När man går sönder.

Igår var jag hos läkaren och är nu sjukskriven. 100 % i 2 veckor och 50 % tom 30 november. Det är första gången jag är sjukskriven i hela mitt liv. Det känns konstigt, jag ville inte att det skulle gå så långt. Men jag kunde inte hålla ihop mig längre.

Jag tar en dag i taget. Nu måste jag ta hand om mig själv. Har jag sovit dåligt på natten kan jag vila på dagen. Det kommer göra en stor skillnad så att jag kan få lite mer ork och kraft. Just nu känner jag mig som en blöt fläck. Jag är mitt absolut sämsta jag för tillfället.

Jag har ingen som fångar upp mig nu. Det gör ont. Jag måste vara den som tar hand om mig själv. Det är jäkligt tufft nu men jag vet att detta kommer göra mig starkare. Som man brukar säga ”what doesn’t kill you, make you stronger”

Igår fick jag ett fruktansvärt besked. En av mina nära vänners fina lilla dotter är allvarligt sjuk i cancer. Kan man tänka sig något tuffare att gå igenom? Varje förälders mardröm. Onekligen blir allt väldigt blekt i jämförelse. Jag har inga ord för sorgen och jag ber till högre makter att hon kommer tillfriskna. Att läsa min väns rader av sorg, smärta, förtvivlan gjorde att jag inte kunde hålla ihop mig längre. Allt brast inombords. Fy fan så vidrigt! Det går inte att föreställa sig vad de går igenom nu. Det är för svårt att ta in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s