet jag kan visa min kärlek nu. Jag är en person som vill ha svaren. Jag hatar att hänga i luften. Det gör så ont. Jag har behov av dialog. Han har behov av få vara i sina egna tankar. Där behöver jag möta honom. Av kärlek. I kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s