Man kan ju alltid låtsas.

Kan man gilla och hata julen på en och samma gång? Jag tror faktiskt det. Jag älskar egentligen allt som har med julen att göra; laga mat, pynta, baka, umgås med nära och kära. Problemet är bara att det liksom alltid blir en så dålig version av julen, en avslagen sådan, en light version.

Jag firar aldrig med min familj och umgås inte med mina släktingar heller. Jag önskade att julen kunde vara så där mysig där man bakar och lagar mat tillsammans. Att samlas ihop med många nära och kära. Sitta uppe och prata, spela spel och trivas. En fröjdefull jul helt enkelt. För mig är det mest ångest. Jag försöker att göra det mysigt för Lukas skull såklart, handlar alltid gran, pyntar och fixar. Spelar julmusik, griljerar julskinka och marinerar revbenen. Men inuti gör det ont och jag känner mig ledsen.

I dessa stunder saknar jag min familj. Jag har förlorat många av mina nära och kära. Pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, farbröder – alla får de fira tillsammans i himlen. Allra mest saknar jag mormor. När hon levde firade vi alltid tillsammans. Idag är de som är kvar, dvs mamma och bröder utspridda och firar på sitt håll. Jag var ju medbjuden hem till Filips familj men det blev inte så i år. Istället kommer jag åka till Lukas farmor, hälsa på Hans på sjukhuset och sedan kommer lillbrorsan över en stund.

Här sitter jag och filosoferar. Utanför hör jag regnet smattra mot taket. Lukas ligger i sin säng. Kvällen hos Filip blev avbruten då Lukas plötsligt blev illamående och vi fick ta en taxi hem. Vi har alla våra olika sätt att fira jul.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s