When you get what you want but not what you need.

Jag älskar Coldplays låt ”Fix You”. Den texten slår verkligen an hos mig. Jag vet att jag har skrivit om det tidigare men jag skriver den igen.

When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste

High up above or down below
When you’re too in love to let it go
But if you never try you’ll never know
Just what you’re worth

Jag känner att detta kommer att bli ett långt inlägg. Alla människor vill ha ett meningsfullt liv. Frågar vi människor omkring oss, vilket som spelar störst roll i deras liv; familjen eller att tjäna pengar svarar de allra flesta utan att tveka: familjen såklart! Men om vi tittar på hur våra liv verkligen ser ut, så lever många inte alls efter ovanstående värdering. Frågar vi människor med vad de vill så svarar de: ”Det enda jag vill är att vara lycklig”

Jag tror dem. Jag tror att de flesta av oss arbetar svinhårt för att kunna vara lyckliga. Vi köper självhjälpsböcker, vi reser utomlands, vi jobbar med vår personliga utveckling, vi bildar familj mm. Men trots det så känner vi oss inte lyckliga. Hur kommer det sig; att trots att vi har allt vi vill, ändå inte är lyckliga? Begär vi för mycket av livet?

Är lycka något som inte är meningen att vi ska uppnå? Något vi alltid kommer att jaga? Alltid vilja ha lite mer? Eller kan det vara så att det är möjligt att leva ett lyckligt liv men att vi jagar efter fel saker?

Oscar Wilde skrev: ”In this world there are only two tragedies. One is not getting what one wants, and the other is getting it”

Han vill varna oss för att det spelar ingen roll hur hårt vi arbetar för att bli framgångsrika, eftersom framgång inte kommer göra oss lyckliga. När vi väl kommit fram kommer vi inse hur mycket vi kanske behövt försaka för att känna oss lyckade. Vi kommer inse att framgång inte var det vi behövde. Det spelar ingen roll hur hårt vi arbetar för att bli populära eller hur bra vi är på det vi gör, det verkar som om vi ändå aldrig kan nå känslan av att vila av att vi är på rätt plats i livet.

Vi startar nya projekt som vi hoppas ska lugna vår hungriga själ, vi håller oss upptagna med olika saker men ändå känner vi oss aldrig nöjda. Vår själ längtar inte efter framgång, trygghet, rikedom eller makt. Vår själ längtar efter mening. En känsla av att vi räknat ut vad vi är ämnade att göra med våra liv, så vi kan lämna denna planet något finare än innan vi kom.

Jag läste Carl Jungs bok ”Modern Man in search of a soul” och den träffar verkligen rakt i hjärtat. Det gav mig en känsla av att en man som levde långt innan jag ens var född, kände mig bättre än mig själv. Första stycket skriver han ”About a third of my cases are suffering from no clinically definable neurosis, but from the senselessness and emptiness of their lives. This can be described as the general neurosis of our time”

Jag måste hålla med om han har rätt. Han har lika rätt på 2000-talet som han hade på 30-talet när han skrev dessa meningar. Vad som frustrerar oss, är att vi inte hittar meningen med livet. Våra dagar flyter på dag för dag. De kan vara fyllda med glädje eller sorg. Men ger de oss mening?

Det måste finnas mer i livet än att just bara leva – äta, sova, arbeta och fortplanta oss? Skiljer vi oss inte mer från djuren än förmågan att ställa frågan: Vad är meningen med livet?

”Vad är meningen med livet?” En otroligt svår fråga att besvara men ännu svårare att undvika att svara på. De flesta av oss kan undvika att svara på den frågan eftersom vi distraherar oss med att utbilda oss, göra karriär och bilda familj men förr eller senare kommer vi komma till frågan: Vad ska jag göra med mitt liv så att det känns meningsfullt?

Jag är framgångsrik inom mitt område. Jag når alla mina mål och mer därtill men ändå har jag en känsla av tomhet. Det min chef, samhället och vissa vänner uppskattar och gärna applåderar får min egen inre röst om att något är på tok, stilla sig och tystna.

Jag vet inte hur många gånger jag valt att jobba istället för att spendera tid tillsammans med min son. Jag kommer ihåg att jag läste en intervju med en framgångsrik säljare där han delade sin hemlighet för framgång.

”Jag behandlar alla som kommer till mig som om de vore mina allra bästa vänner. Jag tar reda på vad hon/han är intresserad av, vad de arbetar med och oavsett vad det är så låtsas jag vara intresserad och ber henne/honom att berätta mer. När vi är klara med det så vill alla köpa av mig”

Jag kände ett sting av sorg. Hur hemskt det måste vara att låtsas tycka om alla människor du möter så du till slut glömmer av hur det verkligen känns att genuint tycka om att spendera tid med en riktig vän och inte bara en potentiell kund. Att ersätta känslan av ”Vad ska jag känna nu?” till en genuin sann känsla istället ”Hur känner jag för den här personen?”

Det allra värsta är att samhället vill ha det precis så här eftersom vi då gör en större nytta. Precis som den tränade jakthunden har lärt sig att komma tillbaka med bytet utan att själv ta en tugga, har vi lärt oss att vara användbara för vårt samhälle genom att förneka våra egna hälsosamma instinkter om vad som är rätt och fel.

Detta fenomen fascinerar mig otroligt mycket. Jag är själv en i skaran som trots att jag verkligen har allt jag kan önska mig – en underbar våning i centrala Göteborg, ett utvecklande arbete med bra lön, fina vänner, kärlek, en ljuvlig son, möjlighet att resa – så känner jag mig ofta tom inombords. Det spelar ingen roll att jag lyckas gå i mål med alla mina projekt, jag känner mig sällan nöjd utan jagar nya utmaningar. Jag lyckas aldrig vila och njuta av vad jag åstadkommit.

Jag befinner mig just nu i mitten av livet och kalla det 40-års kris men mer än någonsin måste jag fråga mig själv  ”Är detta verkligen vad jag vill ha ut av mitt liv?” Ibland är svaret ett rungande ja och ibland ett nej. Oavsett så vill jag landa i hur jag vill spendera resten av min tid och vad jag ska lägga energi på. När jag var 20 var jag upptagen av att festa och resa, i 30-års åldern planerade jag för ett familjeliv, mellan 30 och 40 har jag fortsatt att utbilda mig, göra karriär och att utveckla mig själv. Nu när jag fyllt 40 kämpar jag med att hitta en balans i livet. Jag kämpar med tankar och insikter om att några av mina drömmar aldrig slog in eller kommer att slå in. De flesta av mina frågor har blivit besvarade men jag känner mig trygg med att livet har mer att erbjuda. Jag vill fortsätta att växa och utvecklas. Men de djupa stormar som fanns inom mig när jag var yngre har lagt sig något, men behovet att spendera min tid mer meningsfullt pockar fortfarande på full uppmärksamhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s