När livet sätts på paus.

Jag har precis kommit hem från Stockholm och SATS Awards på Berns. Det var verkligen superfint ordnat med god mat och champagne. Jag är så himla glad för Tess vann kategorin ”Årets centerkoordinator” och det finns ingen som är värd det priset så mycket som henne. Otroligt kul!

Jag hade egentligen ingen lust att åka till Stockholm eftersom jag kände mig skör men tycker att man som chef bör vara med på denna typen av event. Ett par tillfällen kände jag ”vad gör jag här?” Inte för att jag inte trivs på SATS utan för att det är så rörigt i mitt privatliv just nu. Strax efter midnatt gick jag hemåt mot hotellrummet och Tess följde med. Hon märkte att jag inte var OK så det var otroligt snällt av henne att ge mig sällskap. Vilken fantastisk vän och kollega hon är!

Idag är jag fortsatt skör. Det kommer vara så här ett tag tills saker och ting landat. Mitt liv är satt på paus känns det som. Jag har gått sönder lite. Just nu rör det ett avgörande beslut som jag själv inte direkt kan påverka så mycket och det är en vidrig känsla. Det finns ingen värre känsla än att pendla mellan hopp och förtvivlan. Börja om på nytt eller få sörja för att sedan kunna gå vidare. Jag får helt enkelt ta en dag i taget och försöka att vara lite snäll mot mig själv under tiden. Lita på processen och våga tro på tanken om att det finns en mening med allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s