Röran i mitt liv. Jag ordnar det när jag får tid.

Jag skjuter upp saker och ting. Jag ska ordna det när jag får tid. Imorgon. I övermorgon. Nästa vecka. Nästa år. När jag flyttat. När Lukas flyttat hemifrån.

Nej, det funkar inte alls särskilt bra. Det är som att gå ut med sina sopor. Föreställ dig att de måste ut. Nej, jag gör det imorgon. Jag har ingen lust att göra det ikväll. Effektivt. Perfekt. Problemet är löst.

Imorgon. Samma sopor, samma problem, samma svar. Jag gör det imorgon. Och så vidare, dag efter dag. Men i verkligheten fylls hela huset av ruttnande sopor. Giftiga gaser tränger ut. Insekter dyker upp. Grannarna har ringt hälsovårdsnämnden. Sociala myndigheter har tagit hand om sonen.

Det här är så självklart utom när det handlar om våra liv. Det verkar som om vi tycker att förändringen alltid måste ske lite senare. Om vi ska ordna upp, rensa upp i röran, rensa upp i våra liv är NU rätt tidpunkt.

Där är jag faktiskt nu. Jag inser att jag inte kan skjuta på vissa saker längre. Det är midsommarhelg och jag har inte Lukas. För mig blir det lugn och stillsamt och på lördag ska jag ta tag i första punkten på min checklista. Rensa i källaren! Där har jag sparat en massa barnleksaker och kläder utifall jag skulle ha fler barn. Jag är snart 41 år, Lukas fyller 11 år nu så det är nog bara att inse att det inte blir några fler barn. Och skulle jag mot förmodan ändra mig – ja då får jag helt enkelt skaffa det jag behöver. Men nu längtar jag efter att rensa ut! Det finns i stort sett inget i källaren som jag behöver, förutom lite vinterkläder och resväskor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s